A different point of view - del 81 |
Kap 81
Jerobian:
En mobil signal ekade genom rummet och skar rakt in i min dröm. Jag öppnade plågat ögonen och sträckte mig efter telefonen som lyste på bordet bredvid.
”mm” sa jag sömnigt i luren.
”sover du?” hörde jag en välbekant röst i andra änden. Frågan gjorde mig nästan lite arg med tanke på att jag faktiskt kunde ha sovit just nu. Men hon fortsatte bara att prata.
”kan du följa med mig på en grej nu, möt mig vid u-huset!” sa hon.
”va?! Nu!” svarade jag besvärat. ”så fort som du kan!” sa hon. Jag hade stor lust att säga att jag inte kunde och bara lägga mig ner och sova igen. Men han inte svara innan det klickade i luren. Hon var verkligen pigg och uppspelt. Jag kollade på kockan. ”FEM!” utbrast jag plågat! Täcket var så svalt och mjukt och sängen var varm och skön. Jag hade ingen lust alls att gå upp. Men jag satt mig motvilligt upp i sängen och kisade med ögonen. Huvudet var tungt och bara tanken att resa sig upp gjorde mig arg. Men tillslut var jag på kläd och på väg till bussen.
Airi väntade på mig vid U-huset. Det var som hon hade stått där hela livet och väntat på mig. hon studsade upp ner när jag klev av bussen och arm krokade tag i mig.
”varför är du så pigg och ivrig?” frågade jag och drog ner mössan ännu en bit över ansiktet.
Det var kallt ute och under den lätta snön låg isen glas hal. ”jag måste ta reda på en sak!” svarade hon och kollade upp mot himmelen. ”det är en plats jag vill kolla upp.. om den finns” sa hon. Så hon skulle hitta ett ställe som hon inte var säker på om det fanns?
”va?” svarade jag. ”följ mig, det känns som att jag redan vet vart det ligger.” sa hon och började gå.
När vi hade gått en bit vände jag mig mot henne. ”varför vill du att jag följer med?” frågade jag. hon rynkade pannan och betsig i läppen. ”jo jag har inte en sån bra känsla över den platsen.” sa hon tankfullt. När vägen tog slut stannade vi upp. Framför oss fanns det bara skog. Hon suckade och kollade sig omkring. ”det borde vara här” sa hon. Sedan började hon gå in i skogen. ”vad är det för ställe du letar efter?!” frågade jag som hade tagit förgivet att det var någon park eller något hus. ”jag är inte säker!” sa hon med ryggen emot mig. det här kändes rätt meningslöst. ”jag vaknar jätte tidigt och går ut i kylan för att hitta… vad? Airi!!” ropade jag efter henne. Då vände hon sig om och kollade granskande på mig. ”Jerre det här är viktigt för mig och jag skulle vara jätte tacksam för ditt stöd!” sa hon. ”jaha… okej!” var det enda jag kunde svara. Vi gick en bit tills vi kom till en liten äng. Airi stannade upp och blundade, sedan flämtade hon till. ”det var här!” sa hon och blickade ut över stället. ”vad är det här?” frågade jag oförståeligt. ”jag minns att jag gick här, jag var på väg någonstans. Och plötsligt hörde jag vargar.” sa hon och började sakta att fortsätta att gå. Plötsligt började hon spring. ”Airi vart ska du?” ropade jag efter henne. Men hon stannade tvärt och satt sig ner. ”här föll jag!” sa hon med en djup och tankfull ton, det var som att rösten kom långt inifrån henne och hon kollade tomt ut i luften omkring sig. Vad var det här? Vad var det hon mindes.
Jag började tänka på vad Izumi hade berättat för mig. om Airi, att hon skulle börja minnas mer och mer. Men vänta!!! Var inte det farligt!? ”Airi! Vi kanske borde gå tillbaka!” sa jag med en känsla av panik. Vad skulle hända med Airi om hon mindes? ”dom kanske finns här!” sa hon hoppfullt men med en darrande röst. Hon började att leta i snön med sina bara händer.
Men plötsligt stannade hon upp och höjde blicken. I dunklet bland träden stod ett stort gömt hus! Det var nästan så att jag hoppade till när jag fick syn på det. Att vi inte hade sätt det, visserligen låg det väldigt gömt men det var hur stort som hälst.
Airi stirrade på huset länge. Sedan reste hon sig upp och gick fram. Hon drog med fingrarna över dörren. ”varför vet jag att det här stället finns?” frågade hon. ”varför vet jag att det finns när jag aldrig har varit här förut?” fortsatte hon. Jag gick fram till ett av fönsterna och kollade in. Det var rätt tomt där inne, bara några få möbler stod kvar. ”har det bott någon här ute!” sa jag och granskade husets utsida. Airi var tyst. ”tror du vi kan gå in?” frågade hon sedan.
Det kunde ju knappas vara någon som bodde här nu med tanke på hur fallfärdigt och tomt det var men det var ändå något som tog emot lite när hon frågade. Visst ville jag gå in. Det kittlade lite i magen av nyfikenhet men var det rätt. Om det här hade med Airis förflutna att göra, skulle hon verkligen gå in då? ”dom fanns inte i snön, så dom kanske finns i huset!” sa hon plötsligt. ”vad fanns inte…?” sa jag förvirrat men han inte avsluta min mening innan hon slog in ett fönster. ”oj, du kunde ha börjat med att testa dörren” sa jag lite chockat. ”den är låst” sa hon tyst. Hennes händer var röda av kylan och lika så hennes kinder och näsa. Men innan hon gick in genom fönstret stannade hon upp. ”dom finns inte i huset häller, varför skulle dom, jag tappade ju dom i snön och nu är dom borta för alltid!” sa hon uppgivet. ”Airi! Vad för något?” frågade jag. ”det spelar ingen roll, ska vi gå tillbaka och dricka lite varm choklad?” sa hon med samma likgiltiga ton. Jag undrade vad det var som tyngde henne så. Hon hade varit så ivrig och glad när vi skulle gå men hade bara börjat falla isär undertiden vi gick. Det var nog bäst att gå hem. hon kanske behövde smälta allt, även fast jag inte hade en aning om vad som rörde sig där inne i hennes huvud. När vi hade kommit ut ur skogen vände hon sig mot mig och kramade mig. ”tack för att du följde med!” sa hon mot min axel. Jag kunde inte gissa på något sätt hur hon kände men jag märkte tydligt att hon behövde någon att stötta sig mot, det var något hon behövde bearbeta men hon ville inte vara ensam. Jag tog hennes frusna händer i mina och stoppade dom i fickan.
”vad har man vänner till?” svarade jag och log.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | blackgirl - 27 maj 10 - 19:01- Betyg:  | är det airis hus?
kommer min airi försvinna?
kommer hon det?
för om hon gör det som jag inte tror så blir jag inte glad!!!
aaw och jerre e så gullig ^^ |
|
|
|
