Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

*Det som inte fick hända* Kap 3

Kapitel 3
Här får ni läsa kaptiel tre, hoppas att ni gillar det!
Enjoy"


När jag vaknade i min säng fyra timmar senare så kollade jag på mina armar, jag såg att jag hade ett bandage på båda mina armar.
Sedan tittade jag upp och såg Kevin står där.
"Hej, vad gör du gär inne?" Frågade jag " Vad tror du?" Sa Kevin "Jag vet väl inte?" Sa jag undrande.
"Har du sett dina armar kanske?!" Sa han lite irriterat. "Juste, har du sett det?" Frågade jag " Ja det har jag, och du hade lovat oss alla att inte göra så." Sa Kevin besviket.
"Jag vet, men jag var tvungen att göra det" Svarade jag ledsamt. Jag gick en glimt i ögat och började tänka på när mamma var frisk, hon kunde göra så mycket för mig och de andra. Jag och mamma hade alltid kul tillsammans, vi gick och shoppa tillsammans, var på bio och ändra roliga grejer.
Jag saknar det så otroligt mycket.
Även om det bara gått två dagar, men det känns som längre. Tårarna föll ned från min kind, jag kunde inte tänka längre, det gick inte.
"Kan du gå ut från mitt rum?" Snäste jag åt min bror. "Varför?" Svarade han tillbaka. "För att jag ska klä på mig, vad annars?" Sa jag till min bror.
"Jag vet inte" "Men gå ut så jag kan klä på mig då!" Sa jag till min bror halv irriterad. "Fan också"
"jag har inget minne av att jag har skurit mig själv. Jag måste verkligen försöka sluta" Sa jag till mig själv. Jag börja tänka på mamma, hon som ligger där på sjukhuset lidande av allt dethär. Jag tog upp mobilen för att kolla om jag hade fått några SMS. Visst hade jag fått det, det var sjutton stycken. Jag trodde jag såg i syne men inte alls. Det var från olika personer, sex SMS var ifrån min bästa vän Alexandra, jag läste SMS:en och svarade. Jag gick upp ur sängen och satte på mig mina uterkläder och gick emot tunnelbanan. Jag ville åka till mamma, kunde inte vara utan henne, mamma betyder allt för mycket för mig. När tunnelbanan kom ringde min mobil, dolt nummer nu igen.
Jag svarade "Angelica." "Tja hör du vem det är?" Hörde jag den bekanta jobbiga rösten säga. Jag la på, orkade inte prata med en mytoman som ljuger om PRECIS ALLT!
Han ringde igen, jag svarade inte. Det var Johan Sundberg som han heter.
Johan är en kille som jag och mina kompisar driver med. Men nu till någonting annat.
Jag började SMS:a till mammas mobil, även om hon ligger på sjukhuset. Alltid när jag känner mig nere så brukar jag skriva massor som till exempel dikter, noveller eller bara någonting. Jag älskar att skriva. Jag skrev till mamma 'Hej mamma, jag saknar dig. Inte bara jag utan alla. Jag fixar katterna hemma, jag är påväg till dig just nu, jag ska besöka dig på sjukhuset. Jag älskar dig mamma! Från din dotter Angelica.' Jag knappade in mammas mobilnummer och skickade SMS:et.
Jag kände hur tårarana börja rinna ned från min kind, jag tittade upp, jag såg hur folk kollade på mig.
En söt kille kom in genon tunnelbane dörrarna och satte sig brevid mig. Jag verkade inte bry mig om att han satte sig just brevid mig.
Jag hörde en gullig röst säga "Ursäkta, hur är det?" Jag tittade upp och svarade "Det är lugnt." Den okända söta killen kollade på mig "Det är de väl inte?" Svarade han.
Jag var nästan framme. En station kvar. "Jag ska till mamma" Sa jag tyst. Han kollade på mig och sa "är hon..?" "Nej, hon ligger på KS." Svarade jag.
"Här ta den här lappen." Sa den söta killen. "Tack" Svarade jag och gick av. Jag kollade på lappen och läste namnet och nummret som stod på lappen.
Adam. Han heter Adam. Den söte Adam. Jag knappade in ett SMS som blev 'Hej Adam! <3' Jag tryckte på skicka, och fick ett snabbt svar. 'Hej flickan på tuben!' Jag skrattade lågt och svarade 'Jag heter Angelica föresten.' Jag var utanför sjukhuset och såg en av mammas sköterskor. Innan jag gick in till henne läste jag mitt SMS som var från Adam 'Hej Angelica' skrev han med en massa smajlisar i.
Jag knappade in ett svar 'Du, jag SMS:ar sig om en liten stund. Ska in till mamma nu<3'
Jag gick nu fram till sköterskan som stod utanför och rökte. "Hej, hur mår mamma?" Frågade jag oroligt.
"Hej Angelica, hon brukar vakna till ibland och så'' Sa sköterskan "Så hon kommer bli bra?" Frågade jag. "Ja, det är det vi tror" Svarade sköterskan
"Okej tack!" Jag gick upp till mamma, jag gick in i rummet. Satte mig brevid henne och börja prata med mamma.
"Hej mamma." Börjar jag med att säga. Jag börjar tänka, tänka tillbaka på när familjen hade kul tillsammans sist, det var nästan ett halvår sedan.
"Mamma, vet du på väg hit, jag grät hela vägen hit. En söt kille satte sig brevid mig, just brevid mig. Han frågade hur det var, sen när jag skulle gå av så gav han mig en lapp, det var hans namn och mobilnummer." Förklarar jag till mamma. "Jag önskar att du kunde bli frisk snart, jag älskar dig mamma alldeles för mycket" Fortsatte jag och prata jag tog tag i mammas hand, jag kände hur mamma klämde min för att jag skulle förstå att hon kunde höra mig. Jag tittade upp på mamma med glittrande ögon och
såg att hon var vaken. Jag kände hur mina läppar gav åt sig till ett brett gulligt leende. Mamma försökte säga någonting. Jag tryckte på knappen på mammas sjukhussäng och en läkare kom in. "Mamma har vaknat" Sa jag till läkaren. "Vad bra, har hon fösökt och prata?" Frågade läkaren. "Ja, men uppfattade inte vad mamma sa riktigt, det kom inte ut ur munnen om vi säger så" Svarade jag "Jag tror mamma vill ha lite vatten" Sa jag.
"Jag kan ge henne lite vatten" Svarade läkaren. "Jag är så glad att ni hjälper min mamma så mycket ni kan." Sa jag till läkaren och log.
"Det är klart vi hjälper till, det är väl du som brukat sjunga för din mor din?" Frågade sköterskan "Ja, det är jag.Jag älskar att sjunga" Svarade jag och log brett.
"Du, jag känner en sångpedagog som många andra artister har, jag kan ringa henne om du vill" Sa sköterskan "Åh, kan du det? För jag skulle verkligen behöva öva på toner jag inte kan, eftersom jag ska söka till Idol nästa år" Svarade jag. "Okje, så kan jag gå och ringa henne, kommer om fem minuter ungefär." Svarade sköterskan. "Tack så mycket!" Ropade jag till mammas sköterska.
Jag satt brevid mamma och bara log. "H... Hej S.. St. Stumpan" Hörde jag mamma säga "Hej mamma, prata inte det blir bara svårt för dig." Sa jag lugnt till mamma.
"Jag kan prata, det är o...okej. Jag älskar dig A..ngelica min vackra dotter" Jag blev så glad när jag hörde mammas röst igen. "Jag älskar dig också mamma, jag är inte vacker!" Svarade jag och suckade. "Jo, det är du visst gumman" Svarade mamma tillbaka med svag och lite stammande röst.
"varför har jag ingen kille eller tjej då?" Svarade jag. "Pojken på tunnelbanan då?" Frågade mamma."Haha juste, jag vet inte faktist" Svarade jag.
Sköterskan kom precis in och log. "Mamma kan prata!" Sa jag glatt. "Vad bra!" Svarade sköterskan
"Sång pedagoden sa att du kunde gå till henne precis när du vill" Förklarade sköterskan "Vart ligger det?" Frågade jag. "Inne i stan på sveavägen. Du ska få hennes nummer av mig" Sa sköterskan och log "Tack så mycket för allt" Svarade jag.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
xDOLPHiNx
25 mar 10 - 20:52
(Har blivit läst 184 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord