På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

-Min Adam- [m/f] >Del 21<

Jag vet. Jag är så jävla grym det går att bli :D Okej nej. Förlåt för att det har tagit UBERlång tid, MEN jag och mamma har precis flyttat ihop med mammas kille och det var först ikväll vi fick igång internetet. Men GREAT NEWS, datan står nu i MITT rum vilket betyder att jag kommer kunna skriva WHENEVER I FEEL LIKE :ö yayayay! Detta kapitel är pretty spännande ^^ Alla som inte kommenterar får SMISK (6) <3

Söndagen den 7;e september

Den söndagen låg jag bara i sängen hela dagen. Hade otroligt ont i magen, och mamma skyllde på all tårta. Dock hade jag inte ätit mer än två bitar, till skillnad från henne som ätit tre. Eller pappa som hade ätit fem! Efter att Dogge hade gått på lördagskvällen satt jag och Adam på min säng. Vi bara satt där, helt tysta. Efter vad som verkade som en evighet kysste han mig, smekte min rygg med sin hand och gick sedan hem. Det kändes hemskt. Som om en klyfta började växa fram mellan oss. Jag blev så förtvivlad av tankarna att vara utan Adam att jag hade gråtit lite under natten, kudden var lite blöt. Såklart hade det kunnat vara dregel, men inte så tänkbart.
Han ringde mig hela söndagen. Eller ja, om det var Adam eller inte visste jag ej. Mobilen låg någonstans i rummet och eftersom jag bara hörde den skarpa signalen typ var tionde minut och inte alls såg vem det var som ringde kunde jag ju bara gissa. Men jag kollade senare och då blinkade mobilen Missade samtal: Adam (21).

Lördagen den 13;e september

Veckan gick otroligt långsamt. Lektionerna intresserade mig inte längre, jag brydde mig helt enkelt inte. Det var som i en svartvit film utan ljud, jag hörde bara musiken i bakgrunden men världen fortsatte liksom runt omkring. Jag pratade inte med Adam på en hel vecka. Jag mådde hemskt, magontet vägrade försvinna och jag stannade hemma den torsdagen. Tillslut fick jag nog, och ringde Adam på lördagskvällen. Helt tom kände jag mig, och det gjorde liksom ont i kroppen. Saknade hans närhet.
”Adam” andades jag i telefonen.
”…”
”Adam är du där?”
”Ja” svarade han. Så fort jag hörde hans röst var det som om jag klev in i en bastu, jag blev skållhet och började andas snabbare, min Adam. Hur kunde jag någonsin varit så dum och tro att jag skulle förlora honom, att något så fånigt som ett smågräl skulle kunna sära på oss?
”Förlåt mig” sa jag.
”För vadå?” undrade Adam.
”För att jag … var så konstig. Jag har haft ont i magen … och det är ju inte, eh, ditt fel men. Ja, det är enda ursäkten jag har” erkände jag, och jag kände att jag pratade väldigt frånvarande.
”Okej” sa han bara. Okej. Men det räckte. Jag visste på något sätt att allt liksom var löst, han behövde inte säga något mer. Samtalet var redan över när jag viskade jag älskar dig mot luren.

Onsdagen den 25;e september

Det hade gått snart två veckor sedan jag senast pratade med Adam. Jag visste inte var han var, hur det var mellan oss eller vad ett plus ett blev. Allting kändes så onödigt, ingenting var roligt längre och jag var hela tiden frånvarande. Dogge betedde sig bara underligare och underligare, och ibland kunde han ringa mig mitt i natten och viska massa konstiga ord, det lät som ryska i mina öron. Och Rasmus, Adams kompis pratade hela tiden med mig i skolan. Han var lite läskig, men vad kunde jag göra? Jag svarade artigt och aktade mig för att verka för intresserad, då ville han starta ett samtal. Jag önskade han bara ville hålla käften och dra.
Fia såg på mig med oroad blick, det hade hon gjort enda sedan min födelsedag och just den onsdagen bestämde hon sig tydligen för att det fick vara nog.
”Mickis” sa hon. ”Du ska följa med mig hem idag, okej?”
Jag nickade bara till svar. Det var som om munnen inte hade viljan att tala, och det hade faktiskt varit skönt att få vara tyst.
I alla fall så följde jag med Fia hem och hon försökte nog verkligen få mig att må bättre, även om hon inte visste varför jag var så låg. Vi satt första timmen och kollade på tv, men sedan stängde hon av den och gömde dosan under sin kudde hon lutade sig mot, och spände blicken i mig.
”Okej. Serious talk. Vad är det som händer egentligen? Du har varit heelt off senaste dagarna, senaste veckorna. Har det hänt någonting? Ja, dum fråga klart det har. Men asså. Berätta?”
Hennes röst lät osäker och hennes blick hade ett ängsligt uttryck. En impuls att berätta allt för henne gick som en stöt genom hela mig och plötsligt kände jag frukosten komma upp genom strupen, och jag skyndade mig ut i badrummet, slängde mig på golvet framför toaletten och så fort jag fått undan håret och öppnat munnen kräktes jag.
Mellan hulkningarna hörde jag Fias ord men de lät mest som avlägsna mummel och ögonen tårades. Jag hatar att spy, det är så äckligt och det känns som om man ska dö varje gång man gör det.
När jag hade ”spytt klart” vände jag upp blicken, och Fia stod där med bekymrad blick. Hon höll ett glas med vatten i handen som jag sträckte mig efter, men jag tordes bara ta en klunk ifall jag skulle väcka vulkanen. Ville inte ta några risker.
”Jag tror jag fattar!” utbrast Fia helt plötsligt och jag försökte ställa mig upp. Benen höll men jag kände mig helt otroligt trött och jag mådde fortfarande illa. Dessutom kändes det som om en huvudvärksattack var på väg, så jag orkade inte bry mig speciellt mycket om vad hon sa utan lät henne babbla på.
”Du har mått dåligt, de senaste två veckorna. Deprimerad alltså, och nu spyr du. Har du ofta haft huvudvärk och sånt?”
Jag nickade bara till svar. Tänkte att det var ganska ofta jag hade huvudvärk nu för tiden, och blev lite smått irriterad.
”Mickis. Får jag fråga en sak?”
”Jaa”
Jag kände hur irriterad jag lät, men jag orkade inte bry mig.
”Har du haft sex med Adam?”
”Mm?”
”Har du tänkt på att du kanske kan vara gravid?”
Och det var ungefär när Fia sa ordet gravid jag dog lite inombords, och det var då illamåendet gick över, och det var då jag fick superkrafter som gjorde att jag orkade springa hela vägen hem. Ja, eller nästan.

Kommentera nu föfan!

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

youaremyliife - 24 apr 10 - 16:31

bra :D Skriv mera :D

Frizzelover95 - 20 apr 10 - 21:42- Betyg: