sommarkärlek:kapitel 10 |
Den natten glömmer jag att det finns en värld utanför dem släta klipporna. Jag lutar huvudet mot Isaks bröstkorg och huvudet höjer och sänker sig efter hans andetag. Vi ligger där helt tysta, han drar sina fingrar genom mitt långa hår och jag kämpar inte ens mot tårarna. Jag låter dem rinna, ingen aning har jag om det är för att saknaden av Isak redan börjat eller om det är glädjetårar. Men jag låter dem rinna, och jag andas hela tiden in Isaks doft. Hans ljuvliga doft som får mig att rysa.
”Du har fint år.”Mumlar han med lite rasslig röst och jag får fram ett skratt mitt i tårarna.
”Va?”Jag vänder upp ansiktet mot honom, ser honom i ögonen och ler.
”Eller, ja hela du är fin.”Säger han med allvarliga ögon och släpper mig inte med blicken. Jag sväljer och rör vid hans haka.
”Ingenting mot dig.”Säger jag och lutar mig närmre hans ansikte och känner hans andedräkt slå mot min kind. Han backar lite och jag tittar förvånat på honom. Lite stött.
”Vad är det?”Frågar jag chockat och spänner mina blå ögon i honom. Han undviker min blick och kollar ner i klipporna. Han biter sig i läppen och drar hans händer över ansiktet samtidigt som han suckar djupt.
”Är det bara därför du vill ha mig?”Frågar han sammanbitet.”För att jag är snygg?”
Jag torkar fort bort en tår jag är säker på att jag vet varför den kom och sätter mig upp, upprörd av hela situationen.
”Nej.”Säger jag kort.
”Varför vill du ha mig då?”Han undviker fortfarande min blick men jag ser att hans ögon är blanka.
”Har DU av alla människor inget som helst självförtroende?”Jag andas häftigt och skakar på huvudet.”Du har en vackrare insida än någon annan Isak, du är snäll, omtänksam, bäst, helt perfekt, om det är någon som ska tvivla på sig själv är det jag..”
Han möter äntligen min blick. Hans ögon ser arga ut, men ändå lugna på något sätt.
”Emma, börjar han, DU är helt perfekt, förstår du det? Jag älskar dig så det gör ont… Det är bara det att alla andra tjejer har inte direkt tagit mig för hur jag är på insidan om du fattar…”
”Men det har jag gjort.”Säger jag och ser djupt in i hans ögon och ser hur plågad han är över detta.
Han håller sina händer om mina kinder och kysser mig länge. Vi sjunker ner på klipporna och han fortsätter att kyssa mig, på halsen och upp på munnen igen.
”Jag älskar dig också.”Viskar jag mellan hans kyssar och han ler. Han lägger sig ner på rygg och jag lägger återigen mitt huvud på hans bröstkorg där jag vaggas av hans andetag, huvudet höjs och sänks samtidigt som jag lyssnar på när hans hjärta slår i takt med mitt och tillslut somnar jag…
”Emma?!”Rösten skär sig en bit ifrån oss och jag rycker till, kisar mot morgonsolen och ser mig omkring. Isak sover fortfarande. Hans ögon är slutna och i det här ljuset är han så vacker att jag knappt kan andas.”Emma?!” Jag ser mig ännu en gång omkring och skymtar min mamma mellan träden.
”Mamma?”Ropar jag tillbaka och reser mig upp.
”Emma, är det du?”Hennes röst är fylld av lättnad och hon springer rakt emot oss.”Var har du varit?”Nästan skriker hon när hon når klipporna.
”Här.”Mumlar jag förvirrat.
”Vi har letat ihjäl oss efter er, båda två!” Hon verkar ha noterat Isak nu som börjar vakna till. Han gnuggar sig i ögonen och kisar mot oss.
”Har ni varit här hela natten?”Frågar hon skarpt och sammanbitet.
Jag nickar och skäms, skäms över vad hon tror om oss nu.
”Jaså, har du sovit här med honom, ute, vid vattnet?”
Jag sväljer och känner hur hjärtat dunkar hårt innanför bröstet på mig.
”Ja, det var inte meningen att somna.”Mumlar jag.”Vi badade och sedan låg vi och pratade och ja, jag antar att jag blev trött…”
”Du har inte ens svarat i din mobil!”Väser hon.
”Tyst läge…” Muttrar jag och undviker hennes ilskna blick.
Hon stönar högt och blundar.
”Emma, vi trodde nästan du var död.”Hennes röst är svag efter nattens rop och letande och jag tycker synd om henne.
”Förlåt.”Mumlar jag och biter mig i läppen.
”Och du, Isak, du borde nog gå hem.”Säger mamma skarpt.”Din pappa är mycket orolig för dig.”
Han nickar snabbt och försvinner iväg bort. Jag släpper honom inte med blicken förrän mamma griper tag mig i armen och vänder mig emot henne.
”Kan du bara förklara vad du tänkte?”
”Jag tänkte inte.”
”Nej jag märker det, och det här med Isak, när blev ni så bra vänner att ni sover tillsammans här ute?”
Jag blundar och tvingar tårarna att stanna kvar bakom ögonlocken, inte gråta mer nu.
”Är ni bara vänner förresten?”Frågar hon och jag svarar inte på ett långt tag. Vinden griper tag i mitt blonda hår och några hårslingor slinker in framför mitt ansikte.
”Jag…” Stammar jag och min underläpp darrar utav gråten som med nöd och näppe håller sig inom mig.
”Emma? Hallå, svara på min fråga.” Säger hon otåligt.
Jag skakar på huvudet och mumlar ett nej till svar samtidigt som jag gömmer ansiktet i handflatorna.
Mamma suckar och går runt i cirklar.
”Han är ju som din kusin?”Säger hon med en skarp röst.
Nu kan jag inte hålla mig längre, jag brister ut i gråt och protesterar.
”Nej, han är för i helvete inte min kusin, hans pappa råkar bara vara tillsammans med min moster! Vi är inte biologiskt släkt på något sätt alls!”Skriker jag och andas häftigt.
”Men ändå! Han är inte bra för dig…”
”Nehe? Bara för att vi råkade somna här ute eller vadå? Vi har inte direkt gjort någonting om du tror det?”
”Nej, men ni kunde väl ha tänk lite Emma?”
Jag bara skakar på huvudet och springer därifrån. Jag vill inte höra, jag vill inte se, jag vill bara vara ensam, låta tårarna strömma tills dem tar slut, om dem nu gör det, och tänka igenom alltihopa.
kort, jag vet, men tyckte att det räckte för den här gången, fortsätt gärna kommentera! blir hur glad som helst av alla söta kommentarer!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sweetiie-mii - 8 mar 10 - 20:34- Betyg:  | | åååååååå bra :) mer ! maila nästa :D | | sviken_1 - 8 mar 10 - 11:13 | | Väldigt bra :) | | Niz0 - 8 mar 10 - 00:58- Betyg: | | SJUKT BRA! längtar som tusan till nästa del =) Mejla då är du guld värd <3 | | LisaHoglund - 7 mar 10 - 22:55- Betyg: | | Åh, vad spännande :D Maila när nästa kommer! | | Mizz_andersson - 7 mar 10 - 22:32 | | bra! :) maila nästa! |
|
|
|
