A different point of view - del 49 |
Kap 49
Irma:
Han måste verkligen vara sjuk. Tänkte jag när jag försökte hjälpa honom upp från golvet. Han kunde ju inte ens stå upp utan att falla.
Han kom på fötter och jag kollade frågande på honom. Vad skulle han egentligen upp ur sängen och göra. Plötsligt känner jag hur någonting trycker runt mitt bröst. Med sänkta ögonbryn kollade jag sakta ner mot min kropp. Izumi!!! I några sekunder snurrade allt runt i huvudet och jag fattade inte riktigt vad som hände. Sedan lyfte jag snabbt blicken mot Izumis ansikte och såg hur han spärrade upp ögonen. Jag kastade mig bakåt och slog till honom hårt i ansiktet så att han föll tillbaka ner på golvet. Mitt hjärta pulserade hårt i bröstet och min kropp höll på att koka över.
- aj! Vad gör du! Sa Izumi mödosamt.
- VAD GÖR DU!? Skrek jag tillbaka. Jag höll armarna tätt intill kroppen och stirrade ner på honom. Han höll handen över ögonen när han satt sig upp och mumlade något ohörbara, jag kände mig så generad och blottad på något konstigt sätt och gick automatiskt fram till honom och sparkade ner han på golvet igen.
- men vad gör du! Sa han åt mig med höjd röst. Han såg riktigt arg ut nu och jag blev nästan rädd.
- VAD GÖR DU!!!? Ropade jag igen. Han gav mig en idiotförklarande blick.
Då kom Airi in i rummet igen och kollade häpet på oss.
- vad händer? Allt jag hör är: vad gör du, vad gör du! Sa hon och imiterade oss.
Hon kollade sedan frågande på mig. Jag var säkert illröd i ansiktet nu och ville inte kolla tillbaka. Varför hade han gjort sådär? Tänkte jag. Izumi lutade sig på armbågarna och kollade ner i golvet. Om jag inte såg fel var han också lite röd i ansiktet. Men han var ju sjuk så det kanske var febern. Men här ville jag inte stå och tycka synd om honom, jag var rasande och ville bara döda honom. Jag kunde fortfarande känna hans beröring mot min kropp och jag kände att jag behövde dra mig ut ur det här. Så jag gick rakt fram till Izumi och satt min fot mellan hans ben och tryckte till. Han vek sig dubbelt och stönade till. Jag hörde hur Airi chockat drog in luft. Jag kunde känna hennes frågande blick bränna mot mig men vågade inte kolla upp på henne.
- varsågod. Sa jag till Izumi som smärtsamt låg kvar på golvet. Sedan lämnade jag rummet.
På vägen hem mot mitt hus började jag lugna ner mig och tänka normalt. Plötsligt slog det mig! Vad hade jag gjort!!!!!! Jag hade verkligen gjort honom illa, visst ville jag göra det just då men nu ångrade jag mig. Jag bet mig i läppen och tryckte händerna mot mitt huvud.
Man varför hade han gjort sådär? Var han ett snusk eller var det inte med flit. Så klart hoppades jag på att det inte var med flit men och andra sidan så skulle jag verkligen ha klantat till det då. Han var värd den där omgången om han hade gjort det med flit men om han råkade så ….. plötslig fylldes jag av skuldkänslor. Vad hade jag gjort. Bilden av hur han hade vridigt sig av smärta på golvet när jag gick kom upp innanför mitt skallben och gjorde inte mina känslor lättare. Jag behövde verkligen prata med honom. Men jag kunde väl inte komma tillbaka nu? Han skulle nog inte vilja se mig. Jag kände hur ilska steg inom mig igen men nu var det inte lika mycket på Izumi utan mer på mig själv. Men vad kunde jag göra. Han försvarade sig inte precis med: oj förlåt, det var inte meningen. Så det var väl inte så konstigt om jag trodde att det var med flit, och jag visste ju inte ens nu om det hade varit med flit eller inte. Oj oj oj . suckade jag. han kanske hade svårt att samla tankarna, han var ju sjuk. Jag slog till mig själv på huvudet. Sluta tycka synd om honom. Sa jag till mig själv. När jag kom innanför dörren till mitt hus kom Jenii mot dörren och mötte mig. Det såg ut som om hon skulle berätta något men hejdade sig när hon såg mig.
- oj vad har hänt? Sa hon med stora ögon. Syntes det så väl att det hade hänt något. Tänkte jag.
- Inget. Svarade jag surt och sprang upp till mitt rum.
Jag kastade mig på sängen och kollade rakt upp i taket. Kanske hade jag överreagerat. Plötsligt kom dom skrämmande minnena från den hemska kvällen då Simon hade förstört vår vänskap, upp i mitt huvud. Det kanske var något undermedvetet inom mig som kopplade till den kvällen. Hur Simons hårdhänta beröring hade varit över mig och jag inte hade kunnat göra någonting. Det var nog det som hade gjort den här situationen så stor. Jag var rädd. Ilskan till Simon hade kommit över Izumi. Jag snurrade runt och la mig på magen. Tårarna pressade sig fram mellan mina ögon lock. Jag kommer inte kunna tänka ut det här själv. Tänkte jag. jag måste prata med Izumi …. Eller ringa Airi.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fiiiaaas - 23 apr 10 - 09:34- Betyg:  | aww :( stackaren :( Jag vill bara åka dit och lägga armarna om henne :(
Hon borde åka upp å prata med honom.
Dom passar ihop på något sätt
bra :)
Mejla | | blackgirl - 22 apr 10 - 16:03- Betyg: | näe stackars irma....
nu vill jag bara hålla om henne ^^
hon är verkligen söt...
men ja izumi o irma borde snacka... |
|
|
|
