Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

The Shinigami guard [del 26]

hoppas att ni inte har tappat intresset i den långa väntan. här är del 26 ^^


Kap 26
Jacob:
Klockan närmade sig tre och jag skulle bara hinna vara med på en lektion i fall jag gick till skolan nu. Men ändå började vi gå emot byggnaden.
”Rose.. hur.. kan alla se dig?” frågade jag. Hon kollade sig omkring och rynkade näsan.
”Jag får egentligen inte göra så här men jag använde magi för att bli människa.. jag kommer att bli Shinigami igen… men att bli människa tar så mycket kraft att jag måste vänta tills mina krafter är samlade igen.” sa hon. Jag gick tyst och kollade på henne ett tag. Om alla kunde se henne nu… då var det väl inget konstigt i fall jag pratade med henne inför folk.
”Det är ju jätte bra!” sa jag och lyfte upp henne som ett litet barn. Hon hade benen om var sida om mina höfter och sina händer på mina axlar. Hon kollade chockat på mig. Sedan flackade hon med blicken och gjorde sig fri ifrån mig.
”Vad gör du?” sa hon och såg nästan generad ut. Jag log bara. Tillslut var vi vid skolan. Det var rätt tomt på gården och vi satt oss på en bänk utanför. Det var tyst ett tag och vi blickade ut över den asfalterade gården. Plötsligt sken Rose upp och vände sig om emot mig.
”Jag kan börja i din klass!” sa hon glatt. Jag spärrade upp ögonen. fast varför inte, det skulle nog vara kul! Plötsligt försvann jag i väg i tankar. Rose var så fin, sättet hon log på fick det att se ut som att allt blev ljusare och hon behövde knappt kolla på mig för att göra mig sexuellt attraherad. Nej, jag var inte ute efter sex jag bara gillade henne väldigt mycket. Och bara tanken på att hon var människa just nu fick mig att se mycket ifrån en annan vinkel. Varför kunde hon inte bara bli människa permanent?

Dörrarna tillbyggnaden öppnades och människor började strömma ut. Nu hade tydligen många slutat. Timo kom gående emot oss och hade blicken fäst på Rose.
”Tja, vart var du idag?” frågade han och slet motvilligt blicken från Rose och till mig.
”Hemma, typ.” sa jag.
”Och vem är det här?” frågade han och granskade henne. Han skulle helt klart försöka flirta.
”Shes mine!” sa jag och la min hand över hennes axlar. Rose sa ingenting, hon satt bara stilla, men jag tror att hon var rätt förvirrad. Men ärligt talat så ville jag ju att hon skulle vara min. och jag ville inte att Timo skulle flirta med henne. Timo höjde på ögonbrynen och nickade.
”Sedan när?” frågade han och lät lite besviken.
”sedan… ett par månader..” sa jag och kollade på Rose. Hon såg ut att inte veta vad hon skulle säga. Timo såg ut att tänka säga något då plötsligt en röst ropade hans namn.
”Timo! Bussen går nu!”
”Oj! Kom i morgon! Vi måste snacka!” sa han till mig innan han sprang iväg.
När han var borta vände sig Rose om till mig.
”Vem bestämde att jag var din!?” sa hon.
”Emm, jag gjorde..” svarade jag. Hon kisade med ögonen.
”Jaha, varför det? får inte jag bestämma?” frågade hon.
”Eh, det var för att inte Timo skulle ragga på dig.” sa jag. Rose höjde på ögonbrynen.
”Tänk om jag vill att han gör det då?” sa hon. Hon reste sig och snurrade runt emot mig.
”Eller vill du ha mig för dig själv?” sa hon pillimariskt. Hon gick fram till mig och böjde sig fram. Sakta la hon handen högt upp på mitt lår och strök förföriskt med handen på insidan samtidigt som hon sa:
”Jag vet att du vill!” hon log och sträckte på sig. ÅH VARFÖR! Hon kanske tyckte att det där var kul men det var outhärdligt för mig. Det var skönt och hela min kropp njöt utav hennes smekning men jag visste att hon bara drev med mig och att hon sedan bara vände ryggen till fick mig irriterad. Jag kunde inte ens svara på det hon sa. Gaah vilken kåt j***l jag var. Allt var Roses fel. Istället satt jag upp min fot på hennes bak och sparkade till henne så att hon stapplade till över skolgården.
”Ska du ha stryk eller!?” frågade hon och vände sig om emot mig igen.
”Ja snälla!” sa jag och stönade till. Så klart var jag ironisk men Rose stirrade häpet på mig.
”Din lilla snuskis!” sa hon och började gå. Jag reste mig upp och gick efter henne. När jag kom ikapp henne sänkte jag huvudet emot hennes öra.
”Du får sova i min säng i natt, men vi får smyga så att inte sjukhus personalen ser dig.”
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
frdrik - 14 apr 10 - 08:22
Uuh, de hettar till. Mera? :)
loversarelonley - 13 apr 10 - 20:52
mys :D

Skriven av
Amoled
13 apr 10 - 19:22
(Har blivit läst 86 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord