A different point of view - del 43 |
Kap 43
Jerobian:
Jag kollade fundersamt på Irma och Izumi när dom kom in i klass rummet igen.
Irma kom in först med ett O-förklarbart ansiktsuttryck och satt sig sakta ner på sin stol.
Izumi kom in lite senare med en ihop biten min och satt sig på stolen bakom Irma.
Irma var riktigt söt i sminket och jag märkte att det var fler killar än jag som tyckte det, men Izumi var verkligen svår att förstå. Jag hade egentligen inte riktigt fattat vad han hade försökt att säga både i klass rummet och uppe på taket. Vid lunchen kom Airi in i vårat klass rum som hon brukade. Den här gången kollade hon sig omkring som om hon kollade att allt stod rätt till. Sedan gick hon fram till Irma och satt sig fram för henne.
- allt okej? Frågade hon. Irma ryckte på axlarna och nickade.
Jag kunde se hur Izumi observerade deras samtal från sin platts bakom.
- bry dig inte om Izumi, han kan vara lite konstig. Sa hon och log. Irma kollade upp på henne.
- Nej men det är lugnt, säkert. Svarade Irma. Airi nickade lite och tog sedan upp matlådorna på bordet. Då reste sig Izumi upp och drog fram en stol till deras bord. Ingen av dom gav honom någon reaktion, ungefär som om dom inte såg honom.
Resten av klassen hade gått ut ur klass rummet. Det var som om dom inte vågade tigga om mat från Airi nu när Izumi var här. Jag reste mig också upp och satt mig på en stol bredvid dom andra. Det var tyst ett långt tag. Tillslut bröt Airi tystnaden med:
- vad skulle ni göra utan mig.
- Svälta. Svarade Irma.
Jag gick längst vägen med Mizuki tills vi kom till en park bänk som vi satt oss på.
Det var kallt och vi båda hade tjocka jackor på oss. Klockan började närma sig tio och på den här tiden på året var det riktigt mörkt ute. Vi hade pratat om allt möjligt på vägen hit men det blev fort tyst när vi satt oss ner.
Jag följde Mizukis blick ut mot vattnet. Undra vad hon tänkte på.
- vad ser du mig som. Frågade hon sedan och vände blicken mot mig. Jag kollade på henne ett långt tag och hon kollade tillbaka utan att flacka med blicken. Jag visste inte riktigt hur jag skulle svara på frågan men jag var ganska säker på hur jag kände för henne.
Jag fick alltid lust att röra vid henne när jag såg henne och när hon inte var i närheten längtade jag tills jag skulle få se henne igen. Vi hade bara umgåtts i lite mer än en och en halv vecka. Men med tanke på mina känslor så kunde jag inte säga att jag såg henne som en vän. Det var i alla fall inte vad jag ville. Vad var det egentligen med henne som var så annorlunda. Hon kollade fortfarande på mig med en säker blick. Jag kunde inte riktigt sätta fingret på det men, om jag inte visst bättre så kändes det som om jag kanske föll för henne. Hennes kinder var lite röda av kylan och det svarta långa håret vilade över hennes axlar. Dom blåa ögonen kollade självsäkert rakt in i mina. Hon la försiktigt upp handen på mitt lår och jag kunde känna hur beröringen gick genom hela kroppen.
- Jerobian? Frågade hon och jag vaknade upp ur mina tankar.
Jag log svagt och böjde mig mot henne. Hon mötte upp mig på halva vägen och jag sökte upp hennes läppar. All kyla i kroppen försvann när jag fylldes av värme. Hennes mjuka läppar som mötte upp med mina och hennes små händer som vilade på mitt ben.
Jag la armen runt hennes midja och hon backade några centimeter med huvudet för att se på mig. Hon granskade mitt ansikte nog och länge.
- jag tror jag har fått svar på min fråga. Sa hon sedan och log.
rätt så kort.. men :P hoppas du gillar de i alla fall
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | blackgirl - 21 apr 10 - 23:27- Betyg:  | Nu är mizuki jerres flickvän...
Jag väntar på info om flickan x3 |
|
|
|
