Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

A different point of view - del 23

Kap 23

Jerobian:

Det var inte fören på kvällen som jag orkade kliva upp och ta mig ner till uppehålls rummet.
Det kanske var lite själviskt att blanda sig med dem friska men dom verkade inte försöka hålla sig på avstånd.
Jag hade slarvigt dragit på mig ett par pösiga byxor och en stor munkjacka.
Yura var på väg ut när jag kom.
- Oj zombisarna har vaknat. Sa han när han fick syn på mig. Mmm tack. Var min tanke.
- Du jag ska träffa en … person, vi ses. Krya på dig. Ropade han när han försvann ut ur entré dörrarna. Jag följde honom med blicken och fick syn på Irma och Airi som stod utanför vi entré dörrarna. Lite frisk luft skulle nog vara bra. Tänkte jag som en ursäkt till mig själv att gå ut.
Dom kollade upp på mig när jag kom gående.
- oj, du ser frisk ut. Sa Airi ironiskt. Irma log bara. Jag ryckte på axlarna och tog ett djupt andetag och lät den friska luften fylla mina lungor samtidigt som jag blickade ut över omgivningen.
Min blick sökte sig tillbaka till Airi och plötsligt kom jag ihåg vad som hade hänt tidigare på dagen. Hennes hår var fortfarande inte riktigt samma färg som vanligt.
- Airi. Sa jag och harklade mig. Hon kollade på mig med undrande blick.
- Vad var det som hände egentligen …idag? Frågade jag. Ett tag kollade hon oroligt omkring sig sen stannade hon med blicken på mig och var stilla. Som om hon försökte att läsa mina tankar. Sen ryckte hon på axlarna.
- Eh, du vet? Sånt som händer! Sa hon med ett leende. Jag rynkade pannan i ovisshet. Men hon verkade inte vilja prata om det så jag lät mina frågor försvinna.
- Så vad står ni här ute och snackar om då? Frågade jag för att få samtalet att fortsätta.
Både Irma och Airi kollade på mig lite små pillemariskt. Sen på varandra med svaga leenden.
- det behöver du inte få veta. Sa Airi sen och puttade till mig med en hand i magen.
Tjejer och hämligheter. Tänkte jag. Det var tyst ett tag. Irma och Airi bytte några skumma blickar emellan sig. Det var som om dom inte kunde fortsätta sitt samtal med mig här.
- Vill ni att jag går? Undrade jag.
- Nej, nej. Inte behöver du det. Sa Irma snabbt och verkade förstå att jag kände mig oönskad just nu.
Sen vände sig Airi mot mig.
- Du hur blir det med nästa breakdance tävling då? Mot min bror? Frågade hon nyfiket.
- Dansar du breakdance. Frågade Irma storögt. Och därifrån fortsatte samtalet ett bra tag.


Det var sent när jag varpå väg upp för trappan till mitt rum. Dom flesta hade börjat göra sig i ordning för att sova och om jag skulle till skolan i morgon kanske det var bra att börja tänka i dom banorna. Det var ner släckt i korridoren när jag kom upp. Av reflex kollade jag mig runt för att se om den läskiga flickan var där men hon syntes inte till.
Så med blicken fäst på min dörr gick jag igenom korridoren.
Men halv vägs dit känder jag hur någon rörde vid min arm och när jag sneglade dit ser jag en mörk gestalt som står vid min sida. Så jag vänder mig helt om och kollar på henne där hon står. Det långa bruna håret som hänger och dom smala vita armarna längst hennes sidor.
Om jag kollade noga kunde jag se att hon kollade på mig genom luggen.
- kan du sluta skrämma mig? Frågade jag henne men hon var helt tyst.
- Är det nått du vill? Prata med mig. Sa jag, och började känna mig riktigt irriterad.
Men hon knöt bara händerna och stod kvar. Stämningen började kännas sådär läskig igen så jag vände mig om och började gå mot dörren.
Plötsligt känner jag hur ett par armar sluter sig runt min hals och drar mig baklänges.
- släpp. Halv skrek jag men fick bara ett bekant skratt som svar. Det var Yura som stod bakom mig. Jag spärrade förvånat upp ögonen och kollade mig omkring.
- Vad är det? Undrade Yura.
- Såg du henne inte? Frågade jag honom förvirrat.
- Såg vem? Det var helt tomt här när jag kom upp …förutom du då. Svarade han.
Hade jag inbillat mig att hon var här. Tänkte jag. Men jag hade ju känt hur hon tog i min arm.
- Du! Hallå! Sa Yura och väckte mig ur tankarna.
- Jag måste låna tandkräm. Sa han med ett flin och började gå mot mitt rum.
Jag kollade misstänksamt ut i den tomma korridoren innan jag gick in.
Kanske var det bara febern som spelade mig ett spratt.



det kommer börja hända mer saker ;)

tack för att du kommenterar blackgirl <3 ^^

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
blackgirl - 13 apr 10 - 19:41- Betyg:
näe är hon ett spöke?? :O
men fett läskigt att bara stå o stirra på en sådär
men yura kom ju precis i rätt tid
puuh
fick nästan en hjärtattack där alltså
trodde att du skulle göra jerre halvt död

Skriven av
Amoled
12 apr 10 - 19:05
(Har blivit läst 84 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord