Vi sa för allitd ( epilog ) |
Det är den allra sista biten av fortsättningen på "Jag älskar min bror", "Adrian och Jag" och den sista "Vi sa för alltid."
Jag känner nu att jag har kommit mot slutet på hela resan om Marias liv och hennes sökande efter frid i sig själv och ett nytt liv i London.
Nu är jag där. Nu kommer det inga fler kapitel. Det är slut.
Jag vill tacka så mycket till ni som har följt resan, ni är helt underbara och fantastiska! <3
Hoppas ni är nöjda med slutet :)
Många kramar Airya <3
Vi sa för allitd ( epilog )
Jag hade en timmes pratstund med Grace två gånger i veckan sen den dagen. Hon gjorde mig hel, hon läkte dem såren ingen annan kunde göra, inte ens jag själv.
Jag slutade gråta om nätterna och såren på axlarna efter berget som vilade på dem slutade blöda. Min kropp och själ fann äntligen den frid jag inte trodde fanns. Solen lös nu på mig och min familj.
Jag skulle aldrig mer få återse Rasmus och dem jag förlorade i flygolyckan skulle aldrig komma tillbaka till livet. Min pappa skulle aldrig bli frisk, jag skulle aldrig få tillbaka min bror och våldtäkten skulle aldrig kunna suddas ut, som många andra dåliga minnen.
Men något som jag aldrig vill ska försvinna in i glömska är något jag älskar. För jag har fått så mycket mer genom allt ont. Jag har fått en underbar mamma tillbaka, två bröder och en fantastiskt fästman som är far till det barn som växer sig stark i min mage.
Jag älskade min bror på så många fel sätt, men ändå rätt. Jag och Adrian sa för alltid, och för alltid kommer det vara. Tillsammans fann vi ett liv ihop i London, och vår dotter som snart ska få se världen har fått namnet Destiny.
_______________
|
|
|
|
