Tokyo Girls [Del 2] |
vi skriver bara för kul och går inte direkt igenom vad vi skrivit, så det är min ursäkt i fall det ser lite konstigt ut ibland ;P men hoppas ni vill läsa. blir jätte glad då!! <3
Kap 2
Asuka:
Yamashita vinkade åt mig innan hon försvann in i sitt klassrum. Jag stod kvar i korridoren och kollade när hennes blonda hår kastades över axeln och hon var borta.
Sakta vände jag mig om och gick emot mitt klassrum. Det brände i låren utav kylan jag just gått i till skolan och mina kinder var röda. Jag öppnade dörren till mitt klassrum och kollade in. Till min förvåning var det något som inte stämde. Alla kollade på mig där jag stod och tre nya ansikten fångade upp min blick vid kateten.
”Fujiwara- san du är sen.” sa min fröken och pekade med handen emot min plats. Jag stod kvar och stirrade på killarna. Dom var ungefär lika långa och dom var rätt lika i ansiktet, men det var hår färgerna som gjorde skillnaden. En var blond, en hade brunt och den sista hade svart hår. Jag skakade på huvudet och gick till min plats. Jag lyssnade inte riktigt på när dom presenterade sig, jag var bara trött och lät tankarna flyga iväg åt ett annat håll. När det var rast kom plötsligt den blonda fram till mig. Jag var helt tyst och kollade storögt upp på honom.
”Jocke!” sa han och räckte fram handen. Jag nickade.
”Det heter min pappa med.” svarade jag och gick förbi honom.
Gary:
Jag kollade intresserat ut över klassen för att se om jag kommit rätt. Och det märkte jag fort.
Flickan jag letade efter stod upp och pekade på mig med munnen öppen och ögonen upp spärrade.
Jag log brett. Jerre hade fått för sig att vi skulle testa skolan och kom upp med någon konstig historia om att vi var nyinflyttade och skulle börja här. Vi skrev på en massa papper osv och vipps så var vi inne. Vi hade till och med fått med punkaren på det hela. Punkaren var hans namn just för att han inte hade något, vi blev trötta på att kalla honom: DU! Så vi tog ett lätt namn som beskrev honom väl. Han var inte direkt lika exalterad på att göra det här men det verkade ändå som att han ville det. Jag anade att han var lite intresserad utav någon av tjejerna på skolan. Visserligen var det bara en tidsfråga innan vi skulle bli utslängda från stället, eftersom att allt vi fyllt i, i papperna och blanketterna var på hittat och något som vi kom på för tillfället. Men dom skulle nog inte märka det allt förfort. En lång och smal kvinna stod vid kateten och bad oss komma fram.
”Så var vänliga att presentera er!” sa hon med sin förnäma röst. Jerre harklade sig lite och log sedan stort.
”Jag är Jerre, har precis flyttat hit, ifrån nått stället och hoppas att vi ska bli bra vänner.” sa han. Några tjejer på främre raden nickade tydligt och glatt. Punkaren stod tyst och stilla och jag förstod att han inte hade tänkt att presentera sig.
”Jag är Gary och det här är min vän....Rolf.” sa jag.
”Rolf!” utbrast Punkaren chockat men harklade till sig lite. Gav mig bara en mördar blick och spelade sedan med.
Jag såg en ledig plats bakom Miharu och gick dit. Alla i klassen stirrade på mig och det kändes som att dom noterade var ända rörelse jag gjorde. Miharu såg fasansfullt på mig när jag satt mig men vände sedan blicken emot tavlan.
När rasten kom reste hon sig fort upp och drog med sig någon kille. Jerre hade redan börjat flörta med några tjejer och Punkaren satt tyst vid bänken. Folk tyckte väl att han var lite läskig, det var nästan så att man såg den mörka luften omkring honom. Jag reste mig upp och dunkade till honom i ryggen.
”Hurru Gunnar, ryck upp dig lite.” sa jag.
”Jaha, nu heter jag Gunnar också?” sa han surt.
”Ja, jag kunde ju inte presentera dig som som Punkaren häller?” sa jag.
Sedan rynkade jag pannan, vart tog Miharu vägen. Varför jag hade börjat följa efter henne visste jag inte riktigt. Hon såg bra ut och hade ett hett temperament, vilket var riktigt kul. Det var något jag underhöll mig med. Men förstå mig inte fel, jag är ingen snuskig stalker som bara vill få ett ligg, jag bara gör det för att..! jag har liksom inte så mycket på schemat om man kan säga så.
Hon stod lite längre ner i korridoren med den där killen, vem han var hade jag ingen aning om.
Jag gick sakta emot dom och hon la märket till mig när jag hade kommit nära.
”Heej, Miharu!” sa jag. Hon kollade bara irriterat på mig.
”Vem är han?” frågade killen och synade mig.
”Någon idiot.” svarade Miharu.
Killen synade mig igen och log sedan emot Miharu. En konstig känsla sa mig att han var hennes pojkvän. Och han var jobbig att ha i närheten. Hur skulle jag få bort honom så att jag skulle få vara med Miharu själv.
”Hey, du, din mamma ropar!” sa jag och puttade till honom. Han stapplade till mycket längre än jag hade tänkt och kollade chockat och ilsket upp på mig.
Miharu kollade från killen till mig och tillbaka.
”Vad vill du?” frågade han argt.
”Få bort dig.” svarade jag lugnt och ärligt. Han blev tyst ett tag. Han synade mig ytterligare en gång, ungefär som att kan funderade på ifall han skulle våga slå mig eller inte.
Men jag vände bara på klacken.
”Ja, ja Miharu. Vi ses efter skolan.” sa jag och vinkade utan att koll på dom. Miharu var nog eld och lågor av ilska just nu och det skulle bli kul att se vad hon gjorde nästa gång hon skulle se mig.
Det var just det, hon blev lätt arg och gav sig inte. Det var vad som gjorde saken kul.
|
| Kommentarer | | blackgirl - 2 mar 10 - 18:43 | hahahaha
hey, du, din mamma ropar!
vad vill du?
få bort dig.
moahahahahahahahahahahahahaha
riktigt kul | | alliiis - 24 feb 10 - 12:23 | Gillar den =]
men jag orkar inte läsa på engelska varannan xdd
Men jag gör det ändå. |
|
|
|
