Tokyo Girls [Del 32] |
Kap 32
Gary:
Att tjejer kunde skrika.. det visste jag. Men så där?! Det var öronbedövande och plötsligt satt sig Miharu panikslaget ner på marken och klamrade sig fast vid mitt ben. Hon var verkligen rädd för något och yrade något med pipig röst. Jag kollade över axeln och mötte ett par gröna ögon. Juste! Vi var i ett spökhus.
”Du skulle du kunna gå så att hon inte dör?” frågade jag den upprivna figuren bakom mig.
Den kollade på Miharu och nickade sedan åt mig och gick vidare i huset.
”Miharu?” sa jag. Men hon skakade bara på huvudet och hon såg ut att inte veta om hon skulle skydda öronen eller klamra sig fast vid mig. Så jag satt mig ner på knä och lyfte upp hennes ansikte.
”Jag visste inte att du var så lätt skrämd.” sa jag. Plötsligt slog hon mig rakt över ansiktet. Först blev jag chockad. Men bestämde mig sedan för att böra ut henne ur det här stället för att få henne lugn.
Jag la armarna om henne och lyfte upp henne med ett stadigt och hårt grepp. Hon låg med ansiktet gömt emot mitt bröst tills vi kom ut. Men när jag släppte ner henne borstade hon bara av sig och vände.
”Vänta!” ropade jag och tog tag i henne ärm. Hon kollade lite generat på mig. Skämdes hon kanske för att hon hade blivit så rädd? När jag såg hennes bekymrade ansikte kom en konstig känsla över mig. Jag ville omsluta henne och skydda henne. Jag hade ingen aning om att hon var så rädd utav sig. Men jag ville inte att hon skulle känna sig rädd om jag var med och häller inte känna sig generad över det. Utan att jag egentligen tänkte på vad jag gjorde så drog jag henne intill mig.
”Jag tröttnar inte så dig Miharu! Tänk inte så. Jag vill vara vid din sida.” viskade jag emot hennes öra.
Asuka:
Jag älskade nöjesfält. Det var paradiset. Och speciellt när man var med någon som också tyckte det.
Haruto gnistrade utav entusiasm och dom där vingarna på hans rygg ryckte till ibland när han verkligen blev exalterad. Jag vet inte om jag inbillade mig men det såg ut som det. Han var lite söt som alltid hade på sig dom. Undra varför.
Tillslut fick jag ett sms ifrån min pappa att det var dags att åka hem. Alla samlades vid ingången innan vi gick ut. Yamashita kom gående med tre stora lotteri gosedjur och med PC tätt i hälarna.
Gary, Miharu, Jerre och pappa kom gående men skälva atmosfären verkade lite stel. Men jag var inte någon som var så bra på att läsa av atmosfärer.
”Okej men då går vi väl då.” sa Gary när vi hoppade in i bilen.
”Em.. jaha. Hej då da.” sa jag och hoppade in. Yamashita vinkade åt dom och steg in men Miharu flackade bara med blicken och nickade åt dom innan hon klev in.
Killarna skulle förmodligen hitta ett ställe att sova på och begav sig in emot stan.
”Hur var det?” frågade pappa när vi var på väg hem. Jag och Yama började babbla på som galningar men jag la ändå märket till att Miharu var tyst.
Punkaren:
Det hade varit helg och skolan hade börjat igen. Tydligen hade ingen kommit på oss än. Men så länge vi inte ställde till med något så skulle vi nog inte behöva kollas upp och då skulle vi nog kunna komma rätt långt här. Jag, Gary och Jerre alltså.
Jag stod utanför gymnastik hallen och väntade på att Ichigo skulle komma ut. Jag visste att hon hade träning nu. Vi hade faktiskt börjat komma överens riktigt bra nu. Hon hade hjälpt mig med att plugga även om jag inte hade lyssnat så mycket. Hon brukade bli lite irriterad och det var alltid då hon började illustrera för mig för att få min uppmärksamhet på biologin. Demonstrationer gillade jag. Och även om jag förstod efter ett tag så kunde jag vilja göra det lite mer komplicerat för henne. Men jag lärde mig i alla fall då. Hon visade ibland på sin egen kropp och då satt det sig verkligen kvar i hjärnan.
Ichigo trippade ut ur hallen och verkade inte se mig. Jag ställde mig lite osynligt emot väggen för att överraska henne. Hon kollade mot himlen och log när hon gick. Hon verkade vara på bra humör. När hon var några steg ifrån mig klev jag ut så att hon gick rakt in i mig.
”Aj! Vad hård du är!” sa hon när hon märkte att det var jag.
”Vart ska du?” frågade jag.
”Jag ska hämta mina böcker på skolan.” sa hon.
Jag följde henne på vägen. Hon pratade på om badminton tävlingen som skulle komma och massa andra konstiga saker. Men jag gillade att lyssna på henne. Hon hade fin röst och det var rätt skönt att inte behöva säga något. Ibland kom jag på mig själv med att vara en helt annan människa med henne. Jag var ingen försiktig, förstående eller snäll människa över huvudtaget. Men när jag var med henne så visade det sig att jag faktiskt kanske hade lite utav dom sidorna.
Jerre:
Jag satt i klassrummet och kollade mig omkring. Det var något som var lite speciellt. Punkaren och Ichigo små snackade längst bak. Miharu satt och pratade med Josh och Gary lutade huvudet i handen och kollade ut genom fönstret. Va!? Satt han bara där? Och inte gjorde något? Han måste verkligen ha något att tänka på för det var inte likt honom.
Jag kollade tillbaka på Miharu. Gary hade ju sagt att Miharu var tillsammans med den där killen men hade inte dom gjort slut?? Jag ryckte på axlarna. Jag var egentligen inte så intresserad utav det där dramat. Men det kändes ändå som att jag ville veta. Kanske var det för att Gary verkade vara så borta som jag var så nyfiken. Jag skulle nog snoka i det där. Fast snoka på mitt sätt var ju mer, gå rakt fram till personen som du vill veta något om och fråga. Jupp! Tänkte jag och reste mig upp. Fröken pratade högt med ansiktet vänt emot tavlan och märkte inte ens att jag gick rakt över klassrummet. Miharu kollade frågande upp på mig. ”Du Miharu. Är han fortfarande din kille?” frågade jag.
tack så jätte mycket till er som kommenterar!!! Blackgirl du är bäst!! <3<3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | blackgirl - 20 mar 10 - 19:31 | kramar i mass till er
o ha en riktigt jättebra helg | blackgirl - 20 mar 10 - 19:30- Betyg:  | fett sötast ni e!!!
jag blir helt jätteglad :D
ni är riktigt bäst ni med!!! <3
jerre han e riktigt cool
men jag bara gillar alla i den serien
och allt är verkligen jättebra | | Hexan94 - 20 mar 10 - 16:10- Betyg: | | Suuuuuuuuper! =D |
|
|
|
