Tokyo Girls [Del 12] |
Kap 12
Punkaren:
Ichigo släckte lampan i rummet och det blev svart. Lite förundrad över situationen låg jag och kollade upp i taket. Jag kunde höra henne andas uppifrån sin säng och hela min kropp ropade efter henne. Men inte kunde jag väl göra något då hon låtit mig få sova här. Brydde jag mig så mycket om henne? Tydligen. Jag nästan låg och väntade på att hon skulle ramla ur sängen.
Gud om du hör mig. Gör så att hon faller ur sängen. Tänkte jag. jag kunde höra hur hon rörde sig. Hon hade säkert inte somnat än.
”Ichigo..” viskade jag. Men det var helt tyst. Hade hon somnat? Hon hade ju haft träning hela dagen så det kanske inte var så konstigt. Jag satt mig upp för att kolla på henne. Hon låg med ansiktet emot mig och ögon locken var stängda. Det röda håret hade fallit ner i ansiktet.
Jag kunde inte låta bli att stryka bort det. Mina fingrar nuddade vid hennes kind och jag förundrades över hur mjuk hon var. Jag strök en gång till bara för att känna på henne. Dom långa svarta ögonfransarna, dom ljus rosa läpparna, den ljusa, mjuka huden. Jag hade aldrig i hela mitt liv varit så analyserande och … smått besatt utav en tjej. Jag höll säkert på att bli sjuk. Det var som att jag var två olika personer. Hon rörde lite på sig emot mitt håll och jag fick nästan lust att hjälpa henne att ramla ner. Men istället stängde jag ögonen hårt och la mig ner.
Hennes hand föll ut från sängkanten och hamnade över min bröstkorg. Jag kollade på hennes hand. Hon hade så fina händer. Dom var oskyldiga på något sätt. Men ändå ville jag få dom skyldiga, smutsiga. Jag ville att hon skulle ta på mig och inte bara i handen eller över kinden utan överallt. Plötsligt strök hon med hand flatan över mitt bröst. Det var som att jag höll andan ett tag. Hon mumlade något i sömnen och jag hörde hur hon vred sig igen. Hon kunde verkligen inte ligga still. Hon tog upp handen och plötsligt rullade hon rakt över kanten. Jag kunde se hennes gestalt i mörkret innan hon plötsligt låg rakt över mig. Hannes kropp landade hårt emot mig. Inte för att hon var tung på något sätt. I några sekunder låg jag helt stilla för att se om hon hade vaknat men hon la sig bara tillrätta…. På mig. Jag lutade huvudet lite för att se hennes ansikte och hon sov fortfarande. Jag kunde inte låta bli att skratta lite. Men jag hade verkligen inget emot det. Hon la sina händer på var sida om min kropp och vilade huvudet emot mina nyckelben. Jag kunde känna vartenda andetag hon tog när hennes kropp höjdes och sänktes. Jag ville inte röra mig, ville bara att hon skulle ligga kvar. Hennes ben låg emellan mina och hennes lår var tryckt emot mitt skrev. Det kändes skönt och ju mer jag tänkte på det gjorde så att det började att pulsera där nere. Om hon bara visste hur jag kände just nu.
Gary:
Jag blev tvungen att snabbt kila över till Miharus rum för att inte bli på kommen. Men det var ändå en stor del utav min kropp som ville tillbaka. Haruto lyfte på huvudet och kollade på mig när jag kom in men han sa inget. Han gjorde det säkert i sömnen. Jag la mig ner på madrassen igen och stirrade tankfullt upp i taket. Jag hade nog blivit besatt. Varför hade jag gjort så där… ja jag ångrade det ju inte men nu ville jag bara röra vid henne mer. Det var jobbigt att ligga här och veta att hon låg i andra rummet. När jag hade krupit ner hos Miharu kunde jag bara inte sluta röra henne, jag ville bara hålla om henne, trycka henne emot mig, röra henne. Jag ville att hon rörde mig tillbaka. Bara känslan när hon rörde mina läppar och när hon drog med fingrarna genom mitt hår fick mig att njuta och jag ville inte att hon skulle sluta. Hon var speciell… och jag gillade hennes personlighet. hon tålde saker, tålde skämt och tålde attityd. Även fast jag visste att hon kunde bli riktigt sur ibland. Jag sneglade på PC som låg bredvid mig.
Om du bara inte var en idiotisk Player, utan en söt flicka med namnet Miharu! Tänkte jag irriterat. Varför kunde inte Miharu sova här med. Jag skulle se till att ingen utav de andra killarna rörde henne! Jag suckade och stängde ögonen. Sov nu Gary! Tänkte jag om och om igen.
Ljuset sken in genom persiennerna och jag öppnade sömnigt ögonen. Alla omkring mig sov, vilket inte var så konstigt. Klockan var säkert över 10 men att inte passa på att sova nu, var idiotiskt. Plötsligt hörde jag hur någon försiktigt vred om nyckeln i låset och dörrhandtaget fördes sakta ner. Må de vara Miharu, annars är vi körda. Tänkte jag. och det var det också.
Hon stannade upp ett tag i dörröppningen och blickade över oss men ryggade lite chockat tillbaka når hon fick ögonkontakt med mig.
”Oj sov ni.” viskade hon lite generat och vände.
”Miharu!” sa jag och hon kollade tillbaka in.
”Kom! Det är ditt rum, bry dig inte om oss.” sa jag.
”Men det är okej.” sa hon och viftade avvärjande med handen.
”Kom!” sa jag med en befallande ton.
Hon tog några steg in i rummet och stannade vid mina fötter.
”Vad?” frågade hon.
Jag log lite och satt mig upp.
”Lägg dig här.” sa jag och klappade med handen bredvid mig.
Hon vred lite obekvämt på sig. Jag rynkade pannan och tog tag i hennes arm.
Hon var lättare att dra ner än jag trott och hon föll rakt framlänges ner på mig.
En fruktansvärd smärta bröt ut emellan mina ben.
Hon föll med knäet rak i skrevet på mig och jag satt händerna emot min kropp som att det skulle stoppa smärtan.
”Oj..” sa Miharu och verkade inte kunna säga något mer. Själv kunde jag inte prata för tillfället, bara krampaktigt luta mig framåt.
hehe lite konstig del kanske men säg vad ni tycker
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | blackgirl - 3 mar 10 - 22:22 | | hahaha snacka om lyckat X) | Hexan94 - 27 feb 10 - 14:23- Betyg:  | | Hahahaha, gillar slutet på denna del xD |
|
|
|
