The Shinigami Guard [Del 20] |
den här novellen brukade läggas upp på A-asuka@dikta.se men eftersom att det är vi båda som skriver den, så passar den bättre på den här andvändaren.
så om du vill läsa början, kolla på A-asuka och leta efter the shinigami guard. resten utav delarna kommer läggas upp här
Hoppas ni tycker om denna del! Jag älskar den (Islesme) :D
Haha, kommentera gärna! Taack <3
Kap 20
Jacob:
Rose var tyst på vägen hem. Hon såg ut att tänka på något men jag frågade inte vad. Det var mörkt och det enda ljuset var från den stora fullmånen som speglade sig på den våta gatan. Det var dagg i gräset och luften kändes frisk.
Det var tyst inne på sjukhuset och en ensam skrivbordslampa lyste vid receptionen. Sedan bredde de mörka och långa korridorerna ut sig åt var sitt håll. Jag svängde vänster och var på väg emot mitt rum då plötsligt Corolin stod framför mig. Jag ryggade svagt tillbaka utav hennes överraskande uppkommande.
”Oj, Corolin vad gör du här?” frågade jag.
”Jag behövde jobba över i kväll så jag ska precis gå.” sa hon och kollade lite blygt på mig.
Allt var tyst ett tag.
”Jaha…” sa jag. Corolin bet sig i underläppen och mötte min blick. Försiktigt gick hon fram till mig.
Sakta la hon sin hand emot mitt bröst.
”Vad?” frågade jag lite smått irriterat. Då blinkade hon till.
”Em.. jo.. känns allt bra med dig?” sa hon och lät lite darrig på rösten.
”Ja. Gå hem nu.” sa jag. då nickade hon fort och gick förbi mig.
Jag gick in på mitt rum och la mig på sängen.
”Det där var inte så snällt!” sa Rose tillsist.
”Vad?” frågade jag.
”Corolin.” sa hon då och satt sig på sängkanten. Jag höjde bara på ett ögonbryn.
”Ofta du bryr dig.” sa jag. då ryckte hon på axlarna.
”Nej faktiskt inte.” sa hon och log. ”Hur var festen?” frågade hon sedan.
”Bra.” sa jag och kände hur livlös och likgiltig jag kände mig. Rose drog lite fundersamt på munnen.
”Vad tänker du på?” frågade jag. Rose kollade upp på mig. Sedan skakade hon på huvudet. När hon inte ville berätta så var det nog något mycket speciellt och det gjorde mig bara mer nyfiken. Jag tände min sänglampa och det orange skenet färgade rummet och skapade en speciell stämning.
Rose lutade huvudet i handen och såg ut att tänka på något. Jag låg på sängen, halvt sittande med kuddarna bakom ryggen och betraktade henne. Det långa håret, den väl svarvade kroppen och det vackert skulpterade ansiktet. Hon hade faktiskt varit med mig ett bra tag nu och vi hade verkligen börjat känna varandra. Jag kommer ihåg vilket krig det var från början. Hur vi till och med hade slagit varandra och hur vi inte kunde vara i närheten utav varandra utan att säga något elakt. Nu var vi samma rum utan att säga något och stämningen var avslappnad. På något sätt fick jag för mig att jag aldrig ville bli frisk. Om jag bara kunde vara i det här stadiet hela tiden utan att bli varken sämre eller bättre, så skulle Rose kanske alltid vara med mig. Dom tankarna ledde mig in på en massa jobbiga saker, saker som att Rose skulle försvinna och att hon inte var en människa. Jag orkade inte tänka på sådant. Det blev bara jobbigt och en knut på insidan uppstod. Jag sköt tankarna åt sidan. Inte kunde jag väl verkligen ha börjat bry mig så mycket? Vem var egentligen Rose för mig. Hon satt fortfarande i tankar och verkade inte orka bry sig då jag satt mig upp ordentligt för att granska henne bättre. Vem var hon för mig? Jag hade nog egentligen redan svaret men det gick inte bra in med verkligheten. Kunde jag verkligen gilla henne. Kunde jag satsa allt för att sedan veta att hon var menad att lämna mig? GAAAH jag som skulle sluta att tänka på det där. Tillslut kollade Rose upp på mig.
”Vad tänker du på?” frågade hon.
”Dig.” svarade jag utanvidare. Hon granskade mig ett tag. Hon såg nästan lite ledsen ut.
”Vad är det Rose?” frågade jag. hon satt helt stilla. Och plötsligt växte en stor lust inom mig. Lust efter henne. Att få röra vid hennes mjuka hud, att inte behöva tänka på ifall hon var människa eller inte. Bara veta att jag älskade henne. Vid den tanken spärrade jag chockat upp ögonen åt mig själv. Rose ryggade tillbaka och undrade vad jag kollade på.
”Inget… jag bara…” svarade jag. Kunde det verkligen vara så jag kände. Jag blundade och öppnade ögonen igen. Hon satt ganska nära och det långa håret vilade över hennes axlar och några slingor hade fallit ner i hennes urringning. Jag lutade mig lite närmare henne.
Det var helt tyst.
Sakta lyfte jag handen och smekte bort håret över hennes nyckelben. Det var som att hon iakttog min minsta rörelse. Och värmen steg fort i min kropp. Sakta drog jag henne till mig så att hon satt gränsle över mina höfter. Hon gjorde inget motstånd och jag lutade mig tillbaka på kuddarna och betraktade henne igen. Bara sättet hon satt över mig gav mig en sexuell rysning och jag började förstå att jag faktiskt gillade henne mer än jag trott!!
|
|
|
|
