A different point of view - del 87 |
Kap 87
Irma:
Jag sa hejdå till Airi i telefonen och la på. Jag satt ihop krupen på min säng, klockan var kvart i två på natten men jag var inte trött. Jag funderade över händelserna som hade varit över dagen. Det var rätt mycket att ta in. Samtalet med Airi, vampyrbalen och den där läskiga tjejen som till och med hade fått Izumi att hålla tillbaka. Men jag var nyfiken på allt det här. Izumi hade visserligen blivit riktigt sur och gått därifrån men jag ville följa med honom på balen. Jag visste att han skulle kunna skydda mig ifrån det mesta och själva tanken kändes spännande. Visst hade jag en klänning som skulle funka… den var från skolbalen som hade varit för nästan ett år sedan men jag hade aldrig gått på den och klänningen var därför oanvänd. Jag la mig ner på sängen. Varför hade mitt namn redan stått på pappret. Visste dom vem jag var? Jag hade tagit på mig nattlinnet och var klar för att sova, men tankarna höll mig vaken. Jag ville ha Izumi här. Kunde inte låta bli att undra om han sov nu eller inte. Vad gjorde han i såna fall om han inte sov. Jag suckade. Sättet Izumi hade överraskat mig på idag var en chock men jag kunde inte låta bli att gilla det. Izumi var verkligen manligare än mig och jag som hade trott att jag aldrig skulle hitta en sån kille. Jag älskade det lite hårdhänta men ändå varsamma sättet han tog i mig. Jag älskade att han var själv säker och visste vad han ville. Det blonda mjuka håret, dom stora, starka händerna, hans breda axlar.. ja jag skulle kunna beskriva varenda kroppsdel på hand kropp med en ton av förundran. Jag kände mig trygg med honom. Han var bra på att ta insiativ men om han inte skulle göra det i morgon så skulle jag göra det själv. Plötsligt blev jag så desperat efter honom att jag rullade ur sängen. En ljudlig duns hördes och jag låg stilla kvar på golvet och kollade upp i taket. Nu fick jag ta och skärpa mig. Tänkte jag och kravlade mig tillbaka upp i sängen.
Nästa dag var det skola igen. En vecka kvar till jul lov! Det var kallt ute och jag sprang in i skolbyggnaden när jag kom fram. Jag hade inte orkat ta på mig några täckbyxor men jag ångrade mig nu. Mina ben var knottriga av kylan efter att ha gått i bara skoluniforms kjolen. Airi satt i vårat klassrum när jag kom in. Hon log emot mig när hon såg mig. ”Jag har väntat på dig!” sa hon. Jag gick fram och satt mig bredvid henne. ”Vi måste fixa för balen idag!” sa hon och tog tag i mina händer. ”Den är rätt snart, så vi måste planera kläder, smink och håruppsättningar.” jag nickade men kände mig en aning skeptisk. Vad i hela världen skulle jag passa i? man kanske skulle fråga Izumi vad han tyckte. Tänkte jag men skakade fort bort tanken. Det måste ju bli en överraskning för honom. ”Men Airi.. vem ska du gå med?” frågade jag. Airi flackade till med blicken och jag lutade mig närmare henne. ”Ska du gå med Kaname?” frågade jag. Hon log lite svagt och jag tog det som ett ja. Sedan ställde hon sig upp och pekade på mig. ”Jag måste till mitt klassrum nu men, hos dig efter skolan idag!” sa hon. ”Det är en date!” svarade jag och log och Airi försvann ut ur rummet. Jag gick och satt mig på min plats för att invänta lektionen.
Izumi syntes inte till den första timmen men på rasten såg jag honom komma gående i korridoren. Det var tomt på människor och jag sprang fram och tryckte upp honom emot väggen. Han lät mig göra det och kollade lite sömnigt på mig. ”När gick du och la dig igår? Du ser rätt död ut.” sa jag. Izumi mumlade något ohörbart och skakade på huvudet. Det blonda håret stod åt de flesta håll och jag flätade in mina fingrar i hans nackhår. ”Du ser ut att vilja gå och sova.” sa jag. Han nickade. ”Men det här går också bra.” sa han sedan med ett snett leende. Jag kunde inte låta bli att bli helt till mig utav honom och tryckte mig nära honom. Han stod fortfarande helt stilla emot väggen men hans händer las sakta emot min midja. Var jag så otroligt kär i honom att jag skulle kunna göra vad som helst emot honom mitt på denna plats? ”Vi måste prata om det där med balen.” sa han sedan. Jag kollade lite oroligt upp på honom. ”Jag vill gå med dig.” sa jag. Izumi sänkte ögonbrynen. ”Irma det går inte.” sa han. ”Men jag stod ju redan på pappret.” sa jag lite tjurigt. Izumi suckade. ”Stället kryllar av blodsugare, jag är rädd om dig fattar du väl?” sa han irriterat. Jag kunde inte låta bli att bli lite smickrad. ”Men jag vet att du kan skydda mig.” sa jag förföriskt och gled försiktigt in med mitt ben emellan hans. Jag drog sakta med handen över hans bröst korg. ”Jag kommer att göra mig extra sexig för din skull.” sa jag och tryckte låret lite lätt emot hans skrev. Han pressade ihop käkarna och kollade skarpt på mig. Sedan log han lite. ”Du kan väl inte vara sexig!” sa han. Jag knöt nävarna och tänkte slå honom innan jag tog mig samman och tänkte: jag får inte förlora det här nu. Jag ska få honom att säga ja om jag så ska göra allt han ber om. ”Det får du ju reda på om jag får följa med på balen.” svarade jag istället. Izumi kollade fundersamt på mig. Jag höll mina händer över hans bringa och tryckte mig hårdare emot honom. Han flackade till lite med blicken. ”Eh försök inte.” sa han. Duuuma Izumi!!! Tänkte jag. Jag orkade inte med att ge honom några puppy eyes utan bestämde mig istället för en mördar blick. Så länge höll min plan. ”Kom igen!” sa jag irriterat. ”Vi kan snacka om det sedan.” sa han. ”Va? Men säg bara ja istället!” sa jag med en upprörd ton. Izumi sneglade på klockan i korridoren och kastade sedan en snabb blick omkring sig. ”Jag vet något annat som vi i alla fall hinner med.” sa han och tog ett stadigt grepp om min midja och drog mig till sig. Jag blev chockad utav hans humör svängning och stirrade bara häpet på honom. ”Eh kom igen, se inte ut så där. Du var ju på rätt spår.” sa han och syftade på mitt försök till att förföra honom. Ett leende smög sig över min mun och Izumi sänkte huvudet emot min hals. Hans stora händer strök över min rygg då han sög mig på halsen. Det var skönt och jag undrade hur det skulle kännas om han bet mig. Hans hand sökte sig över min kropp och omfamnade mitt bröst, men jag lät honom, det var som att jag, på bara en natt, hade längtat så mycket efter Izumis beröring att han kunde få göra vad som helst. Hans läppar letade sig upp till min mun och kysste mig djupt och intimt och jag stönade till mellan hans kyssar då han slöt sina fingrar hårdare om mitt bröst. Det var inte med flit och det kändes lite pinsamt. Izumi måste ha hört det men han verkade inte bry sig. Plötsligt ringde klockan in och Izumi släppte mig. ”Vi går in på en toalett.” sa han och jag slog honom lätt över kinden. Fast det blev mer som en klapp. ”Vi ska på lektion.” sa jag och räckte ut tungan åt honom. Och precis då jag gjorde det öppnade han sin mun och slöt läpparna om min tunga. Jag drog mig chockat bakåt och Izumi skrattade. Mina kinder blev röda. Varför rodnade jag åt det där? Jag blev bara så förvånad. ”Sluta skratta och kom nu!” sa jag irriterat och vände på klacken för att gå emot klass rummet. Jag hörde att Izumi började gå bakom mig och plötsligt slöt han armarna om mig bakifrån och tryckte mig hårt emot hans kropp. ”Du gör mig så upphetsad när du stönar så där, se till att ge mig en fortsättning.” viskade han i mitt öra. Det var som att något i min kropp bubblade över när han sa så och hela jag blev säkert samma färg som mitt hår. Jag gjorde mig irriterat fri ifrån honom och gick fort iväg till klassrummet. Egentligen var jag inte irriterad, bara generad.
|
|
|
|
