Tokyo Girls [Del 8] |
Kap 8
Gary:
Hennes pappa var verkligen överbeskyddande. Och konstig nog hade jag lite respekt för honom. Men det jag egentligen var överraskad utav var att Miharu hade nickat till att låta mig äta här. Jag följde henne ner till köket och satt mig på en tom stol. Allt var så annorlunda. Allt som hade med familj och hus var helt ovant för mig. Jag hade egentligen ingenting. Det var varmt och skönt i köket och lukten av mat fick det att vattnas i munnen. Dom två andra tjejerna kom in i köket och satt sig ner vid bordet. Flickan som tydligen hette Asuka kollade ibland rofyllt på mig. Hon var lite konstig faktiskt, men på ett kul sätt. Den andra flickan, Yamashita, kollade mer fundersamt på mig ibland. Deras pappa ställde fram maten på bordet och utan att tänka på något speciellt bordsskick eller artighet så tog jag snabbt för mig först.
Det var vad jag var van vid, tog man inte så snabbt så möjligt så blev man utan.
Det var rätt tyst vid bordet ett tag, tills Asuka och Yamashita började babbla på om någon TV serie. Jag sneglade på Miharu där hon satt. Hon såg ut att vara i sin egna lilla värld och jag log svagt. Hon hade gett mig en svag rysning tidigare då hon höjt sitt ben emellan mina. Så brukade jag inte reagera. Kanske var jag ändå mer än intresserad utav henne. Jag hade ”Känt” henne i drygt tre veckor, fast man kunde nog inte säga att jag kände henne. Jag visste egentligen inte så mycket om henne.
När jag ätit upp och smög tillbaka till hennes rum så stoppade hon mig inte ens. Jag satt mig i hörnet på hennes säng och hon kom in efter mig och stängde dörren. Hon sa inget, skrek inte att jag skulle gå. Jag stannade gärna här ett tag till.
”Vilka är dina vänner i skolan?” frågade jag.
Hon kollade upp på mig och rynkade pannan i tankar.
”Ichigo.. mina systrar…“ sa hon, hon fortsatte prata men jag lyssnade inte mer. Kollade bara på när hennes läppar rörde sig, glimten utav hennes vita tänder och rosa tunga. Plötsligt pressade hon ihop läpparna och blev tyst. Jag höjde blicken och fick ögon kontakt med henne.
”Men du lyssnar ju inte ens!” sa hon surt.
”Jo det gör jag.” svarade jag. Hon kollade fundersamt på mig.
”Varför har du inget hem?” frågade hon. Frågan ställde mig lite emot väggen. Jag brukade inte prata om det och hon verkade faktiskt intresserad.
”Emm… ja, mina föräldrar kunde inte ha mig.” sa jag. Miharu log lite.
”För att du var så jobbig.” sa hon. Jag höjde bara på ett ögonbryn och log svagt.
”Dom gick på knark. Men jag brukade alltid vara hos Jerre, ända tills hans familj inte ville ha något med min familj att göra. Så Jerre sa att vi skulle rymma hemifrån och bo i en koja i skogen… vilket vi gjorde. Faktiskt så ångrar jag det inte, jag skulle ändå inte kunna få ett bra hem hos min familj. Jerre däremot har offrat allt för mig. Visst, han kanske verkar lite korkad och så vidare men hans insida är rent guld.” sa jag. Miharu stirrade på mig, helt tyst men efter ett tag nickade hon.
”Men Jerre klagar inte, faktiskt så klagar jag mer än han.” sa jag. ”Han är nog menad för att vara fri och galen… vilket jag säkert också är.” sa jag. Miharu var fortfarande tyst men hon hade kommit närmare mig på sängen.
”Hur många är ni.. som bor på gatan?” frågade hon.
”Vi bor lite vart vi vill.. och hur många vi är.. har jag inte så stor koll på men.. hmm mer än åtta.” svarade jag. ”Jag träffar inte alla så ofta”. Sa jag. konstigt nog verkade Miharu vara intresserad utav vad som hände på gatan, på folket i gänget och så vidare.
”Du kanske skulle hänga med mig någon gång och träffa några.” sa jag. hon kollade först chockat upp på mig och jag var nästan säker på att hon skulle säga något i form med:
”Nej, fler som du, varför skulle jag.” men i stället kollade hon skarpt på mig.
”Visst, någon gång.” sa hon.
Asuka:
Var det där Miharus nya kille? Tänkte jag.. kanske vem vet. Kanske blivande. Han såg ju bra ut. Pappa verkade inte så verst glad. Hon brukade inte bjuda över vänner och plötsligt stod den där okända killen på trappuppgången till huset.
På tal om killar… den där Jocke. Han hade pratat rätt mycket med mig. Visserligen hade jag nästan aldrig gett honom något normalt svar på något men han verkade inte bry sig så mycket. Jag gick upp för trappan och förbi Miharus rum, jag kunde inte höra något ut och blev riktigt nyfiken på vad som hände där. Jag böjde mig ner och kollade in genom nyckel hålet. Dom satt på hennes säng riktigt nära varandra. Jag log pillimariskt för mig själv innan någon plötsligt petade mig på ryggen.
Jag skvatt till och slog huvudet i dörrhandtaget. Typiskt nu hade dom säkert hört mig.
Bakom mig stod Yamashita och kollade roat på mig med ett höjt ögonbryn.
”Spy Asuka.” sa hon.
”Eh, va, jag spionerade inte. Jag skulle bara kolla om.. om… det var damm i nyckelhålet.” svarade jag och gick förbi henne.
Yamashita skrattade.
”Jaha, var det de då?” sa hon.
”Kolla själv!” sa jag och gick, men jag hann faktiskt se att hon böjde sig ner för att kolla.
det blir bättre :P den här delen kanske var lite väl virrig. men säg vad ni tycker och var med och påverka ^^
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | snovit1 - 25 feb 10 - 14:20 | Jobbigt att ni lägger varannan på engelska och varannan på svenska.
Det blir jobbigt att läsa, och tillslut kommer ni förlora läsare kanske. | Hexan94 - 25 feb 10 - 10:17- Betyg:  | | Jag tycker den var jättebra ^^ Och för mig får du gärna lägga ut många delar på en gång xD |
|
|
|
