tills döden skiljer oss åt? [OS] |
Visst var jag redan trasig från början, men du gjorde ingenting bättre.
Var det inte du och jag längre? Du sa ju att du älskade mig.
Du sa att döden skulle skilja oss åt, men ändå lämnade du mig.
Det var efter den där branden, eller hur? När jag var brännskadad och
inte lika vacker som jag varit innan? Du tvivlade på om folk skulle
skratta åt dig, när dom såg dig med mig.
Du hälsar inte ens längre, när jag går förbi dig. Du tittar inte på mig.
När folk nämner mitt namn så tittar du bort, eller går därifrån.
Jag såg dig idag, när du tittade på henne. Du log mot henne som du
brukade le mot mig. Jag trodde att mitt hjärta skulle sluta slå,
när hon log tillbaka.
Det är aldrig någon som pratar med mig längre. Ingen vill veta av
en ful tjej. En tjej, som inte är vacker, som inte har långt hår
och som inte längre kan lé.
Men jag kämpar varje dag, för att lé mot dig, när du rör dig mot mitt håll.
Är jag genomskynlig, eftersom att du ser förbi mig, som om jag inte
ens stod där?
Som att jag bara var luft för dig, eller inte ens det. Jag är kanske ingenting.
Men jag ska våga, imorgon ska jag våga.
Nästa morgon gick jag fram till dig, bestämt.
-Hej. Sa jag och stirrade på dig. Men jag fick inget svar.
-Denna skolan är ju iskall! Sa du och tittade på dina kompisar. Du ignorerade mig.
-Haha det kan man ju inte säga om din tjej! Svarade en av hans kompisar.
Han pratade om mig. När jag stod där framför honom. Hur vågar han?
-Hon är inte min tjej längre. Sa du tillbaka till din kompis.
Vad skulle jag göra? Det fanns ingenting jag kunde säga, jag vågade inte.
Jag sprang runt hörnet, ville inte visa för dig att jag grät.
Jag tittade tillbaka runt hörnet ett tag efter att jag slutat gråta för att se om du
fortfarande tyckte att din kompis lilla skämt var kul.
Du var helt blank i ögonen. Det såg ut som att du skulle börja gråta.
Ska jag ta det som att du älskar mig? Jag förstår ingenting längre.
Sen kom hon, hon som du kastat blickar på. Jag var tvungen att stanna och kolla
på vad som skulle hända.
Du ropade henne mot dig, och reste dig upp för att ge henne en kram.
Hon mötte dig med en puss. Jag var inne i branden igen. Hela kroppen sved.
Du pussade henne tillbaka, och jag såg hur lågorna flammade upp framför mina ögon.
-Hallå, din uppbrända tjej då? Skrek en av dina kompisar.
-Snälla, respektera dom döda! Svarade du.
-Är jag död för dig? Är jag det?! Skrek jag ut. Men ingen hörde.
Jag hörde brandbilarnas sirener när jag stängde mina ögon.
Tills döden skiljer oss åt. Jag förstår nu.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | addictedXO - 16 maj 10 - 01:43- Betyg:  | | verkligen gripande. fruktansvärd, men vacker på samma gång. Take care /L |
|
|
|
