Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Tror du på kärlek vid första ögonkastet? [Del 2]

Jag såg Alicia hoppa mot mig, glad som hon alltid var. Hon var min lilla solstråle. Hennes stora lockiga hår dansade efter henne. Hon kramade om mig hårt, jag kände hennes doft som luktade svagt som cocos och vanilj, men ändå så hade hon ingen parfym på sig. Jag kramade hårt om hennes smala lilla kropp och borrade in mitt ansikte i hennes ljusbruna, stora, lockiga hår. Hon släppte mig och tittade på mig med sina stora gröngula ögon.
”Berätta allt om den där killen.” Vi gick igenom korridoren, upp för trappor och jag berättade om hans perfekta, änglalika ansikte. Om hur mycket jag saknade honom. Om allt om honom, om hur förälskad jag var i honom.
Vi kom fram till klassrummet, dörren var öppen och vi gick in.
”guud, jag skulle verkligen vilja att det skulle hända mig!” sa Alicia, som var så glad för min skull. Jag tänkte efter, och om det skulle hända henne skulle jag bara vara avundsjuk. Jag vet, inte speciellt en bra vän, men jag kommer ihåg hur avundsjuk jag var när hon hade alla dessa pojkvänner och att de älskade varandra så mycket. Jag ville verkligen vara henne. Men nu var jag glad över att avundsjukan hade försvunnit.
”Att vad skulle hända?” Cissi, Gustav, Nathan och Natasha hoppade upp. Mina älskade vänner kramade om mig.
”Hayley, träffade en kille på tåget igår!” Alicia hoppade av lycka.
Hon babblade på om hur jag hade träffat honom och att jag skulle träffa honom idag.
”Ååh, hayley! Jag sa ju at du skulle hitta någon”, sa Cissi som också var glad.
Jag tittade mot Natasha som log med läpparna, men i hennes ögon såg man förtvivlan. Alla visste hur deprimerad hon var för att aldrig hittat någon som älskat henne, hon hade alltid blivit sviken av killar som bara såg hennes utseende. Jag dömde henne inte, jag skulle känna likadant om jag var hon. Så jag gjorde det jag alltid gjorde, jag kramade om henne och viskade till henne, ”gumman, var inte ledsen, du kommer att hitta någon”. Hon kramade om mig hårdare och jag hörde hur hon snyftade till, jag hörde också hur de andra sakta gick och satte sig på sina platser. Jag och Natasha gick ut ur det knäpptysta rummet och det enda man kunde höra var Natashas klackskor som tippade fram. Hon stannade så långt bort i korridoren så att ingen skulle kunna höra vad hon sa. Hon tog ett djupt andetag.
”Förlåt, men jag blir bara så avundsjuk. Jag är typ den hemskaste personen i världen, jag borde vara glad för din skull, det är jag också, men avundsjukan dominerar”. En sak jag älskade med Natasha var att hon var ärlig med sina känslor. Hennes lagunblåa ögon var fyllda med tårar.
”shit, asså, du behöver inte säga förlåt gumman”, sa jag.
Hon sa inget utan kramade om mig hårdare.
”Nu så tjejer, lektionen börjar nu”, Agnetas gälla röst skar som en kniv igenom vårt kramande. Fan vad jag hatade vår geografi lärare, hon stirrade strängt på oss medan vi gick in i klassrummet. Fuck you, sa mina tankar till henne.
”Vi ska göra samma sak som vi gjorde förra lektionen, svara på frågor”, kacklade hon fram medan hon tittade strängt på Gustav som hade pratat hela förra lektionen. Som den klass som vi var så började alla skriva och svara frågor. Man hörde pennorna skriva så snabbt de kunde, alla ville ha MVG i ämnet. Jag började också skriva så snabbt jag kunde. Jag sneglade mot toppeleven Linda som satt bredvid mig, hon hade hunnit med fem frågor. Hur var det ens möjligt? Det hade gått kanske 3 minuter. Jag satt och klurade på min andra fråga, men gud vad sakta det skulle gå för mig då! Lindas fina handstil prydde pappret, mitt papper såg redan ut som en bombattack. Jag suckade och fortsatte med dem tråkiga frågorna.

Vi satt i matsalen och pratade om allt möjligt. Men mest om Daniel, Alicia och Cissi ville veta mest om honom. Killarna, Nathan och Gustav brydde sig inte speciellt mycket. Natasha, hon var lite mitt i mellan. Men hon såg ändå gladare ut än förut i alla fall. Leyla hade kommit fram till bordet och Nathan knuffade till Gustav, som gillade henne.
”Hej, jag undrade bara om ni skulle vilja komma på min fest som är nu på fredag?” frågade hon.
”Jaa, såklart”, Gustav, som knappt brukar kunna säga någonting när hon är i närheten, svarade.
”Okej, vad kul! Men vi ses”, sa hon och gick till sitt bord.
”Jag slår vad om att hon gillar dej, Gustav”, sa Nathan när han var säker på att Leyla hade gått tillräckligt långt bort.
”Pff, yeah right”, sa Gustav
”Joo, men hon gillar säkert dig”, sa jag. ”Jag ska hämta mer mat, ni måste vänta på mig”
”okej, men jag tror nog jag också tar lite till”, sa Alicia.
Vi gick till kön, och stod och väntade.
”Vad hände med Natasha? Det vanliga eller?” frågade Alicia.
”Aah, typ. Men det är synd om henne, jag skulle känna samma om jag var hon”, svarade jag.
”jag antar väll det”, suckade hon. Vi hade kommit fram till maten, som var makaroner med köttbullar. Alicia slevade på tio köttbullar och en hög med makaroner, jag undrade var all hennes mat tog vägen i hennes lilla kropp. Hon åt väldigt mycket, men hon bestod ändå smal. Hon sportade inte ofta heller. Själv tog jag bara fem köttbullar och en mini hög med makaroner.
”Vad lite du tar Hayley”, skrattade hon.
”Det är inte jag som har superkraften ”allt man äter försvinner upp i tomma intet.” vi skrattade lite och gick till bordet igen.
Vi åt snabbt upp maten och gick sedan till våra lektioner. Jag hade svenska med Lars Andersson, världens tråkigaste lärare.
Jag genomled svenskan och spenderade hela matten med att tänka på Daniel. Så snabbt matten slutade, småsprang jag till skåpet. Sedan sprang jag ut, där jag fick se Daniel stå och vänta på mig. Jag sprang mot honom och möttes av hans omfamnande.
”hej, jag har saknat dig”, viskade jag när våra pannor var mot varandra och när man kunde se in i hans bruna ögon.
”jag har saknat dig med”, sa han och kysste mig. När våra läppar möttes kändes det som att jag kunde flyga. Gud, jag vill bara vara nära honom hela tiden.
”vart ska vi nu då?” frågade jag när våra läppar hade släppt varandra.
©
----------------------------------------------

Jag vet, den här delen kom alldeles för sent, är kort och inte särskilt bra :(
men hoppas ni ändå fortsätter att läsa ^^ btw, kommentera, tack
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
ackbarian - 11 apr 10 - 21:37
jo du kan fortsätta med att skicka mejler :)
jättebra :)

Skriven av
Aliki
11 apr 10 - 11:17
(Har blivit läst 115 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord