sommarkärlek:kapitel 8 |
Nästa morgon vaknar jag inte förrän halv tolv. Till och med Rebecca har klivit upp. Jag känner mig hungrig. Magen kurrar och jag drar på mig min svarta morgonrock och smiter ner i köket. Där står mamma i köket och plockar undan efter matlagningen
”God morgon älskling.”Säger hon och pussar mig på pannan, precis där Isaks läppar nuddat igår. Jag ler lite och rodnar när jag tänker tillbaka på gårdagen.
”Vi tänkte ta en liten båttur med Linn och dem senare, vad tycker du?”
Jag nickar.
”Visst, det vore väl kul?”
Mamma ler ovanligt mycket och tittar på mig med stora ögon.
”Tycker du verkligen det?”
”Ja.”
”Bra.” Säger hon och rycker på axlarna.”Vill du ha lite köttbullar det finns kvar?”
Jag skakar på huvudet.
”Jag har ju inte ens ätit frukost?”
”Nej, men jag tänkte om du ville ha det istället.”
Jag skakar på huvudet, öppnar kylen, tar ut smör, skinka och juice och ställer ner allt på köksbordet.
Jag brer min macka under tystnad och känner att min blick är ganska tom, eller borta rättare sagt, mina tankebanor är någon helt annanstans än här. Jag tänker på om Isak kommer vara där, jag hoppas det. Jag längtar efter honom. Jag är inte riktigt hel när jag inte får vara nära honom. Han är som en pusselbit i mitt liv som måste falla på plats för att allt ska gå ihop.
Jag äter fort upp min frukost och slinker upp på mitt rum där jag drar på mig kläder, idag blir det mina svarta shorts och ett ljusblålinne
Idag låter jag mitt blonda hår låta vara utsläppt. Idag orkar jag inte sätta upp det eller något.
Jag sminkar mig snabbt, borstar tänderna och inser sedan att jag är klar och att dem andra verkar vara detsamma, dags för en båttur!
Lite längre bort på stranden finns en brygga där alla båtar guppar omkring.
Morfar vinkar glatt åt oss när vi kommer gåendes längs med stranden, båten är hans barn. Hans egna lilla projekt. Han pysslar med den hela tiden.
Jag kliver upp på bryggan och ser nu att Isak redan är på båten. Hans hår flyger i luften och hans ögon kisar ut mot havet, han verkar inte ens märka att vi kommit. Han är djupt inne i sina egna funderingar, precis som jag kan vara ibland.
Jag tvekar lite men går fram till honom när jag kommit ombord.
”Hej.”Mumlar jag och sätter mig ner bredvid honom, lite skakig på rösten är jag och hjärtat tar ett skutt när jag möter hans intensiva blick som är svår att tolka.
”Hej.” Säger han och flinar.
Jag sväljer, försöker komma på något att säga, men inte ett endaste ord får jag fram, allt står helt stilla. Han hinner före mig.
”Jag har saknat dig.”Säger han, utan att kolla på mig, han stirrar ut mot det öppna havet och andas lugnt.
Jag ler, fuktar läpparna och slår upp min blick på honom.
”Kan vi träffas ikväll?”Frågar jag och blir imponerad över att jag får några ord över huvud taget.
Han nickar och ler in i mina ögon.
”Ja, fast jag har träning till halv åtta, men efter det?”
”Kan jag inte få komma och kolla?”
Han ser lite förvånad ut men nickar igen.
”Visst, om du vill det så… Kanske bara inte så kul att titta på när jag spelar fotboll?”
Jag skakar på huvudet.
”Äh, jag tycker om att kolla, jag spelar fotboll själv faktiskt.”
Han ser lite förvånad ut.
”Gör du?”
”Ja, är det svårt att tro?”
Han skakar på huvudet, men ser fortfarande lite förvånad ut.
”Nej, du är säker jätteduktig.”
Jag ler mot honom och hoppar till när båten sätter fart. Morfar sitter inne i förarhytten och ser koncentrerad ut samtidigt som dem andra sitter på andra sidan förarhytten och tittar ut över vattnet. Det är en vacker syn.
Isak reser sig upp och drar upp mig på bänken, jag ser lite misstänksam ut när han hoppar upp han med och ställer sig tätt, tätt bakom mig, jag känner hans underbara doft och sneglar mig över axeln och ser att han ler mot mig. Han tar tag i mina båda händer, sträcker ut dem i luften och det är inte förrän då jag fattar, Titanic. Jag kan knappt andas, hans närhet är så överväldigande att jag inte vet vad jag ska ta vägen, jag känner mig skakig och försöker att andas lugnt och regelbundet, med det går inte så bra och jag snubblar till.
Han lägger fort armarna runt mig och hindrar mig från att ramla.
”Tack.”Mumlar jag och känner att färgen i mitt ansikte skiftar färg till pionröd.
Han har ett hårt tag om min hand och jag kramar tillbaka medan det känns som jag svävar över vattnet. Jag älskar honom, tänker jag plötsligt och har lust att skrika det så högt jag kan så att alla får veta det. Men jag lyckas behärska mig. Även fast det är svårt.
Den kvällen fixar jag mig lite extra, måste jag medge, innan jag släntrar iväg mot fotbollsplanen.
Jag sätter upp håret i en hästsvans och lockar det i stora glansiga lockar, lägger på smink i ansiktet och drar på mig en ljuslila tunika. Sen är jag klar, alldeles för tidigt, jag hade tänkt vara där sista halvtimmen, men träningen har antingen precis börjat eller inte börjat alls. Men här orkar jag inte vara, jag är alldeles för rastlös, så jag börjar sakta gå mot fotbollsplanen ändå.
Ute skiner solen och kvällsluften fyller mina lungor. Mina lugna steg klapprar mot asfalten och jag drar djupa, långa andetag.
Vägen till fotbollsplanen går alldeles för fort, jag är där på ett ögonblick.
Ute på planen håller dem på med en skottövning, och jag känner en längtan över att få spela fotboll igen, jag kan inte ens tänka på hur många matcher och träningar jag missar under somrarna…
Mitt ibland dem hittar jag Isak. Jag ler när jag ser honom och skår mig ner på avbytarbänken. Doften av nyklippt gräs fyller mig och jag njuter av den lukten.
När dem tar drickpaus kommer Isak fram till mig, han flinar och slår sig ner bredvid mig medan han klunkar i sig vatten.
”Så du kom…” Säger han, tonfallet har jag svårt att tolka, i fall det är positivt eller negativt.
”Ja.”Säger jag syrligt.
Han klappar mig lite försiktigt över handen.
”Bra, gå inte bara…”
Jag ser in i hans ögon medan jag känner blickarna på oss runtomkring, jag rodnar, men känner mig ganska stolt.
”Jag lovar.”Mumlar jag.
Medan träningen pågår sitter jag och spelar lite spel på mobilen, spanar in Isaks smidiga steg över planen och låter tankarna sena iväg så gott dem vill, det är skönt att sitta där och bara vara.
Ibland kastar Isaks kompisar lite blickar på mig och jag vet inte riktigt heller hur jag ska tolka dem, kanske tycker dem jag är störande?
När träningen är slut kommer Isak fram till mig igen och klunkar i sig det sista av vattnet. Han ser på mig hela tiden, sliter inte blicken en enda gång medan hans kompisar ropar hejdå efter honom och tillslut är det bara han och jag kvar.
”Bra du var.”Säger jag.
Han ler.
”Tack, men nu vill jag se dig spela.”Han tar fram en fotboll ur hans sportbag och kastar ut den på den tomma planen.
Jag tittar fundersamt på honom och suckar.
”Jag är inte klädd för det där…”
”Spelar det någon roll?”
Jag rycker på axlarna, sparkar av mig skorna och jagar efter bollen. Det är härligt, att äntligen få sparka på en fotboll igen, förvisso barfota, men det duger bra.
Isak kommer springandes efter mig och försöker sno bollen, men jag är snabbare, jag skjuter bollen rakt i mål och gör en segergest.
”Det var som fan.”Han låter imponerad och granska mig uppifrån och ner.”Tur?”
Jag skakar på huvudet.
”Skicklighet.”
Han skrattar och vi jagar efter bollen igen, och den hr gången gör han mål, sådär fortsätter vi ett bra tag och tillslut vinner han med 9-11. Jag dyker ner på marken och andas häftig samtidigt som jag tittar upp på den orange-röda himlen.
Isak lägger sig ner bredvid mig och pustar ut.
”Jag tror jag hade fel om dig, hag trodde inte du kunde spela fotboll först, om jag ska vara ärlig.”
Jag ler.
”Bara för att jag är tjej?”
Han lägger sig på mage, lutar huvudet i handflatorna och spänner hans blick i min.
”Nej, jag trodde bara inte att man kunde vara så perfekt som du är.”
Jag glömmer att andas igen och slår generat ner blicken i det gröna gräset.
”Jag r inte perfekt…”
”jo, du för mig är du det, du är så perfekt att det irriterar mig, jag förtjänar inte dig…”
Jag rynkar pannan och ger honom en arg blick.
”Tvärtom i sådana fall! Du har allt man kan be om!”
Han flinar, lägger hans hand i min och flätar våra fingrar.
”Du är den jag trodde jag aldrig skulle få träffa…”Mumlar han.
Jag ser konstigt på honom, och förstår inte riktigt vad han menar.
”Du är den första, jag menar, du är den första jag verkligen är kär i på riktigt, fattar du? Det var som kärlek vid första ögonkastet, för mig i alla fall, jag har aldrig känns såhär förut, någonsin…”
”Inte jag heller.”Mumlar jag och ser in i hans vackra ögon.”Du är för bra för att vara sann.”
”Du också, finns du verkligen på riktigt?”
Jag skrattar slår till honom lite lätt på ryggen.
”Japp, jag tror aldrig att jag har varit mer levande än såhär faktiskt…”
”Inte jag heller, inte sen jag träffade dig, du är som en väckarklocka.”
Jag skrattar igen och kramar hans hand, lyckligare än såhär har jag aldrig varit, det får aldrig ta slut.
för det första, förlåt om jag inte har skrivit på länge, jag har verkligen inte haft tid haha!
och för det andra, förlåt om den vart lite slarvigt skriven, stavfel och hastig i texten, men jag ska försöka göra nästa bättre! även om den inte kommer imorgon så kommer det i alla fall en ny del!
och för det tredje, fortsätt kommentera!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | BrunettenMinna - 15 feb 10 - 22:40- Betyg:  | jätte bra :D
fortsätt :D | | ossika - 13 feb 10 - 22:43- Betyg: | | (Mejla när nästa kommer?) | | ossika - 13 feb 10 - 22:42- Betyg: | Jag läste hela serien i kväll, och den är verkligen underbar.
Snälla att du skriver en till om fem minuter! Annars....!
*Ser så galen ut att jag annars skulle slita nacken av dig!* | | Niz0 - 13 feb 10 - 15:39- Betyg: | | Sjukt underbar! Mejla nästa? <3 | | Mizz_andersson - 12 feb 10 - 23:34 | | Mycket bra :) Majla? | | LisaHoglund - 12 feb 10 - 23:14- Betyg: | | Jag tycker att det var jättebra :D Verkligen härliga sommarscener du får fram, det är mysigt att läsa om! Och det gör absolut inget att det tar tid ibland :) Maila nästa! <3 |
|
|
|
