A different point of view - del 1 |
Kap 1
Jerobian:
Äntligen var det klart, nu bodde jag på Ungdoms Huset.
Allt skulle få en ny start. Nytt, nytt, nytt.
Yura hade skämtat så mycket om att allt skulle vara så nytt att han till och med hade fått mig att färga håret. Ja nytt var det ju.
Det svarta var borta både i mitt hår och i min tillvaro, det var i alla fall så det kändes.
Visst skulle det mörka från mitt förflutna alltid finnas kvar men det var dags att fortsätta livet och inte sitta hemma och deppa.
Jag var ju i och försig ingen deppig person men det hade varit svårt ett tag att hålla humöret uppe.
Det hade varit en enkel flytt med tanke på att jag inte hade så mycket saker som skulle med, praktiskt taget bara kläder…
Yura som bott här ett längre tag blev ”sponsrad” av sina föräldrar och kunde därför köpa ett eget rum. Man kan ju säga att hans föräldrar blev lättade när samtals ämnet: flytta ut, kom upp och dom gjorde allt för att han skulle kunna flytta ut så fort som möjligt.
Själv fick jag betala allt själv och bor därför med ett antal andra personer i rummet.
Yura höjde handen och viftade åt mig att följa efter honom.
- ska du komma eller? Undrade han, där han stod och väntade på mig vid entré dörren nere på receptionen.
Jag satt på mig mössan och jobbade fram till honom.
- man vill ju inte bli skallig i förtid. Sa jag och gick ut genom dörren.
Vi skulle möta ett annat breakdance gäng som fanns i området. Vi hade tävlat en gång för länge sedan och för första gången kände vi att vi faktiskt fick lite motstånd.
Sedan des hade vi fortsatt att tävla, både på skoj och för att Yura är en sån tävlings människa.
Vi mötte upp med Zack en bit på vägen.
När vi kom fram till stället vi hade bestämt att mötas ställde Zack ner bergssprängaren.
- vi kan ju börja med att värma upp. Sa han och tryckte igång CD:n som redan fanns i.
vi hann inte mycket innan vi kunde skymta ett gäng killar lite längre bort på gatan.
- aha äntligen! Sa Yura och höjde nävarna som om han skulle ge sig in i en boxnings match.
Jag kunde skymta en lite smalare, kortare gestalt mitt ibland dom långa bredaxlade figurerna.
- det måste vara hon. Tänkte jag och skakade på armarna för att slappna av i musklerna.
Hon var Kanames lilla syster, hon var rätt kort och hade friskt, kortklippt rött hår.
- Airi. Tänkte jag. Hon hade kommit för att kolla på när vi först mötte Kanames team.
Och hon var inte direkt den blyga sortens tjej. Hon hade börjat snacka med mig på direkten.
Hon kisade med ögonen och log mot mig när dom kommit fram.
- ser att ni har börjat. Sa Kaname och sträckte upp sig. Yura gjorde det samma och gick fram till honom.
- bäst ni också gör det så att vi inte tröttnar. Svarade han.
Så skulle dom alltid vara, som två kaxiga tuppar. Men jag visste att Yura inte kunde låta bli att spela tuff när han mötte Kaname. Någonstans inom dom tyckte dom väl att det var rätt kul.
- jag måste fråga dig en sak sedan. Sa Airi och log brett. Kaname kastade en pist blick åt mitt håll. Så gjorde han alltid när Airi pratade med mig och jag kunde inte låta bli att undra varför. Men jag frågade inte, kollade bara likadant tillbaka.
- ska vi börja då? Frågade Zack.
Efter ett kort tag hade det börjat samlas folk omkring oss, det var som det brukade.
Vårat Street battle hade blivit populärt och folk hade börjat dela upp sig på olikas sidor.
Det var inte ofta vi kom fram till en vinnare men vi bestämde ofta för att mötas igen och fortsätta tävlingen.
Efter ett tag började alltid folket omkring att dansa och dras med i rytmen och då brukade vi sakta men säkert avsluta.
Svetten rann ner för min kropp när jag trängde mig förbi folkmassan för att hämta min vatten flaska.
Jag krängde av mig linnet och torkade svetten i pannan med det, det var inte nödvändigt att vara fräsch efter att ha dansat.
Det svalkade skönt i min torra hals när det kalla vattnet ur flaskan svaldes ner och jag hällde resten av vattnet över min kropp. Ett svagt harklande fick mig att öppna ögonen och kolla mig omkring. Det var Airi som stod vid min sida och betraktade mig.
Jag kollade på henne med en frågande blick.
- jo..började hon. Jag ska flytta i morgon och har en del tunga möbler som skulle behöva flyttas. Och..du vet. Sa hon och poserade med armarna som en bodybuilder.
Jag skrattade till och förstod att det var bär hjälp hon ville ha.
- du menar att dom där muskulösa armarna inte klarar det då? Svarade jag ironiskt.
Hon kollade på mig med en seriös blick och jag drog snabbt bort flinet på mina läppar.
- kan inte din bror hjälpa dig då? Frågade jag.
Hon kollade rakt in i mina ögon.
- jag kanske vill att du gör det. Sa hon samtidigt som hon vände sig om. Huckleberrygatan 15 klockan när du kan i morgon. Sa hon och avlägsnade sig in i folksamlingen.
Jag kollade fundersamt efter henne när hon försvann.
- varför inte. Tänkte jag. Jag hade ju ändå inte så mycket för mig i morgon.
storyn är skriven ur bjd karaktärer. tex Jerobian är en DOI luke ver no 1 och Airi är en supia rose. ;) för er som vet vad det är
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | blackgirl - 26 mar 10 - 23:41- Betyg:  | hahaha snacka om airi är rakt på sak
älskar henne
och jerobian verkar mer av den blyga typen men gillar honom ändå
jättebra verkligen |
|
|
|
