Tokyo Girls [Del 6] |
Kap 6
Punkaren:
Ichigo kollade skeptiskt på mig. Hon såg ut att känna sig obekväm i situationen, var jag verkligen så läskig.
”Jag kan inte lova nått…” sa hon sedan. Jag suckade bara tyst. Hon kollade undersökande på mig ett tag, och jag lät henne göra det.
”Vad heter du förresten?” frågade hon sedan. Att den frågan skulle vara så jobbig, varför kom jag bara inte på ett namn och sa att jag hette det? Det var väl bara det att med namn följer oftast en karaktär och jag visste inte vad som passade, så jag hade liksom bara låtit det vara. Mina föräldrar var döda sedan länge och inget från min barndom eller något över huvudtaget fanns kvar.
”Jag.. har inget namn..” sa jag. Ichigo kollade chockat på mig.
”Va? Men vad döpte dina föräldrar dig till då?” fortsatte hon.
”Jag har inga föräldrar.” svarade jag.
”Men…. ” sa hon men blev tyst. Hon såg ut att fundera ett tag.
”Vad ska jag kalla dig då?” frågade hon sedan. Jag ryckte bara på axlarna. Att gänget kallade mig för punkaren var nästan.. lite pinsamt, visst var det så nära min karaktär som man kunde komma men kreativt..? Nej inte precis.
”Jag får väl komma på ett namn.” sa hon sedan och drog fram en stor fet biologi bok. Hennes ord fastnade i mitt huvud och jag kunde inte låta bli att bli lite nyfiken på vad hon skulle kunna komma på.
”Men nu ska du plugga!” sa hon sedan. Hon slog upp en sida och började snacka och något konstigt. Jag kollade mer på hennes händer som rörde sig över sidorna. Hon hade en ljus hy och lagom långa, svagt rosa målade naglar. Hon såg så mjuk ut, nästan så att jag ville sträcka ut handen och känna på henne. Men då skulle hon nog säkert få frispel.
Gary:
Jag hade inte sovit så bra på länge. Miharus säng var varm och skön och att få ha täcka var lyx. Visst hade hon inte stannat kvar i rummet men hon hade ändå låtit mig sova där. Jerre hade blivit överdrivet avundsjuk när han hört att jag fått sova inne och började på direkten att planera ett inbrott på IKEA. Det hade vi gjort en gång. Vi stannade kvar, gömda i lokalerna och dom som jobbade där hade inte lagt märket till en enda utav oss. Den natten hade vi sovit i sköna sängar men vi hade Odiskret gått ut ur lokalerna på morgonen och hälsat god morgon. Efter det hade larmsystemet fixats och blivit bättre så det var nog inte så smart. PC hade sprungit iväg och börjat flörta med en massa tjejer för att få en sovplats, vilket inte hade gått så bra på grund av hans framfusighet. Nu satt jag i skolbänken igen, två timmar sen och längtade tills rasten. Det var inte som att jag brydde mig om något som sades men ibland lärde jag mig faktiskt något nytt. Killarna hade trott att vi blivit galna när dom hörde att vi hade tagit in på en skola, men men, har man mycket fritid så har man.. eller egentligen gick en stor del utav tiden till att bara hålla sig vid liv, men det var något jag tyckte var rätt kul. Ett par tjejer viskade ovanligt högt om mig på sidan om. Och jag lyssnade mer på det än på vad den smala kvinnan vid kateten sa. Jag log lite när dom satt och beundrade mig. Jag var rätt medveten om mitt bra utseende och ville verkligen att Miharu också skulle lägga märket till det. Kanske hade jag blivit lite mer än intresserad utav henne. Det var en annorlunda känsla och jag gillade det.
Miharu var inte som andra tjejer. Att hon var en killtjusare hade jag redan förstått och hört. Hon gick tydligen från en kille till en annan. Men jag skulle allt få henne på fall, och ordentligt också, hon skulle inte kolla in någon annan när hon hade mig. Fast ifrån hur det såg ut nu… så var hon mest bara arg på mig. Jag visste väl inte i och för sig hur hon tänkte om mig på riktigt men jag visste ju vad hon sa om mig. Och det var oftast inte så snälla ord. Jag skulle nog försöka bli vän med henne först.
Det snöade när jag gick på trottoaren på väg ifrån skolan. Det var inte lika kallt i dag men att hitta ett varmt ställe att sova på var ändå ett måste. Det var så mycket lättare på sommaren. Då behövde man knappt några kläder på sig ju.
Jag kunde skymta Miharus hus, kanske skulle jag gå in genom dörren. Låssas vara en vän från skolan.
Så jag knackade på och en ungman med ljusbrunt rätt så stylat hår öppnade dörren.
”Hej är Miharu hemma?” frågade jag och försökte låta artig. Han granskade mig ett tag.
”Och vem är du?” sa han skeptiskt. Varför var han så fundersam, det var väl ändå inte hennes farsa.
”En vän.. från skolan.” fortsatte jag. Miharu hade kanske inte kommit hem än. Hon brukade stanna lite längre på skolan, men vad hon gjorde visste jag inte. En brunhårig flicka stack ut huvudet under killens arm och stirrade på mig.
”Jag känner igen diiiig..” sa hon sedan. Jag kände igen henne med, det var Miharus syster.
”Gary.” sa jag. Då spärrade hon upp ögonen.
”Åååhhh, du Miharu tycker du är… hmm… jobbig.” sa hon sedan. Killen kollade på mig igen och sedan på flickan. Jag skrattade lite avvärjande.
”Jaha, det är för att jag alltid undrar om hon kan hjälpa mig med läxorna.” sa jag snabbt för att få det att låta bra.
”Miharu har inte kommit hem än.” sa Killen.
”Så kom in och vänta i värmen.” sa den glada lilla tjejen. Ha! Tänkte jag. Henne gillar jag.
Killen tog motvilligt ett par steg bakåt och släppte in mig. En blond flicka gick förbi hallen men stannade och stirrade på mig. Sedan nickade hon åt mig och gick vidare. Det var tydligen inga föräldrar här. Tänkte jag tills:
”Pappa sluta vara så där!” sa den blonda flickan till han som öppnat dörren. Var det deras pappa!?
Killen höjde på ett ögonbryn och lämnade rummet.
Jag tog av mig skorna och gick till Miharus rum, där kände jag i alla fall igen mig.
Tillslut hörde jag henne komma igen. När hon öppnade dörren suckade hon bara.
”Har du inget bättre för dig?” frågade hon uppgivet.
”Du har en snäll familj.” sa jag. Då kollade hon förvånat på mig.
”Har du mött min familj?” sa hon chockat. Jag nickade. Hon gjorde en obekväm grimas men sa inget mer.
Hur skulle jag starta en konversation utan att hon skulle putta ut mig ur huset.
”Den där… Killen, i skolan, är det din pojkvän?” frågade jag.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | blackgirl - 26 maj 10 - 21:41- Betyg:  | vad har jag inte kommenterat??
jahapp då gör jag det nu... xD
Tillslut hörde jag henne komma igen. När hon öppnade dörren suckade hon bara.
”Har du inget bättre för dig?” frågade hon uppgivet.
”Du har en snäll familj.” sa jag. Då kollade hon förvånat på mig.
”Har du mött min familj?” sa hon chockat. Jag nickade. Hon gjorde en obekväm grimas men sa inget mer.
Hur skulle jag starta en konversation utan att hon skulle putta ut mig ur huset.
vad gullig miharu är mot gary i början...
isigt eller?
can da guy brake the ice? |
|
|
|
