Jag har bråttom, men sitter stilla |
Jag har bråttom.
Men sitter stilla.
På en stol. I ett rum. Inget speciellt. Inga konstigheter.
När mobilen ringer låter jag stressen först stiga i kroppen för att sedan njuta av det faktum att jag styr situationen i rummet. Stressen ger upp och glider ner tillbaka i den sal den brukar vistas i. Jag kommer inte ihåg varför jag satte mig ner för att försöka återta den verklighet som ständigt löser upp sig framför mina ögon. Anledningar. Orsaker. De finns där, alltid närvarande, men trängs oftast bort av burdusa hårdhänta skyddsmekanismer och skickliga fingrar som skjuter bort blicken från det väsentliga. Men nu menar jag inte att det endast är av ondo. Jag menar nog att jag inte vet när det är av ondo. När förenklingar blir problem. När lyx upphör att vara lyx och blir en symbol för svaghet.
Allting har svagheter. Svaga punkter.
Människan komplexitet gör att våra akilleshälar är många, och lockande för blodsugare. Stenen och trädets svaghet är deras långsamma anpassning till världen, i alla fall när de möter människans rasande utvecklingstempo. Havet är dess ensamhet, dess gåtor ingen kan förstå. Vår annalkande död.
För att hitta svagheten till problemen är det bara att börja testa sig fram och söka svagheter. Varför satte jag mig ner? Overksam.
Jag drar in luft i lungorna och håller det inom mig. Låter luften blanda sig med de pölar av gift, låter den tränga in överallt innan jag släpper ut den. Jag reser mig upp och lämnar det besudlade rummet och går ut i köket. Tar fram min favoritkniv, en stadig, vass kniv med en bred egg, som rituellt börjar hacka grönsakerna. Processen känns tillfredsställande och min kropp känns lätt nu när jag har andats ut. Vi kan glömma det ibland.
Ett problem har dämpats och jag försöker att bearbeta vidare genom att ge kroppen precis vad den vill ha. En muta. Jag ger den syn, doft, smak och kraft.
Jag behöver vänner i kriget inom mig.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | grisengrisen - 23 feb 10 - 18:17- Betyg:  | EH OH
Känns som en lång satans dikt, fast jävligt bra. Fastän ja inte förstår allt så känns de bra och rätt att läsa. | | sviken_1 - 23 feb 10 - 14:09 | jag älskar det här stycket.
så klockrent.
gillar speciellt sista meningen.
den fulländar hela texten på något sätt.
trollbindande säger jag.
för det finns sken av en bitter verklighet i texten.
om den är sann eller inte, men för mig blev den levande iaf. |
|
|
|
