A different point of view - del 47 |
Kap 47
Irma:
Det var tidigt på morgonen och jag och Airi satt på en bänk utanför skolan och väntade på att resten skulle komma. Jag frågade vad som hade hänt dagen innan när hon inte kom till idrottslektionen, både Jerre och Izumi hade ju sprungit ut till henne. Men hon verkade inte vilja prata om det så jag lät henne ha lite privat, jag visste ju hur jag var själv vid såna tillfällen. Efter ett tag kom Jerobian gående mot oss.
- hej, vågar man vara med er utan att få stryk helt plötsligt. Sa han ironiskt.
Jag såg hur Airi gav honom en ond blick men log sedan.
- jo, det ska väl gå bra. Sa hon men lät nästan lite fundersam.
Jag kollade på Jerobian, jag tyckte nog fortfarande om honom. Jag ville komma in i hans famn och känna hur han omslöt mig. Jag reste mig hastigt upp för att kasta bort tankarna. Kanske hade mormor rätt med det där att man blir flickigare när man gillar någon.
Jag hade aldrig tänkt på en kille på det sättet förut och jag var hela 18 år. Nu för tiden hörde man ju flickorna på dagis med sina kärleks förklaringar till alla möjliga killar, men själv hade jag aldrig varit så. Klockan ringde och jag och Jerobian följdes åt till klassrummet.
- allt bra med dig? Frågade han. Du har verkat lite annorlunda. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara.
- Nej , det mesta är väl okej. Svarade jag för att inte få några följd frågor.
Det var tyst under lektionens gång. Nästan lite för tyst. Vart var Izumi!!??
Jag kollade mig storögt runt i rummet. Han syntes inte till någonstans.
Vid lunchen kändes det nästan lite tomt. Det var som om jag saknade hans jobbiga snack och retsamma sätt. Visst kunde han göra mig riktigt arg ibland men nu på sista tiden hade han varit snällare, fortfarande retsam men snäll.
- var är Izumi? Frågade Jerobian.
- Han är sjuk. Svarade Airi. Hon hade då koll på det mesta. Jag suckade lite uttråkat.
- Saknar du någon att bråka med? Frågade Jerobian som försök att trigga mig.
Jag svarade inte, satt bara huvudet i handflatan och blundade.
- haha nu ser du ju ut som honom också. Sa Airi roat. Jag öppnade fort ögonen och slog ner näven i bordet.
- Vad har vi för lektion efter det här? frågade jag.
- Hemkunskap. Svarade Airi. Jag kunde verkligen inget om att laga mat och hemkunskap var inget jag längtade till.
- Jag vet. Är det någon som vill vara snäll? Frågade Airi.
- Hmm jag vet inte. Det beror på hur snäll. Sa jag och försökte låta elak. Airi drog lite på munnen.
- Inte för att jag bryr mig så mycket om honom men han bor ensam … så. Fortsatte hon.
- Vem då? Frågade jag.
- Izumi. Jag menar, vi kanske kan baka något åt honom nu när han är sjuk. Sa hon och riktade frågan mot mig.
- Jag kan inte baka. Sa jag med protesterande rörelser.
- Kom igen. Sa hon och puttade lite på mig.
- Ja. Kom igen. Sa Jerre för att vara irriterande.
Jag stod vid bänken inne i hemkunskaps salen och kollade i en receptbok.
Airi var i full gång med att baka sin kaka. Vad skulle jag göra, jag hade inga skills alls på den här biten. Ett tag funderade jag över att göra den jätte äcklig men det kanske var lite väl elakt nu när han var sjuk. Ja ja, jag gör väl ett försök. Tänkte jag och kastade i en massa saker i skålen och rörde om.
Efter lektionen stod jag och Airi utanför skolan med varsin kaka.
- du vet vart han bor va? Frågade jag.
- ja det är lugnt. Svarade hon och började gå.
Vi gick en bit och kom till området där jag bodde men vi gick långt förbi mitt hus och in på en annan väg. Tillslut kom vi fram till en stor svart grind. Airi suckade.
- tar du kakorna så klättrar jag över. Sa jag till henne.
- Bra idé. Svarade hon och tog emot min kaka. När jag hade kommit över skickade hon kakorna över grinden så att jag skulle hålla i dom när hon själv klättrade över.
- Det blir roligast om inte Izumi märker att vi är här. Sa hon med ett ondskefullt leende.
Hon öppnade försiktigt dörren till huset. Det var tydligen inte låst. Tänkte jag. när vi kom in i huset blev jag stående ett tag. Det var jätte stort, hur skulle vi hitta Izumi utan att han skulle hitta oss först. Tänkte jag.
- kom jag vet vart hans sovrum är. Sa Airi och viftade med handen.
- Jaha då så. Sa jag och följde efter.
Vi gick upp för en bred trappa och längst en stor korridor.
- här inne ska det va. Sa hon och log. Jag kände mig som en inbrotts tjuv när hon sakta och försiktigt öppnade dörren till rummet. Jag kollade försiktigt in i rummet och kunde se att det låg någon i den stora sängen i vänster kant av rummet.
- Ska vi skrämma honom eller bara stå och glo på han. Sa Airi och hukade sig när hon gick närmare sängen.
- Vi kanske inte borde skrämma honom. Viskade jag tillbaka.
Sakta men säkert närmade vi oss honom. Plötsligt snurrade han runt i sängen och vi stannade upp knäpp tysta. Tillslut stod vi vid varsin sida om sängen.
- gör något. Väste Airi över sängen.
- Vadå? Frågade jag tillbaka.
Plötsligt öppnade han ögonen och kollade på oss. Det var som om tiden stod stilla i ett par sekunder.
- men ARGH vad gör ni här!!!? Mumlade han irriterat.
- Vi har bakat kakor! Sa Airi triumferande och gjorde till rösten som en opera sångerska.
Izumi drog upp täcket över huvudet så att man bara såg det blonda håret som stod ut.
Han suckade ljudligt.
- kom igen nu. Va lite glad. Sa Airi.
Hans svar var bara ett surt stönande under täcket.
- eh kom igen. Sa jag och drog bort täcket. Både jag och Airi spärrade upp ögonen när vi såg att Izumi bara hade på sig underkläder. Han satt sig irriterat upp och drog åt sig täcket.
- Jag är sjuk. Sluta stör. Sa han och kollade sömnigt ner i sängen.
Jag hoppade klumpigt upp i den och satt mig bredvid Izumi, han suckade igen.
- ät. Sa jag och räckte fram kakan. Han kollade missmodigt på mig men tog sedan emot den.
Airi hoppade också upp i sängen och satt sig på andra sidan om honom. Jag kollade mig omkring i rummet det var verkligen stort, och sängen var inte speciellt liten häller.
- vilken skön säng. Sa jag och drog åt mig en bit av täcket. Izumi gav mig en arg blick men jag log bara tillbaka. Mina ben snuddade vid honom under täcket, han var verkligen kokhet.
- Oj du är ju sjuk. Utbrast jag som om jag precis hade fått reda på det.
Han svarade inte på det. Jag satt min hand mot hans panna och han kollade frågande på mig.
- Ät nu! Sa Airi.
- Men jag är inte så hungrig. Svarade han. Man vet ju aldrig vad det kan vara i den här.
- Haha ja det har du rätt i. sa jag tillbaka.
Tillslut tog han en tugga. Han svalde långsamt och kollade sedan på mig.
- du är inte speciellt bra på att baka va? Frågade han.
- Vadå vad är felet? Sa jag.
- Vill du att jag ska säga det. Det är för mycket mjöl för att vara en sån här kaka och för lite ägg sedan har du haft den för länge i ugnen, den är ju helt torr.
Både jag och Airi stirrade på honom från varsin sida.
- oj du kan visst du! Sa Airi.
Izumi såg förvirrad ut ett tag. Sedan stängde han ögonen.
- aaah har vi en liten bagare här? Sa jag retsamt och lutade mig åt hans håll.
- Va bara tyst! Svarade han och flackade med blicken.
Plötsligt vek sig armen jag stödde på och jag föll rakt över Izumi.
Han gav ifrån sig ett irriterat läte. Vi hade verkligen kommit hit och gjort honom sur.
Hans varma hud var mysig och jag kan inte ärligt säga att jag skyndade mig upp från honom. Men han tryckte mig ifrån sig och jag kollade lite generat över på Airi som flinade åt oss.
- sluta mysa nu. Vi kan äta min kaka, den är nog lite godare. Sa hon och blinkade åt mig.
förlåt om de blev lite många delar idag :P hehe. love u all ;)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | blackgirl - 22 apr 10 - 15:52- Betyg:  | hahahahaha så vad gulligt...
irma o izumi?
najs najs...
men ooh nu vet jag hans hobby
izumi = liten bagare x)
skulle aldrig kunna tänka mig honom baka speciellt inte med bunke och visp i högsta hugg eller sån där originell kockmössa x) |
|
|
|
