A different point of view - del 69 |
Kap 69
Irma:
Jag stirrade på Simon som nästan låg ner på den is kalla backen. Han kollade förvirrat upp när vi sakta kom gående emot oss.
- vad gör du här? Frågade jag.
- Irma vi måste prata och …. Vem är han?
- Sluta, du hörde vad jag sa till dig tidigare så gå!
Simon kollade sårat på mig. Men han reste sig upp och kolade på mig ett långt tag, det såg ut som om han tänkte säga något men ångrade sig och stoppade händerna i jackfickorna.
Sedan vände han om och började gå. Jag kollade ett tag efter honom. Visst saknade jag honom lite, faktiskt rätt mycket men det var så mycket som hände nu och om jag skulle prata med honom behövde jag tillräckligt med tid och tålamod.
Jag vände sedan blicken mot hållet som Izumi hade försvunnit.
Vad var det han hade sagt egentligen. Allt jag hörde han säga nyss lät inte alls som det han hade sagt i klass rummet! Izumi? vad var det han höll på med egentligen. Om han nu hade försvarat mig på det där sättet…. Jag blev mållös ett tag. Vad var det för fel på honom?! Tänkte jag sedan lite irriterat.
- jag kommer snart. Sa jag till Airi. Hon log och nickade. Sedan sprang jag i väg åt det hållet som Izumi hade gått. Det började snöa rätt mycket och jag var tvungen att kisa med ögonen för att se något utan att på dom stora snöflingorna i ögonen. Tillslut kunde jag se en bekant siluett.
- IZUMIII!!! Skrek jag. men personen fortsatte att gå.
- IZUMI DIN FULA APA KAN DU STANNA ELLER! Skrek jag med arg ton.
Då stannade han upp och vände sig lite för att se vem det var som hade vrålat så konstigt.
Jag sprang fram till honom och tog tag i hans krage.
- jag är inte alls din leksak jag är en människa! citerade jag med hög ton. En människa du gillar …. Väldigt mycket. Sa jag fast nu lite lugnare.
Han kollade bara på mig med en kall blick.
- Izumi sluta! Varför gör du så här? Frågade jag.
- Irma låt mig vara jag är klar med dig! Sa han och försökte göra sig fri från mitt grepp.
- Jag tänker inte sluta med något! Du gör mig förvirrad, kan du snacka normalt!
Han stängde ögonen och tog ett djupt andetag.
- Irma. Jag hade tråkigt och du blev mitt offer, förstår du inte, jag gillar inte dig, sluta dröm! Sa han med en irriterad ton.
Det högg till i hjärtat men istället för att bli ledsen blev jag arg.
- håll käften! Sa jag och slog till honom över ansiktet. Han blundade fortfarande och rörde inte en min.
plötsligt visste jag inte vad jag skulle säga.
Jag bet bara ihop käkarna och lät min blick sjunka ner mot mina händer som fortfarande var vid hans krage men jag höll inte i den längre. Mina händer hasade ner längst hans kropp, det var som om jag plötsligt tappade modet.
- Izumi …. Sluta! Sa jag tyst.
Han öppnade sakta ögonen. Han såg plötsligt väldigt besvärad ut.
- berätta vad du tänker just nu!! Sa jag.
- du är jobbig… sa han tyst. Izumi brukade alltid säga precis vad han tyckte, vare sig det var något snällt eller elakt. Men varför trodde jag honom inte nu?
Jag visste inte om jag skulle ge upp eller fortsätta tvinga honom till att säga att han gillade mig … hälst av allt älskade mig. Jag knöt nävarna. Varför, varför, varför? Tänkte jag.
Jag började bli arg igen. Så jag tog tag runt hans nacke och tryckte honom snabbt emot mig och kysste honom innan han hann förstå vad som hände. En av mina händer letade sig in i hans jacka och smekte honom över magen och upp på bröstet. Sedan drog han sig ifrån mig.
- Irma! Fatta! Sa han irriterat och vände sig om. Följ inte efter mig! Sa han och började gå.
Jag stod länge kvar och kollade på honom när han försvann. Jag visste inte vad jag kände eller vad jag skulle tro. Hela jag var bara ett enda stort frågetecken!
Jag går väl hem till Airi då. Tänkte jag och vände.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | blackgirl - 25 maj 10 - 22:59- Betyg:  | Varför och nu har jag verkligen god lust att slå ner dom två
Sara är i farten
Kehe xD |
|
|
|
