A different point of view - del 27 |
Kap 27
Jerobian:
Kunde man ha ett mer patetiskt jobb? Tänkte jag när jag plockade undan efter den gamla tanten som hade suttit inne på caféet och smuttat på sin drink i flera timmar. Men jag behövde ju alla pengar jag kunde få. Jag kastade en oskyldig blick ut mot uteserveringen samtidigt som jag fixade med brickorna i stället. Mina ögon drogs direkt till flickan med det röda håret som hade ställt sig upp och såg ut att skrika något till killen som satt på andra sidan bordet.
Jag kisade med ögonen och upptäckte att dom båda människorna var Airi och Kaname.
jag sneglade på klockan. Det var bara några minuter kvar tills jag skulle sluta. Det skadade nog inte om jag gick nu. Tänkte jag och skyndade in till mitt skåp där jag snabbt bytte kläder och gick mot utgången.
- du har inte ens bitit någon som står dig nära! Hörde jag Airis röst säga. Jag stannade upp och började lyssna.
Jag hörde hur Kaname lugnade Airi.
- jag är bara ledsen för att jag förlorar vänner för att jag är ett monster. Hördes Airis ledsna röst.
Jag skakade på huvudet, här kunde jag inte stå och tjuvlyssna. Så jag började att gå hemåt.
Men ändå kunde jag inte sluta tänka på vad jag hade hört. Allt som Airi hade sagt hörde inte riktigt hemma i en vanlig konversation. Yura kom gående emot mig när jag kom innanför entré dörrarna.
- låt mig gissa, du har ingen date till balen ,men jag har det. Sa han med ett flin.
- Oj jag hade helt glömt det. Sa jag och gick fundersamt förbi honom.
Att fixa date till balen skulle nog bli lätt men att ta reda på vad Airi döljde skulle nog bli svårare. Jag hade i alla fall bestämt mig för att få reda på det på något sätt.
Samma kväll satt jag i min säng och kollade på mina läxor, jag hade en tendens att bara kolla på dom och inte göra dom. Plötsligt spelades allt upp som en film innanför mitt skallben.
Airi var en vampyr! Hon drogs till blod, hennes svarta blickar, det hon pratade om med Kaname idag. Och främst av allt hur hon drack blodet från mina läppar.
Jag var visst väldigt trög fattad med tanke på hur många ”bevis” jag hade haft hela tiden.
Men jag var fortfarande inte riktigt säker och jag visste ju fortfarande inte om jag trodde på såna sago varelser.
- Balen! Ropade jag ut och slog näven i handen.
- Jag ska bjuda henne på balen och ta reda på sanningen. Sa jag och små flinade som ett ondskefullt geni.
Nästa morgon vaknade jag av att det knackade på dörren. Som vanligt var det bara jag kvar i rummet och var tvungen att kliva upp för att öppna.
Men den på andra sidan sökte ändå mig. Det var Yura och han såg ut att precis ha vaknat själv.
- det är* mummel* lika bra att *mummel* du vet….. sa han.
- Va? Frågade jag som inte hade hört ett ord.
- Klockan är mycket och vi måste iväg om vi ska hinna möta Zack innan han måste jobba. Sa han med lite mer hör bara ord. Så det är lika bra att gå ner och ta en kopp så att vi vaknar. Han flinade sömnigt och vände sig sedan för att gå.
- Tacka mig för väckningen. Sa han och försvann.
Så jag gjorde mig i ordning och gick ner till cafeterian.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | blackgirl - 13 apr 10 - 20:47- Betyg:  | hahaha fyfan vad jag inte skulle vara glad på yura
och vem är zack??
nu behöver jag fler delar...
har sträckläst
hehehe
men den är ju så förbannat bra!!!! <3 |
|
|
|
