A different point of view - del 75 |
Kap 75
Jerobian:
Plötsligt hade dom trassliga problemen bland mina vänner löst sig.
Det var som om allt var bort blåst och jag satt bakåt lutad i klassrummet och kollade ut över klassen. Vi hade NO lektion men det var ingen lärare i klassrummet och ytterst få som jobbade.
Jag kollade bort mot Izumi och Irma. Dom verkade diskutera något. Irma hade sin lite upprörda och hetsiga blick medans Izumi satt framåt lutad med ett brett och underhållet leende. Allt var som det brukade. Själv ville jag bara sluta för dagen. Jag skulle hem till Mizuki och orkade inte vänta på att lektionen skulle ta slut.
Men sorgligt nog hade vi engelska efter det här också. Irma kom fram springande till min bänk och såg riktigt lustig ut. hon viftade med armarna och sa något om breakdance.
- va? Frågade jag.
- ja!! Sa hon och log.
- Nej, vad sa du??
- Jaha! Jag, Airi och Chami ville ju dansa med er och vi har en jätte bra dans. Sa hon och imiterade någon failad rörelse från vårt senaste street battle.
- Okej, kul. Vi får väl kolla upp de då så vi kan göra nått av det. Svarade jag.
Izumi kom fram till oss och la armarna om Irma bakifrån. Hon ryckte till men vände sig sedan om mot honom. Jag såg hur hon ställde sig på tå och viskade något till honom och han stängde ögonen i några sekunder men öppnade dom sedan och tog upp en bok för att slå Irma. Jag hade ingen aning om vad hon hade sagt. Men hon skrattade högt och sprang för att undkomma Izumis slag.
När klockan var kvart över fyra var engelska lektionen slut och jag gick lättat ut från skolbyggnaden. Äntligen var jag fri.
När jag hade kommit hem tog jag en snabb dusch och begav mig sedan ut för att möta upp Mizuki.
Jag såg henne på håll där hon stod utan för ett litet café.
Hon vinkade stort när hon såg mig och hennes stora leende värmde mig.
Det var kallt ute och tydliga rökmoln syntes när man andades.
- hej där! Sa hon när jag kom fram. Jag böjde mig ner och slöt armarna om henne, samtidigt som jag lyfte upp henne. Hon skrattade till. Jag pussade henne lätt på munnen innan jag satt ner henne.
- Ska vi gå in och fika något? Frågade hon och gestikulerade med handen in mot caféet.
- Sure! Svarade jag och vi gick in.
Tiden sprang i väg när vi satt inne i värmen och pratade och det hade redan börjat bli mörkt när vi kom ut.
- hem till mig? Frågade Mizuki och log ett lätt leende. Hennes ögon kollade alltid lika talande på mig. Det var en av alla saker jag gillade med henne. Det var som att när hon pratade med mig fanns det inget annat omkring som var mer intressant än mig. Hon kollade alltid rakt in i mina ögon och det fanns alltid en glimt av intresse i dom.
När vi hade kommit fram till Mizukis hus slog mig tanken igen.
Bodde det fler med Mizuki eller bodde hon själv. Jag kollade mig omkring i hallen efter fler skor men kunde inte se några. Om det bodde fler här så kanske dom inte var inne just nu.
Jag följde henne in till hennes rum. Det var inte så jätte stort men det var mysigt. Mizuki satt sig på sängen och kollade på mig när jag betraktade rummet. Mina ögon stannade på ett skivställ. Mizuki gick fram till det och tog ut några skivor.
- vad lyssnar du på? Frågade hon. Jag gick fram till henne och kollade bland skivorna.
- Lite a….jag tystnade och började läsa på en skiva.
- Är det? Frågade jag och pekade på den.
Mizuki nickade.
- Jupp det är jag som sjunger. Sa hon med ett leende. Ska jag sätta på den? Frågade hon.
- Ja gör det. Sa jag nyfiket.
Jag gick och satt mig på sängen och kollade på henne när hon gick fram till stereon.
Hon hade en lång tunika som gick till mitten av hennes lår. Jag betraktade vartenda rörelse moment hon gjorde. Hur hon sakta böjde sig ner en bit för att stoppa in cd:n i stereon, hur hennes händer varsamt rörde sig. Hon verkade alltid så lätt på något sätt, det är svårt att förklara med ord. Hon tryckte på play och kom sedan och satt sig bredvid mig.
Hon kollade på mig när jag lyssnade.
- vad tycker du? Frågade hon.
Det lät riktigt bra och de sa jag också. Hon började berätta om bandet och om saker som hänt och så vidare. När klockan började närma sig halv ett, satt vi vid köks bordet. Mizuki hade hällt upp te åt mig och satt nu på andra sidan och kollade på mig över kanten på sin mugg.
- klockan är mycket. Sa hon. Jag nickade lite.
Hon fingrade lite på muggen och kollade ner i teet.
- du får stanna över här om du vill. Sa hon och kollade upp på mig, fast bara med ögonen, huvudet var fortfarande sänkt mot muggen.
Jag log lite.
- om det är okej. Svarade jag. hon log tillbaka och smuttade på det varma teet.
- Du får platts i min säng. Sa hon sedan.
Mitt hjärta hoppade över ett slag, visst skulle jag inte bli värsta uppspelt eller något och jag förväntade mig inget speciellt häller men själva tanken gav mig en speciell känsla i magen.
När klockan var närmare 2 gick Mizuki in på sitt rum, jag följde efter henne och när jag kom in stod hon med ryggen emot mig i bara underkläderna. Jag stannade till i dörr öppningen och hon tog på sig ett nattlinne samtidigt som hon vände sig om. Hon log ett svagt leende.
- var inte blyg. Sa hon och gick fram till mig. Jag höjde på ett ögonbryn.
Hon la armarna runt mig och kysste mig på halsen. jag kände hur blodet rusade genom min kropp och jag var tvungen att hålla tillbaka. Sedan släppte hon mig och kröp ner i sängen.
- kan du släcka taklampan? Frågade hon och tände den över sängen.
Det blev ett dovt ljus i rummet och konstigt nog började jag känna mig nervös.
- jag har tyvärr inget nattlinne åt dig. Sa Mizuki ironiskt och jag började skratta.
- Så synd då. Svarade jag och drog av mig tröjan.
Jag kunde känna hur hennes ögon betraktade mig. Och när jag öppnade på skärpet gjorde hon en svag vissling. Jag skrattade till och la mig sedan bredvid henne.
- ska jag släcka? Frågade jag och hon nickade.
Hon la sig tillrätta tätt intill mig, det kändes som om jag kunde höra hennes hjärtslag.
Precis när jag trodde att hon hade somnat, kände jag hur hennes hand stök över min kropp från magen upp till halsen. Mina ögon vande sig fort vid mörkret och jag kunde se att hon hade ögonen på mig. Jag la handen om hennes midja och kysste henne. Hennes små lätta händer strök över min kropp och jag blev så upphetsad över hur hon rörde vid mig så att jag knappt själv visste vart mina händer var. Jag kunde höra hur hon andades fort emellan mötena av våra läppar. Hon var så mjuk, och len och mina händer sökte sig in under hennes nattlinne. Då satt hon upp händerna mot mina nyckelben och tryckte mig lite ifrån sig. Hon andades fort och kollade mig rakt i ögonen.
- inte så fort. Sa hon och sänkte blicken. Jag kollade länge på henne.
Sedan sänkte jag huvudet mot henne och började sakta att kyssa henne på halsen och neråt.
Jag la mig själv över henne och stödde min kropp på armbågarna på varsin sida om henne.
Hennes fingertoppar strök över min mage och jag ryckte till lite. Då stannade hon upp och kollade på mig, jag lyfte huvudet och kollade tillbaka på henne. Ett svagt leende började synas över hennes läppar.
- du är kittlig. Sa hon och såg pillemarisk ut.
- hehe … lite. Svarade jag.
- jag kanske inte ska vara så försiktig då. Sa hon och log.
Jag kunde tydligt känna hur hon tog i mig och min kropp började att svara på hennes beröring.
Jag kunde inte råför det men allt började att gå rätt fort igen. Men hon var uppe i samma tempo som jag. jag brukade inte vara så men sättet hon rörde vid mig gjorde mig så upphetsad att jag hade svårt att sakta ner mig själv.
Jag hade hört att en man i min ålder tappar ungefär 75% av hjärnkapaciteten när någon tar honom mellan benen, men jag fnös bara åt det, 75% det är ju hur mycket som hälst.
Men dom siffrorna började kännas ganska så rimliga. Jag fick svårt att tänka klart när hon tog mig där och det tog alldeles för lång tid för mig att svara när hon sa mitt namn.
- hur många tjejer har du haft innan mig? Frågade hon.
Jag höjde huvudet och kollade på henne. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Det var inte som att jag hade haft någon tjej på det här sättet, för dom tjejer som visade intresse för mig var oftast så jobbiga på de flesta sätt. Visst hade jag haft några flörtar men jag hade aldrig riktigt gett mig in på det så mycket, jag tyckte att jag hade för mycket annat att göra och sedan har jag aldrig riktigt fallit för någon. Visst, Yura hade aldrig fallit för någon häller men han var ju som han var, bara ute efter en tjej och sedan spelade det inte så stor roll vilken tjej det var.
- det är lite komplicerat, men inte många. Blev mitt svar. Hon kollade på mig fundersamt ett tag.
- Hmm okej. Sa hon bara. Jag undrade vad hon tänkte på. Undrade vad hon hade hoppas på att få som svar.
- Men du är den enda som betyder något Mizuki. Sa jag och log mot henne. Det var ju fullt sant. Hon log lite tillbaka, sedan slöt hon armarna om mig.
Hon var verkligen något speciellt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | blackgirl - 26 maj 10 - 17:23- Betyg:  | Aw hela den här delen är jättesöt
Nu har det mesta gått tillbaka till det normala
Men jag har fortfarande inte riktigt förlåtit kaname och izumi än |
|
|
|
