sommarkärlek:kapitel 9 |
Den svala kvällsluften blåser mig i håret och jag kramar Isaks varma hand.
Vi går under tystnad och jag kan, om jag verkligen koncentrerar mig höra hans regelbundna andhämtningar och hjärtslag. Min blick dras åt Isaks håll och jag ser på honom i profil. Hans mörka hår faller honom lite i ögonen och han skakar luggen åt sidan. Han vänder ansiktet emot mig och ler hans perfekta leende.
”Framme.”Mumlar han och stannar utanför grinden.
Jag tittar sorgset ner i marken, jag vill inte skiljas från honom, jag vill hålla hans hand livet ut.
”Mm.”Mumlar jag och tittar på honom under lugg.
Han drar mig tätt, tätt intill honom och kramar mig. Hans omfamning gör mig varm inombords och jag trycker honom närmare mig, andas in hans dofter och lägger mina händer runt hans nacke.
Han drar hans händer över min rygg och sedan vidare upp till mina kinder där han håller kvar dem och kysser mig på pannan.
Jag flinar och blundar.
”Vill du träffas imorgon?”Viskar han ömt i mitt öra.
Jag nickar.
”Om jag vill, jag vill inte ens lämna dig nu.”
”Inte jag heller, men dem skulle bli lite misstänksamma om jag följde med dig in halv elva på kvällen.”
Jag skrattar och ser in i hans underbart vackra ögon.
”Okej, vi ses imorgon.”Säger jag och nickar medan han kysser mig snabbt på munnen.
”Hejdå.”Mumlar Isak och han släntrar iväg hemåt.
Jag andas djupt innan jag smyger in i huset. Där inne sitter alla och glor på tv. Mamma vänder sig om när jag kommer in i vardagsrummet och ger mig en frågande blick.
”Lång träning det där…”
Jag rycker på axlarna.
”Alltså, vi stannade kvar och spelade lite fotboll efter också.”
”Jaha, spelade ni bara fotboll?”Frågar Rebecca lömskt och spänner hennes blick i mig.
”Och pratade lite.”Jag försöker ignorera hennes blickar.
”Inget mer?”Retas hon och jag orkar inte ens svara.
”Jag tar en dusch.”Mumlar jag och dem nickar.
Vattnet rinner över min kropp och värmer varenda liten por. Jag blundar och gnuggar in schampo i hårbotten medan tankarna far fritt i mitt huvud. Isak, Isak, Isak. Allt jag tänker på nu för tiden, allt jag lever för.
Är han min pojkvän nu? Kan man säga att han är det? Jag rynkar pannan och ser frågande ut utan att jag själv märker det. Men vi är ju inte direkt vänner? Vänner håller ju inte på såhär. Utbyter kärlekfulla meningar om hur otroligt förälskad man är i den andra och kysser varandra hit och dit. Nej, det är inte bara vänskap, men det har inte blivit sagt rakt ut. Alltså vi har aldrig sagt att vi är tillsammans.
Jag sköljer ur schampot och har istället i balsam med doft av äpple och vanilj. Jag tvålar in kroppen och sköljer sedan bort allt. Men jag går inte ur duschen på länge, jag står kvar där under den porlande strålen och njuter av värmen som nästintill bränner i huden tills pappa kommer och klagar på att jag duschat alldeles för länge.
Jag grabbar tag i min vita, stora och fluffiga handduk och torkar mig noga. Idag känner jag för att göra allt tråkigt grundläggande som att klippa mina naglar, noppa ögonbrynen och fila bort torr hud från fötterna. Det kan behövas, dem har hunnit blivit torra av allt sand och saltvatten jag vistas i de senaste dagarna. Om inte tala om vad mina fötter fått stått ut med idag när jag spelade fotboll barfota, Isak råkade trampa på dem ett antal gånger med hans dobbar och jag är förvånad över att jag inte fick ondare än vad jag fick.
När jag är klar kryper jag ner i sängen. Rebecca ligger redan i hennes säng med täcket uppe vid hakan och håller på med hennes mobil.
Hon släpper mobilen när jag lagt mig tillrätta och granskar långsamt mitt ansiktsuttryck.
”Du vet att ni typ är kusiner?”
Jag rynkar pannan, och ser argt in i hennes blåa blick.
”Nej, det är vi inte.”Säger jag sammanbitet.
”Jo, men vad är det mellan er egentligen? Jag ser ju att det är någonting.”
Jag sväljer hårt och släcker lampan på mitt nattduksbord.
”Emma! Svara.”
Jag sätter mig upp och lägger och gömmer ansiktet i handflatorna.
”Jag vet inte…” Mumlar jag bekymrat.
Rebecca ställer sig upp ur sängen och slår sig ner bredvid mig.
”Har ni gjort något?”
Jag slår upp ansiktet och lyckas urskilja hennes lysande ögon i mörkret.
”Vi har väl kyssts, några gånger, och så…”Säger jag med skakig röst.
Rebecca suckar, men håller om mig.
”Du måste dumpa honom Emma, ni är ju faktiskt typ släkt? Och erat förhållande skulle aldrig funka!”
Det känns jobbigt att höra. Tårarna pressar på hårt bakom ögonlocken och jag vet att allt det hon säger är sant, när sommaren är slut innebär det också slutet mellan mig och Isak.
”Jag gillar honom Rebecca, jag gillar honom jättemycket.”
Rebecca kramar mig hårdare och jag känner att en tår lämnar ögat och rinner ner läng mina fortfarande lite rödflammiga kinder sedan den varma duschen.
”Dumpa honom innan det är försent.”Säger hon bara och klappar mig längs med ryggraden.
Orden ekar i mitt huvud, innan det är försent? Försent var det för länge sedan.
Nästa dag knackar Isak på dörren vid halv elva, som tur är gick jag upp i hyfsad tid så jag är helt klar.
”Packa badkläder, för vi ska iväg och bada!”Säger han med ett leende på läpparna och ger mig en snabb puss på kinden.
Jag springer upp på mitt och Rebeccas rum och byter om till badkläder. Rebecca ger mig en frågande blick och jag försöker undvika hennes så gott som det går för att inte behöva förklara.
”Isak?”Frågar hon med händerna i sidorna.
”Ja.”Säger jag kort och lägger i min handduk i väskan.
”Dumpa honom.”Säger hon skarpt och stannar mig mitt i en rörelse. Jag svarar inte utan bara försvinner ner i hallen igen där Isak väntar.
”Klar.”Säger jag.”Nu går vi.”
Så fort vi har kommit ut genom ytterdörren tar Isak hans hand i min. Jag kan inte låta bli att le, även fast jag inte borde.
Vi går förbi alla hus och ut på stranden där han till min förvåning inte stannar.
”Isak, ska vi inte bada här?”Frågar jag misstänksamt.
Han skakar på huvudet och drar med mig längre och längre bort på stranden tills vi kommer till en avskild strand där det knappt är några. Det är en finkornigare strand och jag är förvånad över att inte fler känner till den.
”Fint va? Jag hittade den när jag va ute och sprang för några veckor sedan.”
Jag gör ett försök till att le, men det går inte så bra och försöker att undvika hans blick. Hela jag känner mig skakig och nervös över vad jag behöver få sagt.
”Men vi kan gå tillbaka om du hellre vill det.”Säger han försiktigt.
Jag skakar på huvudet och snyftar till.
”Hur är det?” frågar han och lägger hans pekfinger under min haka och ser på mig.
”Det kommer aldrig att gå.”Hasplar jag ur mig,
Han tittar på mig med en oro i blicken.
”Vad menar du?”Frågar han osäkert.
”Med oss, vi är ju typ släkt?”
Han skrattar och skakar på huvudet.
”Nejdå! Inte om vi inte vill det, vi är ju inte det biologiskt direkt? Eller hur?”
Jag drar ett djupt andetag och möter hans ögon.
”När sommaren är slut då? Hur blir det med oss då? Jag måste hem till Stockholm.”
Det blir tyst en lång stund men tillslut tar Isak sats.
”Jag vet att det kommer blir svårt, men, jag vet inte hur jag ska kunna överleva utan dig?”
Jag kan inte hålla mig längre, gråten bara forsar ur mig och Isak tar mig i hans famn. Jag pressar mitt ansikte mot hans bröstkorg och han låter mig gråta ut.
”Jag vet inte hur jag ska överleva sommaren utan dig heller…” Säger jag.”Jag älskar dig, det kanske är tidigt att säga det, men…”
”Jag älskar dig också.”Avbryter han mig med hans mjuka röst och klappar mig över huvudet.
Jag tittar upp på hans ansikte som ser lugnt och avslappnat ut.
”Just därför, borde vi inte tänka på det nu.”Fortsätter han.”Vi borde bara…” Han rycker på axlarna.”Vara.”
Jag nickar.
”Det låter bra.”Säger jag, fortfarande med lite gråt i halsen och han kysser mig.
tack för alla förra kommentarer, blev jätteglad! hoppas ni fortsätter kommentera! :D
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Mathilda1 - 8 sep 11 - 17:56- Betyg:  | | Den här novellen är JÄTTEbra! | | LisaHoglund - 25 feb 10 - 22:30- Betyg: | | Åh, vad bra! :D Säg till nät nästa kommer <3 | | Mizz_andersson - 22 feb 10 - 17:32 | | Mycket bra! :) Maila nästa | | Niz0 - 22 feb 10 - 00:49- Betyg: | | Sjukt bra =) Mejla nästa snälla? |
|
|
|
