A different point of view - del 45 |
Kap 45
Irma:
Det kändes tomt inuti. Samtidigt som allt stod still så snurrade tusen tankar och frågor omkring i mitt huvud. Jag låg på sängen och vilade. När dom andra började promenera och prata drog jag mig undan och raka vägen hemåt. Allt hade kommit som en chock. Jag hade tillslut fått erkänna för mig själv att jag gillade Jerre men då visar det sig att han redan hade tjej.
När hände det?! Hur länge har dom varit tillsammans?! Jag visste inte riktigt vad jag kände. Bara tomhet. Bäst att släppa det så fort som möjligt innan det blir för känslosamt. Tänkte jag och rullade runt på sängen. Men ändå gnagde det på, innanför skall benet. Vem var den där Mizuki!!!? Vad var det som var så bra med henne? Plötsligt märkte jag hur arg jag blev.
Nej, nej, nej! Skrek det i mitt huvud men om det var för mizuki eller åt mig själv som jag tänkte så, visste jag inte riktigt. Åh vad jobbigt allt kändes, jag borde sluta tänka på det här nu. Tänkte jag om och om igen. Och nu får jag ta och samla mig. Jag reste mig upp och började gå i cirklar. Och så här ska jag göra. Tänkte jag. jag glömmer Jerobian, han är bara en bra vän, jag lär känna Mizuki och slutar vara smått sur på henne, hon har ju faktiskt inte gjort något.
Okej….okej… jag måste bara låta chocken sjunka in. Jag kan säkert tänka lite klarare då.
Jerobian:
Yura kom gående emot mig på rasten och lutade sig mot väggen bredvid mig.
- och jag får inte reda på nått?! Sa han och kollade lite små surt på mig.
- Vadå? Frågade jag och vände mig mot honom. Då sköt han ifrån sig från väggen och satt händerna på mina axlar.
- Hur länge har du haft tjej? Han kollade stint in i mina ögon, jag kunde inte låta bli att skratta åt hans seriösa beteende.
- Jaha. Inte länge alls. Svarade jag. Yura gav mig onda ögat och backade en bit.
- Okej då. Men hur länge? Länge nog för att ha..? jag visste vad han skulle säga och avbröt honom för att svara.
- Haha i ditt fall behöver man ju inte ens vara tillsammans med bruden för att göra det. Sa jag och Yura såg fundersam ut. sedan fnös han till och kollade sig omkring.
- Ja ja. Men du måste ju berätta för mig! Sa han. Sedan tog han ett långt steg fram emot mig så att vi stod riktigt nära, han la armen om mig och hukade lite på ryggen.
- Men har ni gjort det då? Frågade han med nyfiken röst.
Jag gjorde mig fri från honom och tog några steg bort.
- ska du veta allt? Frågade jag. Yura spärrade upp ögonen och log sedan ett lömskt leende.
- Ahaaaaa … så hur var det? Frågade han sedan.
- Va, men nej Yura …
- Vadå berätta. Sa han nyfiket.
- Men vi har inte gjort det. Svarade jag. då såg han besviken ut.
- Jaha …. Men komihåg att berätta för mig. Sa han sedan och sprang ikapp ett par människor längre bort i korridoren.
Jag suckade bara lite åt honom och gick sedan mot klassrummet.
Det var fortfarande rast och inte speciellt många människor i rummet, men åtminstone dom som jag gick dit för att vara med. Airi satt med fötterna på bordet och pratade högt om något som ingen verkade lyssna på. Irma sprang tvärs över rummet med Izumi i hälarna och skrek något om den oövervinneliga styrkan och att han skulle hålla sig borta.
- hallå!!! Lyssnar ni eller? Ropade Airi rakt ut samtidigt som Izumi kastade sig över Irma så att dom föll ner och försvann bakom bänkarna.
- Okej, visa mig lite av din oövervinneliga styrka då. Hörde jag honom säga.
Airi skakade på huvudet och kollade åt mitt håll.
- äntligen är du här! Sa hon när hon såg mig. Jag skrattade till och gick fram till henne. Jag satt mig på bordet och kollade på Irma och Izumi.
Plötsligt tog Irma tag i Izumis axlar och drog ner honom på golvet så att dom bytte tillstånd.
Nu var det Izumi som låg på backen och Irma på topp. Men det var mer som om Izumi hade låtit Irma dra ner honom för han låg bara och log när hon tog åt sig äran av hennes otroliga insatts. Sedan ställde hon sig upp och vände sig mot Airi för att säga något men såg ut att ångra sig när hon såg mig.
- Åh … hej. Sa hon istället och satt sig lite utmattat på en stol bredvid oss.
Izumi låg kvar på golvet och satt händerna under huvudet.
- är det skönt? Frågade Airi och Izumi stängde ögonen och log.
- Du vet att jag får lust att hoppa på dig när du ligger där. Sa Irma retsamt.
- Gör det då! Svarade Izumi.
- Åh frästa mig inte! Sa hon tillbaka.
Det var underhållande att lyssna på dom, speciellt eftersom Irma inte verkade ha någon speciellt lång stubin och Izumi var raka motsatsen, sen var båda mästare på att reta upp varandra.
Irma vände blicken mot oss och kollade på mig ett tag. Jag väntade på att hon skulle säga något men hon gjorde inte det. Istället vände hon sakta ner blicken mot golvet och suckade.
Jag undrade vad hon tänkte på.
som ni redan vet så är novellen inte helt ny och jag kan säga att.. jag tror att jag skriver bättre nu. men bara för att ja e lite kass här så sluta inte läsa. snälla :P
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | blackgirl - 21 apr 10 - 23:45- Betyg:  | Varför skulle jag
Ge mig en anledning
Men jag älskar izumis och irmas relation
Så extremt sköna xD |
|
|
|
