A different point of view - del 31 |
Kap 31
Jerobian :
Fin kläder var inte riktigt något jag hade, så kvällen innan balen, åkte jag hem för att se om jag kunde få tag i något av min äldre bror Chucks kläder. Sis hade blivit över lycklig av att se mig och resten av min familj med. Mamma hade förståss sparat Chucks gamla bal kläder och det förvånade henne hur väl dom satt på mig. Det kändes faktiskt lite jobbigt att åka ifrån dom så fort, alla mina syskon skulle sitta i mitt knä och berätta och visa saker, till och med Sis.
Nu stod jag vid spegeln och var så gott som klar för att gå. Jag gick ner i entrén för att vänta på dom andra. Yura kom ner och väntade med mig.
- tjejer! Vad gör dom egentligen? Sa han och skrattade. En flicka med långt svart lockigt hår kom fram till oss och satt sig i Yuras knä där han satt i entré fåtöljen. Hon hade en tight svart klänning som visade mycket både uppe och nere. Det var så Yuras tjejer alltid var klädda.
Jag kollade lite otåligt mot trapp uppgången. Just, jag skulle ju gå upp till henne. Kom jag på. Så jag sprang upp för trappan och knackade på dörren. Den öppnades sakta och Airi kollade fram från andra sidan. Hon hade en grå kort klänning och håret var utsläppt men lockat i topparna.
- du ser bra ut. Sa jag och sträckte ut handen. Ska vi gå. Hon fattade min hand och vi började att gå mot skolan. Yura och flickan var redan helt lovy-dovy … eller vad man ska kalla det. Från hennes sida i alla fall, Yura var mer …. Ja, sig själv.
Tillslut kom vi upp till skolan och in i bal salen. Stället var fullt av uppklädda människor som pratade, dansade och åt. Vi gick runt ett tag och kollade och umgicks med våra vänner. Jag glömde nästan bort varför jag var här. En lugn låt började att spela och jag sträckte formellt fram handen till Airi.
- får jag lov. Sa jag lite ironiskt och bugade. Airi skrattade och tog min hand.
Under dansens gång tryckte jag henne hårt mot mig. Om hon nu var vampyr så skulle det väl bli svårare för henne att dölja det desto närmare mig hon var, desto mindre avstånd från min hals hon hade.
Jag hade min hand runt hennes midja men lyfte den sakta och strök henne över håret, samtidigt tryckte jag henne ännu lite närmre mig.
- em… Jerre? Sa hon tyst mot mitt öra.
- Ja? Svarade jag.
- Jag… ska…ska vi inte äta något. Sa hon och tryckte sig lätt ifrån mig.
Jag kollade på henne ett tag.
- ja okej. Svarade jag och vi gick för att ta mat, det mesta var sån där mat som dom hade spetsat och satt på ett fat, som köttbullar, frukt och mackor. Så vi tog en talrik var och plockade på lite allt möjligt. Sen följde Airi mig till ett lite mindre folk tätt ställe. Det stod ett odukat bord i ett hörn så jag hoppade upp på det och lutade mig mot väggen. Airi hoppade upp bredvid mig. Vi satt där ett tag och pratade och åt. Jag började bli lite frustrerad, jag hade helt slut på idéer. Mina konstiga vampyr frågor verkade inte bita, vad mer kunde jag än att vara väldigt närgången. Jag satt redan så nära som jag kunde. Jag suckade ljudligt och ställde ifrån mig min tomma talrik.
- Vad är det? Frågade Airi.
- Inget. Svarade jag.
Jag vände huvudet mot henne och precis innan hon skulle stoppa köttbullen i munnen stack jag fram huvudet och åt den.
- vad gör du!? Sa Airi och försökte låta som om hon blev sur, vilket jag märkte att hon inte blev.
- Du brukar ju låta mig äta din mat. Sa jag tillbaka.
Hon skrattade till men koncentrerade sig sedan på att äta upp sin mat.
Jag kollade fundersamt på henne. Hur skulle jag kunna ta reda på det?
Varför frågade jag inte bara rakt ut? Hmm jag trodde nog att det skulle bli kul att försöka ta reda på det själv. Jag vill ju verkligen veta men idéerna hade runnit ut och jag visste inte riktigt vad jag skulle hitta på.
Tänk, något som är speciellt med vampyrer som jag kan leta efter.
Tänderna!! Tänkte jag och det kändes nästa som om en gul liten glödlampa just tändes i mitt huvud. Jag måste vara den mest O-smarta person som funnits på länge.
Hon öppnade ju munnen varje gång när hon skulle ära.
Jag hoppade ner från bordet och ställde mig framför henne. Sen drog jag hennes ben mot mig så att dom var på varsin sida om min midja. Hon kollade häpet på mig ett tag, det var nästan så att jag kunde läsa i hennes ögon: vad tror du att du håller på med? Sen kollade hon sakta ner på den sista äppelbiten.
Hon tog upp den från sin talrik och öppnade munnen för stoppa in den.
Hur skulle jag göra. Jag böjde lite O-diskret på huvudet för att försöka kolla in i hennes mun.
Hon stängde fort munnen och kollade storögt på mig.
- vad gör du? Frågade hon. Vem som hälst skulle fråga det om personen mittemot försökte kolla in i minnen på en när man äter...och inte bara om man äter, annars också.
Jag ställde mig rakt igen.
- em jag….jag visste inte vad ska skulle svara. Hon kollade på äppelbiten.
- Vill du ha den? Frågade hon och höll upp den.
Jag skrattade till.
- haha nej ta den du. Hon öppnade munnen igen men jag kunde väl inte försöka kolla igen.
Hon svalde och drack sedan upp dom sista dropparna vetten i sitt glas.
Om jag bara kunde öppna gapet på henne och känna efter.
Känna efter…tänkte jag. då fick jag en idé.
Airi ställde ner glaset och kollade på mig.
- vad tänk…..sa hon men hann inte längre.
Jag tog tag i hennes axlar och tryckte hennes mun mot min. jag kände hur hon stelnade till.
Jag särade på hennes läppar med mina och stack in min tunga i hennes mun.
Hon gjorde inget motstånd så jag sökte med tungan samtidigt som jag gjorde det till en kyss…. Hmm ja det blev väl snarare ett grov hångel.
Plötsligt kände jag det. På båda sidorna i hennes mun hade hon syl vassa tänder och jag tryckte henne snabbt ifrån mig.
Jag hade rätt, nu hade jag väl minst sagt tillräckligt med bevis. Hon kollade förvirrat på mig.
- du är….där är en vampyr! Sa jag rakt ut. Jag såg hur luften gick ur henne och hon bara stirrade på mig.
Plötsligt kom jag på vad hon verkligen var, en blod törstig vampyr, borde jag vara rädd?
Jag hade inte riktigt tänkt på det på det sättet. Utan att tänka, släppte jag taget om henne och började att gå.
Jag gick mot utgången och ut på vägen mot U-Huset.
Hon hade redan bitit mig en gång förut, det var verkligen det hon gjorde. Såret i läppen hade läkt. Men det var fortfarande svårt att förstå.
Var jag ingen vän till henne..?
Var jag mat!?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | blackgirl - 16 apr 10 - 20:19- Betyg:  | men vad gör du jerre??
detta är inte rätt
hur kan han bara göra så...
det är synd om airi för nu blir hon verkligen behandlad som ett monster
fast det är lite synd om jerre också
men jerre är INTE airis mat |
|
|
|
