A different point of view - del 77 |
Kap 77
Irma:
Det blev tyst efter att Kaname hade gått. Jag måste ha stått och stirrat ut i tomma intet som något slags ufo i några minuter. Men det kändes som att jag behövde bearbeta det han hade sagt. Jag hade alltid varit mycket intresserad av vampyrer och sådant i den stilen och jag tyckte inte att det var en omöjlig tanke att dom fanns, men att mina vänner … snesträck, pojkvän var något sådant. Izumi satt fortfarande kvar på golvet.
- hej. Sa han sedan och kollade upp på mig. Jag blinkade till och kollade ner på honom.
- Em .. hej, jag …. Tänkte bara se hur allt var med dig, du var ju inte i skolan. Sa jag.
- Nej jag har haft lite saker att göra.
Jag satt mig ner på huk och kollade djupt in i hans ögon. En vampyr. Tänkte jag, det var rätt coolt.
- gapa! Sa jag. men han höjde bara på ett ögonbryn.
- Kom igen gapa då!
- Haha varför det?
- Jag vill se på tänderna! Sa jag nyfiket. Då skrattade han till och gapade.
- Ooooh! Sa jag. då drog han upp läpparna och öppnade munnen mer och tänderna såg ut att växa fram ännu mer och ett läte som från ett rovdjur hördes från honom.
Jag spärrade upp ögonen. Och utan att jag tänkte på det stack jag fram handen som för att känna på tänderna men då stängde han munnen.
- att jag aldrig märkt det! Sa jag. han skrattade lite.
Sedan kollade jag ner mot hans mage. Hans tröja var blodig och hålet efter ”pålen” syntes tydligt.
- vem var det som gjorde det? Frågade jag samtidigt som jag lyfte på hans tröja för att kolla på såret.
- En annan vampyr. Svarade han och jag såg till min förvåning att det inte fanns något sår.
- Men är det någon som vill bli av med dig!! Frågade jag oroligt.
- Eh, ingen fara, jag och kaname har koll på det. Sa han, sedan harklade han sig lite.
- Em … ska vi sitta här eller ska vi sätta oss på något mer normalt ställe.
- Det finns inget normalt. Mumlade jag när jag reste mig och visste knappt själv vad jag menade.
Vi gick ut i vardagsrummet och la oss i soffan.
- jag är rätt trött så att du vet. Sa Izumi. jag la mig försiktigt över honom och fångade upp hans blick.
- Ja du verkar ju inte precis ha haft en lätt dag. Sa jag.
- Men du, vampyrer dricker väl blod? Frågade jag. Izumi nickade.
- Men du äter ju mat. Sa jag lite förvånat. Han suckade, stängde och öppnade ögonen.
- Vi måste ju försöka passa in här ….fast jag har lite kvar av det sinnet. Sa han.
Jag log och nickade.
- jo jag har märkt det, du som verkar vara en lite kock.
Han himlade lite med ögonen men log sedan.
- blir du inte sugen på mitt blod? Frågade jag.
han kollade på mig länge, först i ögonen och sedan ner mot min hals.
- ibland. Sa han sedan nästan lite glatt så jag undrade om han menade det.
- Varför biter du inte mig då? Frågade jag.
- Vill du det? Sa han förvånat.
- Varför inte, det är ju du, och jag tycker att det är lite sexigt. Sa jag och låssades bita honom på halsen.
Men han skrattade bara.
- jag vill inte ha dig som mat Irma! Sa han sedan.
- jaha, jag vet vad du vill ha mig till. Sa jag retsamt och strök med mitt ben mellan hans.
Han tog ett djupt andetag och la sedan armarna om mig.
- jag ser dig som mer än bara någon som ska tillfredsställa mig. Sa han sedan.
orden värmde mig och jag kunde inte låta bli att krama honom.
- men jag tillfredställer gärna dig så länge du älskar mig. Sa jag och log ett brett leende.
Han böjde sig fram och kysste mig.
Jag tyckte aldrig att det spelade någon roll vad han var för något, så länge han var Izumi!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | blackgirl - 26 maj 10 - 17:40- Betyg:  | | Mumsigt x3 |
|
|
|
