Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Äntligen fri !

Jag springer fort, fort . Marken susar förbi under mina fötter .
Stigen är smal, min kropp värker , Men jag bryr mig inte .
Allt jag bryr mig är om att ta här ifrån . Grenarna river över mina
bara armar . Tårarna rinner över mina grå randiga kinder .
Har inte detta hänt förut ? Jo, så många gånger förut .

Jag vaknade nästa morgon i min säng, i det här jävla huset .
Hur kunde jag vända om ? Jag förbannade mig själv .
Jag förbannade min mor som gett mig livet . Jag förbannade
min far som förstört det .

Följande natt var den samma . Jag sprang mot friheten,
men vände halv vägs . Alltid samma sak, aldrig når jag mitt mål .

- Sara kom hit , NU ! Det var pappa som ropade från sitt
sov rum . Mamma jobbade idag vilket menades att idag var
bestraffningens dag . Han knuffade ner mig i sängen, våldtog
mig . Sen kastade han ner mig till marken . Han sparkade mig
i huvudet och magen . Sen sa han orden han alltid brukade säga:
- Om du berättar för mamma så dödar jag dig .
- Jag hatar dig ! skrek jag .
Han slog mig . "Säg det igen" sade han .
- Jag hatar dig !
Han slog mig igen . "Säg det igen .
- JAG HATAR DIG !
Han slog och sparkade mig tills jag inte orkade skrika mera,
sen lämnade han rummet .

Jag sprang hem till Sandra , min bästa vän . Hon var den
enda som visste . Jag öppnade hennes dörr och fick syn på
henne och Amelia, våran fiende . De satt och skrattade .
När de såg mig sade Amelia:
- Nämen här är hon ju ! Är det kul och knulla sin pappa ?

Sandra skämdes, det syntes . Hon tittade försiktigt på mig .

JAG HATAR DIG ! skrek jag till henne innan jag lämnade
rummet . Den natten sprang jag igen . Men jag orkade bara
inte lämna . Jag ville inte .

Morgonen där på var en måndag, skola . Jag ville inte gå ,
men jag var tvungen . I klassrummet skrek alla kommentarer
om att jag var hora och allt möjligt, men jag ville inte höra .
Jag stängde öronen , jag blundade och låtsades att jag inte fanns .
Fröken märkte det, men gjorde ingenting åt det . Bara stog
där .

på rasten satt jag på bänken , där vi brukade sitta, Jag och
Sandra . Nu satt jag där ensam, men inte länge till .

Amelia och ett stort gäng äldre killar och tjejer, däribland
Sandra stog nu framför mig . Amelia slog mig på kinden .

- Gjorde det ont ? undrade hon . Nej, just det du är ju van !
flinade hon . Alla skrattade . En lite äldre kille komm fram
till mig och drog upp mig, där efter kastade han mig på marken
alla började sparka och slå på mig . Jag höll händerna
över huvudet, försökte ta mig där ifrån, men det var omöjligt,
de var för många . Jag könnde hur blodet rann . "Lägg av" ,
"sluta" skrek jag . Men dom brydde sig inte , bara fortsatte
att sparka och slå tills klockan ringde in . De lämnade mig
blödande på asfalten . Jag reste mig sakta upp . Hela kroppen
värkte, ut och invändigt . Jag gick in på lektionen . Nästa
rast var densamma , och nästa . När dagen äntligen va slut gick jag
hem . Jag visste att mamma jobbade sent i dag , så det blir
jag och pappa i dag . Jag ville inte , men jag var tvungen .
Jag gick hem . Pappa tog fast mig . Kastade mig på golvet
och slet av mig alla kläder . Som vanligt slog han mig sen .
Hårt och länge .

Nästa dag i skolan var likadan . Jag blev slagen . det samma
nästa dag , nästa vecka nästa månad . En månad av slag nu .
Jag satt hemma i gungan, mamma var hemma . Så pappa lekte
pappa . Plötsligt orkade jag bara inte mer . Min kropp
hade så ont . Jag ville bara inte mer . Jag började springa .

Jag springer fort, fort . Marken susar förbi under mina fötter .
Stigen är smal, min kropp värker , Men jag bryr mig inte .
Allt jag bryr mig är om att ta här ifrån . Grenarna river över mina
bara armar . Tårarna rinner över mina grå randiga kinder .
Har inte detta hänt förut ? Jo, så många gånger förut .
Men aldrig har jag nått mitt mål . Jag springer till slutet,
till mitt mål . Till klippans kant . Där finner jag mitt mål .
Jag hoppar, jag ser ljuset . Jag är äntligen fri !


Copyright © VadFaanVillDu_
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
suicide - 10 mar 06 - 00:45
du skriver riktigt bra :)
går inte att sluta läsa när man börjat.
hoppas du har det bättre i livet än du skriver
i dikterna och novellerna.
Bojan94 - 12 nov 05 - 10:00- Betyg:
Ohh guuuuuuud vilken bra!!!!
Du e ju rena profset ju!!!!!!!!!!1
Ankhan - 21 sep 05 - 02:01- Betyg:
Sååå otroligt bra
ETT MÄSTERVERK!
daniiela - 20 aug 05 - 00:05- Betyg:
Jätte bra , mkt känslosam !
thess - 18 aug 05 - 23:41- Betyg:
oj den va inte lite bra! = ) fan önskar jag va lika dukig som du v apå & skriva noveller =)
skrivkramp - 12 aug 05 - 06:29- Betyg:
Mycket bra!!!!

Skriven av
VadFaanVillDu_
11 aug 05 - 03:33
(Har blivit läst 476 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord