Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Tokyo Girls [Del 18]

som tidigare sagt kan delarna vara lite konstiga men jag har för mig att historien kommer ur det snart ;P
hoppas ni vill läsa! ^^


Kap 18

Punkaren:

Ichigo stirrade chockat på oss. Jag skulle helt klart vinna. För en gångs skull var det ett pris för vinnaren och inte ett straff för förloraren.
Men det var trotts allt bara ett litet spel som ingen kunde komma tillskada av.
Psp stod det på baksidan av konsolen. Min lillebror hade en sådan. Han hade snott den på en spelbutik och brukade sitta och störa oss på taket till något företag, med det plingande ljudet den gav ifrån sig. Men jag hade testat det en gång. Det var någon form utav ett bilspel fast att förarna var fula små djur i olika färger.
När det var min tur att slå rekordtiden vände jag bort spelet ifrån dom andra.
Jag kollade på inställningar och förkortade banan lite. Jag behövde ju vara säker på att jag skulle vinna.
”Vi måste se!” ropade Sammy. Så jag vände tillbaka spelet när jag hade sparat inställningarna.
Sammy hade rekordtiden och kollade spänt på. Ichigo såg minst lika spänd ut. Hon verkade vilja att jag skulle vinna.
Den fula lilla blåa saken gick i mål med 43 sekunder bättre än Sammy.
”Du måste ha fuskat!” ropade han.
”Eh jag vann så jag får priset.” sa jag och stängde ner spelet. Ichigo ställde sig upp för att gå.
”Du måste stanna! Ropade Sammy.
Jag gick runt bordet och fram till Ichigo.
”Kom igen.” sa jag. hon himlade med ögonen och pussade mig på kinden.
Då tog jag tag i hennes haka och tryckte hennes läppar emot mina. Hon slog mig på bröstkorgen och jag släppte henne. Hon såg helt klart förvirrad ut när jag kollade på henne och vände mig sedan ryggen och gick.


PC:
Den svart håriga flickan satt i andra änden utav soffan och väntade på att jag skulle börja ”Skådespela”.
Det var helt okej för mig, jag ställde gärna till med den här scenen. Stackars lilla flickan förstod bara inte att Kou aldrig skulle hjälpa henne. Han var inte den typen. Och skulle han till och med vilja hjälpa henne så skulle han nog inte våga visa att han brydde sig.
Så jag makade närmare henne och strök med handen över hennes kind. Hon satt stilla och kollade på mig samtidigt som hon kollade ifall någon såg oss.
Jag böjde mig framåt och kysste henne på halsen.
”Nej vad gör du? SLUTA!” sa hon för att få Kou att märka något. Jag drog upp hennes ben och la dom på var sida om mig samtidigt som jag tryckte min kropp emot henne.
”Hey, Inte så!” sa hon och verkade faktiskt snacka med mig den här gången.
”Det måste jag vara tro värdigt.” viskade jag i hennes öra.
”Eemm….” sa hon men inget mer.
Jag började kyssa henne på halsen igen och ner på hennes nyckelben. Jag tryckte henne emot soffryggen och la handen om hennes midja.
Det här var något jag brukade göra, lite nu och då, med tjejer som drogs till mitt utseende.
Det var som en drog för mig och när jag väl började kunde jag inte sluta.
”Inte så mycket.” sa hon när flåsade henne emot örat.
”Sluta jag vill inte mer!” sa hon med ljus röst och verkade verkligen mena alvar. Men jag kunde inte låta bli att le. Hon lät så söt och oskyldig.
Jag blev lätt upphetsad och det var inte bara att sluta för mig.
”Sluta då.” tjöt hon. Jag sneglade på dom andra i rummet. Det var mycket folk och mycket ljud och ingen verkade, riktigt lägga märket till oss.
”KOU!” skrek hon plötsligt så att det ringde i öronen. Jag lyfte huvudet med ena handen för örat.
”Skrik inte!” sa jag. jag kunde se hur Kou sneglade lite fundersamt åt vårat håll.
”Han kommer inte hjälpa dig!” sa jag. ”Ingen har någonsin kommit nära honom psykiskt, känslomässigt, så jag tror inte du gör det häller.” sa jag.
Plötsligt slog något hårt i mitt huvud så att det nästan svartnade och jag vände mig argt om.
Det var Miharu som stod där.
”Vad gör du PERVO! Låt Kokoro vara!” sa hon.
”Ta det lugnt!” sa jag till henne men hon höjde bara glaset hon slagit mig med, i en hotande position för att få mig att gå ifrån Kokoro.
Jag suckade bara och reste mig upp.
”Okej, Okej!” sa jag.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
blackgirl - 3 mar 10 - 22:55
omg!!
stackars kokoro
jag gilla vad miharu gjorde mot PC

Skriven av
Amoled
3 mar 10 - 17:55
(Har blivit läst 85 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord