[M/M] Solens strålar stryper månen - Oneshot |
Rent crap jag vet, men tydligen gick denna på 30 min och jag är INTE stolt över den...
DÄRFÖR är jag så awesome och lägger ut den ändå. Släng in en kommentar om det behagar.
William
Rädslan är bara en inbillning, den som kommer krypandes när du inte är i närheten. När jag måste låssas att du är nära, bara för att känna mig lite modigare. Till och med rädslan själv frukar ditt mod och all din självbeaktning. Jag önskar att jag kunde följa dina steg, ett skulle räcka för att ta mig lite närmare den frihet som fanns precis där havets vågor slog upp på strandkanten för att sakta glida tillbaka ner till ett vimmel av strömmar och bubblor som kämpade sig upp mot ytan.
Snabba andetag och förvirrade yrvakna ögon i ett dunkelt rum. John satte sig upp med ett ryck och kände efter, låg han där? William med långa utdragna inandningar, jo han fanns där. Drömmen försvann och John la sig ned igen. Knuffade försiktigt på pojken för att se om han vaknade.
Perfektion i all dess ärofyllda glans, det är vad du är William, en människa så full av det alla vill åt. En dröm som jagas bort av solens strålar, som sakta men säkert stryper månens försök till att visa sig på en mörk himmel.
För att tala klarspråk William, av rädsla att bli lämnad ger jag dig istället friheten till att följa efter, valet att låta bli. Dina fotavtryck i mina, allt jag vill ha är fel. Jag är liten och svag, du kan få så mycket bättre.
John reste sig sakta upp, smekte William över kinden och lämnade rummet. Lämnade lägenheten och gick istället planlöst runt för att skingra tankar som molnen skingrade sig, bugade inför för den tidiga morgonsolen.
John ställde sig vid strandkanten och lät vattnet skölja över fötterna, lät solen smeka hans ansikte varmt och lät vinden leka i håret.
Om du kunde se mig nu, om du kunde vara vattnet, solen och vinden. Om du kunde ta mig med storm som du gjort så många gånger. Den dag vi träffades och dina ögon, det där ögonen som genomborrade mig med all dess skönhet.
En hand på axeln fick John att rycka till, att sakta vända sig om och stirra in i de ögon som glittrade ikapp med havet. Ett lätt leende och en något förvirrad blick, den där lättade sucken som fick all rädsla att färdas med vinden.
”Jag trodde jag skulle hitta dig här”
Vattnet drog sig undan från våra fötter och lämnade en yta som vi kan fylla med framtid.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | addictedXO - 13 maj 10 - 23:58- Betyg:  | | ja du. vad ska jag säga som ingen redan sagt? du är fantastisk. | | Meela - 12 maj 10 - 12:48 | Du gillar att använda dig av just månen, solen och vattnet i dina texter. Och eftersom att du gör det på ett så bra sätt blir det väldigt vackert!
(visst är jag pedagogisk i mitt uttalande, ignorera eventuella felstavningar) XD | | Summerlover - 11 maj 10 - 23:22 | oj.. Riktigt otroligt bra!
Bästa novellen jag läst på länge. Vackert och poetiskt. Wow.
ganska kort, men ändå så innehållsrik. Du har talang. Riktigt vackert och verkligen bra! :) | | Selinka - 1 maj 10 - 10:28- Betyg: | Förbaskat vra bra xD Lyder ertt råd från dig nu: aksljdklsjd <3<3<3<3 xD
Inga ord finns ;) | | SoGetLost - 30 apr 10 - 10:56- Betyg: | guuuud vaaaad jag hatar dig för att du klagar så fruktansvärt mkt:(
du är jätte duktig och denna novellen var ju super bra:O:D |
|
|
|
