A different point of view - del 9 |
Kap 9
Jerobian:
Jag stod stilla och förstummad när Airi stängde dörren till sitt rum mitt framför ansiktet på mig.
Hon var verkligen snabb, jag som ändå var någorlunda snabb han inte ens ifatt.
Men varför följde jag henne egentligen?
Jag hade väl utom mitt medvetande blivit orolig för henne.
Det var sent nu och mörkret låg tätt utanför, det kanske inte var så konstigt om jag blev orolig när en flicka jag känner kommer inspringande mitt i natten täckt av blod.
Jag skakade på huvudet, jag kanske var för beskyddande, jag hade blivit det den senaste tiden.
I alla fall mot dom jag kände, men det var nog för att två betydelse fulla människor i mitt liv redan hade gått bort. Två vars tid inte var inne för att dö men som ändå hade gjort det.
Jag stod fortfarande utanför hennes dörr. Skulle jag knacka? Bara för att se att allt var okej?
Det skadade väl inte att vara lite omtänksam. Tänkte jag och knackade lätt på dörren.
Det var helt tyst, inget svar. Jag knackade en gång till men inget hördes den här gången häller.
- kan jag komma in? Sa jag mot dörren med tanke på hur lyhört det var här.
Inget svar nu häller. Det var ju inte så stort där inne och jag såg ju att det var dit in hon sprang.
Jag tog sakta ner dörrhandtaget och öppnade dörren.
- knack, knack! Sa jag när jag gick in i rummet. Hon satt på sängen och tvättade sina sår.
Hon sa inget nu häller.
- vad har hänt? Frågade jag. Hon kollade upp på mig ett tag men sänkte sedan tillbaka blicken mot sina knän.
- Fick du stryk av den där Irma. Sa jag ironiskt.
Airi såg absolut inte ut att uppskatta mitt skämt. Hon kollade upp på mig igen.
- Irma har till viss del rätt i att killar är svin. Sa hon.
Jag stirrade Chockat på henne.
- va?! Vad har jag gjort? Frågade jag lite stött. Jag ville bara se om du var okej.
Airi döljde ett leende som om hon skrattade åt min reaktion.
- jag pratar inte om dig. Sa hon sedan och slutade att tvätta sina sår.
- Jaha. Var allt jag kunde säga. Det var nog ingen idé att jag frågade något mer. Hon verkade inte så pratsam.
- Om det var frukost du åt klockan 2 idag så kanske du borde sova nu. Sa hon med retsam ton. Jag menar skolan börjar tio över åtta och då kan du inte sova till 2.
Jag kollade på henne ett tag och tog in det hon sagt. Ja hon hade i och för sig helt rätt.
- ja kanske det. Svarade jag. Jag kollade mig runt i rummet. Hon hade minnsan ett eget rum.
- Rika unge. Mumlade jag.
- Va? Sa hon och höjde på ögonbrynen.
- Va? Repeterade jag. Em …jag menade … god natt. Sa jag sedan.
Hon log och nickade sedan vände jag och gick ut ur rummet.
Jupp då var det bara att ställa veckar klockan då. Tänkte jag när jag gick ner för trapporna.
Klockan var precis kvart i 2 när jag var på väg till mitt rum för att sova.
Nu skulle jag väl ändå kunna somna. Tänkte jag.
Jag stannade framför dörren av en konstig känsla. Jag höll handen på dörrhandtaget när jag sakta vände mig om. Det ända ljuset i korridoren kom från gatulyktorna utifrån.
Men jag kunde ändå skymta något eller någon längre bort.
Mina ögon vidgades. Mitt i korridoren stod det någon. Smala ben och långt mörkt hår. Mer kunde jag inte urskilja i mörkret. Var det flickan som jag hade sätt här förut?
Vad gjorde hon där klockan 2 på natten.
Jag gick sakta in i rummet och stängde tyst dörren efter mig. Håret i min nacke och på mina armar stod rakt ut. Jag rös till av vad jag nyss sätt och var lite smått färskräckt som förra gången jag hade sett henne.
Alla sov i rummet så jag kröp tyst ner i sängen och blundade.
kommentera gärna och ge kritik. det tar bara några sec ^^
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fiiiaaas - 23 apr 10 - 07:23- Betyg:  | jag e oxå rädd för den där tjejen :S
Bravo :) ska läsa vidare ;) | | Fiiiaaas - 23 apr 10 - 07:22- Betyg: | jag e oxå rädd för den där tjejen :S
Bravo :) ska läsa vidare ;) | | blackgirl - 1 apr 10 - 18:33- Betyg: | scary girl...
jag o jerre har något gemensamt
vi båda är rädda som fan för den där flickan |
|
|
|
