Tokyo Girls [Del 4] |
hehe okej en till, men bara för att 4 är ett gämt tal XD
KAP 4
Punkaren:
Jag satt stilla och kollade på henne när hon försvann. Värst vad hon var kräsen. Tänkte jag lite irriterat. Gary stapplade sig skrattande fram till mig. Jag blev alltid lika irriterad på att han alltid var så glad. Han borde inte vara så glad.
”Vad sa du till henne?” frågade han pillimariskt och log brett.
”Inget!” svarade jag. Gary ryckte på axlarna.
”Det är så tjejer är, men hon visste väl inte vad hon skulle säga. Om du inte vill få dom rädda eller arga så måste du ta det lugnt och försiktigt.” sa han till mig som om jag behövde någon slags kurs.
”Håll käften, alla brudar du snackar med blir ju piss förbannade!” sa jag.
”Va inte alla! Bara Miharu och henne vill jag ha arg.” sa han glatt. Jag fnös bara åt honom. Jag orkade inte snacka med han. Jag sneglade på Ichigo,s bok som låg emellan våra bänkar.
På ett eller annat sätt skulle jag allt få henne. Jag var egentligen inte den sortens kille, som jagade efter tjejer. Jag var mer ute efter fara, exaltering och en hel del dårskap vilket syntes på min ärrade kropp. Vadslagning om idiotiska saker var något jag tyckte var rätt kul, även om jag hade förlorat riktigt stort en gång. Den som förlorade vadet skulle skjuta sig i ögat med en häftpistol. Ja jag vet, idiotiskt men det fick alla att göra sitt bästa. Synd nog förlorade jag men det var ingen som märkte att jag hade ett glas öga. Jag kunde ta det som en fördel ibland.
Jag blev lätt inblandad i fighter och det var ofta med en utav gäng medlämmarna. Vi var rätt många i vårat gäng, alla hamnat på gatan utav olika anledningar men vi kom rätt bra överens, förutom han, jag vet inte ens vad han heter men han är grymt irriterande och arg hela tiden. Jag kan bara inte hålla mig ifrån att vara dum emot honom och tvärtom. Ett ärr som sträckte sig från mitt nyckelben och tvärsöver bröstkorgen ner till min ljumske var ett utav hans verk en dag då han verkligen satt dit mig, men han var en del utav min underhållning. Så det var lite så jag var, enda tills den dagen jag såg Ichigo. Min blick hade verkligen dragits till henne och jag kunde inte låta bli att följa henne med blicken. Jag var inte en kille som hade tid med tjejer men konstigt nog ville jag göra tid för henne.
Det var en ny utmaning. Något jag egentligen inte hade någon aning om.
Gary:
Jag såg inte till Miharu på hela skoldagen, hon höll sig verkligen ifrån mig. Jerre sprang fram till mig.
”Jag sticker till matsalen och plockar på mig lite mat för dagen. Att vi inte tänkt på det.” sa han glatt och sprang iväg. Det var kallt ute och det var inte det roligaste att tillbringa dagen och natten i kylan. Jag brukade i och för sig sticka hem till Miharu och sitta där i värmen men förr eller senare sparkade hon ut mig. Men jag bestämde mig i alla fall att gå dit.
Hon hade säkert inte kommit hem än, så jag klättrade up till hennes fönster med hjälp av stuprännan och tegel väggen. Fönstret var låst men jag visste allt vad jag skulle göra för att komma in, jag öppnade fönstret åt fel håll, det var lättare nu än första gången. Gångjärnen var kalla men vana och tillslut var jag inne. Jag stängde fort fönstret så att hon inte skulle komma på hur jag kom in och satt mig sedan hennes säng. Mina händer var röda av kylan och jag drog upp det väl bäddade och raka täcket för att värma mig. Det som var bra med Miharu var att hon inte sa något till resten av familjen och inte till polisen häller, hon hotade bara med att hon skulle slå mig och det var inte precis något jag fruktade. Visst var hon rätt så stark men det var något jag klarade av. Det enda jag kunde vara lite orolig för var ett oväntat slag emot dom lite mer känsliga delarna men jag visste inte ifall hon vågade eller inte, hon hade bara sagt att hon skulle göra det men aldrig gjort det.
Jag kunde höra hur hon sprang upp för trappan och plötsligt stod hon i rummet med en förfärad blick.
”Vad har du gjort med min säng!” skrek hon.
”Värmer mig…” svarade jag. Hon höjde väskan och slängde den på mig.
Hon var röd i ansiktet utav kylan och händerna lika så. Så jag sträckte ut handen och drog henne intill mig.
”Du är kall” sa jag och hann till och med svepa in henne i täcket innan hon reagerade.
”Vad gör du?!” sa hon och gjorde sig fri. Jag ryckte bara på axlarna och kollade mig omkring i rummet.
”Du det är väldigt kallt ute, så får jag sova hos dig?” frågade jag. då spärrade hon chockat upp ögonen.
”Tror du jag är dum eller?” frågade hon upprört.
”Du har säkert ett hem men du vill bara våldta mig i sömnen.” fortsatte hon. Jag kunde inte annat än att skratta. Hon visste verkligen inte vem jag var.
”Nej det är säkert, jag sover på ett hustak under en liten markis med resten utav mina vänner… för det mesta och jag är ingen sex freak på något sätt. Jag måste faktiskt vara kär för att kunna ligga med någon och det är rätt ovanligt bland killar.” sa jag och log brett.
”Jaha, så hur många gånger har du varit kär då?” frågade hon kaxigt. Jag rynkade pannan och tänkte efter.
”Faktiskt har jag aldrig varit riktigt kär.. inte haft tid och bara inte blivit det helt enkelt.” svarade jag.
”Jaha så du säger alltså att du är oskuld?” frågade hon och kollade skeptiskt på mig.
Det var ju i och för sig inte riktigt sant men det var en komplicerad historia som jag helst inte ville berätta.
”Njaa..” började jag men hon avbröt mig.
”Ja precis så hur vet jag att du talar sanning. Nepp det vet jag inte så svaret är nej!” sa hon skarpt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | blackgirl - 25 mar 10 - 22:33- Betyg:  | fint förhållande dom två har speciellt i början
det är liksom när miharu kommer hem och gary sitter på hennes rum
istället för att välkomna gary kör hon det hårda sättet
vafan gör du här??
älskar det bara så oemotståndligt
och hoppas att väldigt snart ska det komma nya delar | | alliiis - 24 feb 10 - 12:31 | | (Y) ^^ |
|
|
|
