Tokyo Girls [Del 24] |
huhuhu fortfarande lite väl konstigt kanske. men hoppas ni vill läsa ;) <3
Kap 24
Gary:
Miharu var verkligen en liten djävul. Hennes ord fick mig väldigt intresserad men jag visste vad jag behövde säga.
”Miharu… jag vet inte om jag kommer kunna kontrollera mig med dig. Det är kanske bättre om vi väntar och lär känna varandra bättre.” sa jag. att killen var den som sa det kanske var nått nytt men Miharu betydde plötsligt för mycket för mig. Jag ville inte att hon skulle behöva göra något som hon sedan ångrar. Hon kollade på mig länge och seriös.
”Oj.” sa hon. Oj, tänkte jag. Vad menade hon med det.
”Du har rätt.” sa hon. ”du..? bryr du dig… om…” sa hon. Men slutade meningen med.
”Mm okej.” hon sträckte sig upp till mitt ansikte och kysste lätt mina läppar. Mitt ego skrek åt mig att jag var en dum idiot. Det var som att den där lilla djävulen kom upp på min axel och klagade.
”Hur kan du bara låta henne vara. Lära känna varandra?! Ta henne här och nu!” skrek det i mig. Men ändå var det något i mig som brydde sig mer om henne… plötsligt blev jag nästan lite rädd för mig själv. Tänk om jag var nyckeln till att få henne ledsen. Nej, jag skulle göra allt för henne. Hon stängde ögonen och låg tett intill mig. Om jag kunde tygla mig i en sån här situation skulle jag nog klara allt. Tänkte jag. Om jag hade fallit för henne? Var det än fråga längre?
Nej.. skulle inte tro det. Jag var redan körd!
Kou:
Vad i ******* var det för fel på henne! Vad ville hon mig? Jag var så trött och sur på samma gång så att det gjorde mig handikappad….. eller var det något annat. På något konstigt sätt var jag Arg, trött, nyfiken och förvirrad på samma gång. En konstig känsla satt i magen som jag var väldigt obekant med. När hon hade tagit mig mellan benen blev jag automatiskt arg men en konstig…. Annan känsla fyllde mig med. Men det gick inte att beskriva. Nu låg hon och höll om mig och pratade en massa ointressant goja om.. jag vet inte vad. Ilskan och förvirringen gjorde det svårt att tänka. Känslan av hennes kropp gjorde mig smått paralyserad. Varför gjorde hon sådär?
Tillslut var jag tvungen och hårdhänt dra henne ifrån mig och knuffa henne en bit bort. Hon blev tyst och strök med fingrarna över sina handleder som jag hårt hade greppat om.
”Stanna där eller gå här ifrån!” sa jag. hon kollade på mig med valp ögon. Men jag vände mig bara om och blundade.
Jag var riktigt trött och orkade inte med det här.
Jag skulle frysa ut henne och hålla min ilska inne så bra som jag bara kunde… vilket inte var så bra.
Jag kände hur hon plötsligt började stryka mig över ryggen. Lugnt och skönt och det fick mig konstigt nog att slappna av. Ända tills hennes fingrar trevade över mitten utav min rygg och fingrade över metal utbyggnaden som satt fast där. Jag ryckte till och vände mig om.
”Rör mig inte!” röt jag. hon stirrade lite förvånat på mig.
”Vad var det.. på din rygg?” frågade hon.
”Inget. Var bara tyst!” sa jag surt. Hon sänkte ögonbrynen och såg lite besviken ut.
”Får jag bara känna?” frågade hon.
”NEJ!” svarade jag och la mig på rygg.
”Okej..” viskade hon. Jag pressade förargat ihop ögonlocken. Hon makade sig lite närmare mig. Varför förstod hon inte?
Jag ville att hon skulle hålla sig borta. Men när hon la sin hand över min bröstkorg ville jag ändå inte ta bort den. Behöll bara ögonen stängda och låtsades sova.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | blackgirl - 11 mar 10 - 17:20- Betyg:  | hahaha kokoro är verkligen som ett plåster
men kou e lite för hård mot henne
men jättebra
jag gillar verkligen gary och miharu eller jag gillar alla
jättebäst
kramar till er båda |
|
|
|
