A different point of view - del 61 |
Kap 61
Irma:
Airi visade upp en massor av olika kakor i en bok som hon tyckte skulle passa bra. Men jag rynkade näsan för nästan alla. Jag var som sagt ingen bagerska men jag ville göra ett ordentligt försök. Izumi däremot verkade ju ha riktig koll på allt det där så om jag fick bra betyg av honom skulle jag minsann vara nöjd.
- du måste hjälpa mig! Sa jag till Airi som log.
- Jag är ju så snäll så det kanske jag kan. Sa Airi och plockade fram det som behövdes.
Jerobian:
Jag gick längst gatan nere i den rätt så tomma staden. Mamma hade ringt och bett mig ta hand om min yngsta bror Joey. Jag undrade verkligen hur allt låg till där hemma, det kanske var dags att åka dit snart. Jag hade inte riktigt fått någon förklarning av henne heller, varför jag skulle behöva ta han om honom. Hon hade verkligen blivit vimsig. Det var nästan lite frostigt ute. Barn i stora vinterjackor och tjocka mössor sprang över torget och jagade en katt. På sidorna av gatan stod det små stånd med gubbar som sålde kaffe och annat varmt att dricka.
- du ser så kall ut! hörde jag en grov röst säga och jag vände mig för att kolla vem det var som hade höjt rösten.
En tjock man i ett utav stånden vinkade åt mig. Jag var rätt kall och det skulle nog vara gott med lite kaffe. Tänkte jag och gick fram till mannen som gav mig ett brett leende under den tjocka, svarta mustaschen.
- en kopp, tack. Sa jag och räckte fram pengarna.
- Ska du inte ha en åt den söta damen också! Svarade han och skrockade.
Jag vände mig om och såg Mizuki stå vid min sida. Hon log åt mig och gnuggade händerna mot varandra. Hon hade en mörk lila mössa på sig och en mörkblå, lång jacka som gick över knäna. Det svarta håret låg över axlarna och kinderna var rosiga av kylan.
- jo det ska jag. Svarade jag gubben och han hällde stolt upp kaffe i två pappersmuggar.
Mizuki tog tacksamt emot muggen och vi började gå längst vägen.
När vi kom till en bänk satt vi oss ner och kollade ut över torget.
Mizuki fingrade på muggen med sina bara händer, hon var nog kall och värmde dom mot den varva drycken.
- dina vänner var schyssta, kan vi inte göra någonting tillsammans igen? Frågade hon.
Jag blev glad av att höra det. Dom hade tydligen inte fått henne avskräckt. Tänkte jag och log.
- det kan vi nog. Svarade jag och kysste henne på pannan. Hennes blåa glittrande ögon log mot mig.
- Jag tänkte att du kanske skulle vilja komma hem till mig någon gång. Sa hon och smuttade försiktigt på kaffet. Jag menar jag har ju sätt vart du bor.
Jag nickade.
- jag vill gärna se vart du bor. Svarade jag. hon nickade långsamt och såg ut att vara i tankar.
- Om tre dagar. Sa hon och såg fortfarande lika tankfull ut.
- Visst. Svarade jag och log.
Undra om hon bodde ensam eller med fler. Tänkte jag och försökte föreställa mig hur det skulle se ut.
En liten flicka med två tjocka flätor och en för stor randig tröja kom fram till oss och stirrade.
- hej. Sa Mizuki med vänlig röst. Den lilla flickan kollade storögt på henne. Jag satt bara tyst och kollade. Det var rätt tomt på torget och ingen som skulle kunna vara ansvarig för flickan syntes till.
- Var har du dina föräldrar? Frågade Mizuki som också verkade ha lagt märket till det.
Den lilla flickan var fortfarande tyst.
- hon kanske inte kan prata. Viskade jag till Mizuki som kollade tillbaka på mig med en brydd min.
den lilla flickan började rycka i Mizukis jacka.
- fryser du inte? Frågade hon den lilla flickan som fortfarande inte rörde en min.
hon vände sedan sina stora ögon åt mitt håll och kollade på mig länge. Hon räckte ut handen mot mig och såg lite bekymrad ut.
- hon kanske vill ha pengar. Sa Mizuki och började gräva i fickan samtidigt som hon mumlande något om att vi behövde hitta ett varmt ställe och någon ansvarig person åt den lilla.
Mizuki räckte fram en femtiolapp men den lilla flickan ville inte ha den, hon fortsatte bara att hålla ut handen mot mig. Mizuki skrattade till lite.
- hon vill bara ha pengar av dig. Sa hon och stoppade tillbaka lappen i plånboken.
Den lilla flickan började slå med armarna mot sin kropp och små läten hördes från henne. Vad ville hon säga? Hon var otroligt söt, vem hade lämnat henne här ute utan några ordentliga kläder.
Plötsligt satt hon händerna på mina knän och hävde sig upp i mitt knä. Hon kollade mig rakt i ögonen samtidigt som hon stod på knä och försökte öppna min jacka. Jag lät henne göra det och hon satt sig sedan med benen åt sidan och drog den öppna jackan om sig. Mizuki kollade storögt på oss och lutade huvudet åt sidan.
- men vad söt hon är. Hon vill att du ska värma henne! Sa hon och började klappa på flickan.
Jag var lite förvirrad men la ändå armarna runt henne och hon stängde ögonen och lutade huvudet mot min bröstkorg.
En av gubbarna i stånden kollade på oss och viftade med handen.
- det är bagarens dotter! Ropade han åt oss och pekade med handen åt hållet som bageriet låg.
- Vi kanske ska gå dit då. Sa Mizuki.
- Dom har ingen koll på ungen. Sa mannen och ryckte på axlarna.
Så vi började gå för att hitta hennes föräldrar. Hon borrade in ansiktet mot min kropp när vi gick och Mizuki kunde inte slita ögonen ifrån henne. Sedan sprang hon fram några meter framför oss och vände sig sedan om.
- naaww! Sa hon och log sitt varma leende.
- Vi kanske kan ta henne i stället. Sa hon när vi stod utanför bageriet. Sedan skrattade hon och gick in. Och jag följde efter.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | blackgirl - 7 maj 10 - 00:47- Betyg:  | Jag kan ta barnet! =D
Och mizuki hon bara dyker upp helt random
Jag gillar de |
|
|
|
