A different point of view - del 33 |
Kap 33
Jerobian:
jag satt förvånat kvar i rummet när Kaname gick ut. En konstig känsla kom över mig men jag visste inte vad det var. Var jag rädd, lättad, förvirrad eller var det skuld känslor.
Det kanske var allting. Jag hade inte förstått allt som Kaname hade sagt men jag hade förstått att Airi inte ville mig något ont, Kaname däremot verkade vilja döda mig.
Jag svalde hårt. Tänk att man har varit omgiven av blodtörstiga vampyrer nästan hela tiden.
Det var helt tyst i rummet. Jag hade inte riktigt fattat att Kaname hade varit här.
Visst kunde man säga att vi kände varandra och han var en rätt så schysst kille på breakdance ”plan”. Men att han skulle komma hit till mig på det här sättet var inget jag hade trott.
Men jag får väl ändå ta och tacka honom med tanke på att han faktiskt hade kommit och rätt ut några riktigt stora frågetecken. Han brydde sig verkligen om sin syster. Det var nästan så att jag började undra … men dom är ju syskon. Airi. Tänkte jag.
Oj oj oj var min enda tanke. Jag hade verkligen skuld känslor. Hur skulle jag förklara mig?
Jag gömde ansiktet i händerna. Det var mycket att smälta. Hela miljön på U-Huset hade blivit jobbig. Jag la mig ner på sängen. Tankarna i huvudet snurrade runt och blev till en stor knut med svart trassel som jag inte kunde förstå. Jag borde ta mig samman lite och tänka ut vad jag måste göra.
Hmmm, be om ursäkt till Airi är i alla fall nummer ett. Om jag ska stanna kvar här på U-Huset måste jag få lite saker på plats … som tex få reda på vad den där läskiga flickan vill mig. Få den blonda gay snubben att sluta hänga efter mig och be honom sluta spela ”shut up and sleep with me” varje gång han ser mig. Jag suckade. Bäst att börja med det då.
Klockan började närma sig sex när jag såg Airi på väg upp för trapporna.
- Airi! Ropade jag. hon vände sig om i två sekunder innan hon vände tillbaka ryggen mot mig och fortsatte att gå uppför.
- Hey! Airi! Ropade jag och sprang i fatt henne. Hon låssades ignorera mig och jag kunde inte låta bli att bli lite irriterad och för att inte bli arg började jag att tänka att hon faktiskt hade lite rätt till att göra som hon gjorde.
- Airi stanna! Jag måste prata med dig.
- Vad vill du? Sa hon men fortsatte att gå.
- Stanna då! Sa jag och sträckte mig efter hennes arm men jag han bara nudda med fingerspättsarna innan hon svängde runt och slog till mig med handen rakt över mitt ansikte. Jag blev chockad och ryggade tillbaka.
Hon fortsatte att gå och jag stod stilla och kollade på henne.
- okej, få ut din ilska på mig då så får jag prata med dig sedan! ropade jag efter henne.
Då stannade hon upp. Sedan vände hon om och började att gå emot mig med huvudet ner sänkt och ögonen fästa på golvet. Hon stannade framför mig och stod stilla ett tag.
Sen tog hon satts med knytnäven och slog mig i magen. Eftersom att jag var beredd på det så gjorde det inte speciellt ont. Sen slog hon mig likadant två gånger till, blicken var fortfarande sänkt. Hon blev tyst ett tag och strök försiktigt över sin knutna hand med den andra handen.
- Airi. Sa jag och hon kollade försiktigt upp. Men blicken var inte på mig utan mer mot mina axlar.
- Airi. Förlåt. Jag vet egentligen inte vad jag ska säga men det jag gjorde mot dig på balen …. Blev du ledsen?
- Blev jag … sa hon tyst men avslutade inte meningen. Då slog hon till mig i magen ännu en gång. Jag var inte alls beredd och slaget tog hårt men jag försökte att inte få det att synas.
- Du är en vampyr. Sa jag och hon kollade sorgset upp på mig, rakt in i mina ögon.
- Jag ville ta reda på om det var så och … förlåt, det var på ett väldigt dåligt sätt, det var inte meningen att såra dig eller göra dig ledsen på något sätt.
Jag såg hur hon svalde.
- men det gjorde du. Svarade hon. Jag lutade huvudet åt sidan och försökte säga förlåt ännu en gång fast med blicken.
Hon började flacka med blicken men vände sig sedan om.
- okej. Sa hon tyst. Men jag vill inte prata just nu. Sa hon och började gå.
Jag stod kvar och såg henne försvinna. Det här var allt jag kunde göra just nu. Jag var verkligen ledsen och hon hade blivit en dyrbar vän. Tänk att hon var den störande lilla flickan som kollade på när vi dansade. Jag mindes hon knappt som det längre.
Jag satt nere i datasalen och kollade runt på Internet när jag plötsligt råkade komma in på en länk till en privat person. Uthyrning av rum. Stod det. Jag kollade lite på priser och område, inte för att jag var så värst intresserad. Längst ner på sidan stod flickans e-mail.
Det var ett billigt och rätt bra ställe utifrån det jag hade läst, jag kanske var lite intresserad trotts allt. Jag kan ju i alla fall kolla upp vem hon är som hyr ut. Så jag skrev ett kort mail och skickade. Det låg inte allt för lång här ifrån, så … kanske.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | blackgirl - 18 apr 10 - 22:00- Betyg:  | Haha rätt åt jerre
Men han får inte flytta
Då blir inte jag glad och vem ska då titta efter yura? |
|
|
|
