jag vet att det har tagit tid med den här delen ;)
men nu har jag skrivit den i alla fall.
kommenterna gärna
Dom senaste dagarna hade jag och Shawn bara sms:at med varandra. Jag hade behövt fundera för mig själv.
Men Shawn hade verkligen varit gullig. Han var mer lik den Shawn han varit innan det hemska.
Men idag ville jag inte bara sms:a. Jag ville träffa min Shawn igen. Jag ville att han skulle vara min.
Dom senaste dagarna hade jag verkligen försökt rycka upp mig. Jag hade försökt intala mig själv att allt skulle bli bra. Att vi åtminstone skulle kunna bli kompisar igen. Jag skulle inte klara mig utan Marcus.
Men allt hade inte varit helt enkelt sen han lämnat lägenheten kvällen efter att jag hade sytts på sjukhuset.
Det var mer än en dag som jag inte ens orkat resa mig upp ur soffan.
5 dagar sen
”Godnatt”, sa jag till Marcus och när han stängt dörren hade min ögonlock redan fallit ner.
När jag vaknade nästa morgon kände jag mig mer ensam än på länge. Jag hade gärna velat att Marcus skulle ha stannat kvar igårkväll. Men det hade jag så klart inte kunnat kräva. Jag skulle vara glad att han kommit hit överhuvudtaget.
Och om han inte hade gjort det..
Jag drog fram armen och såg ner på förbandet. Jag lossade försiktigt på det och såg ner på min arm. Tio stygn. Det gjorde ont att se på. Jag kunde verkligen känna smärtan igen. Och jag kunde känna skammen. Jag hade inte velat att Marcus skulle ha sett.
Jag drog på förbandet igen och reste mig upp för att gå in i badrummet. Väl där inne tog jag fram tandborsten. När jag sen tog ut tandkrämen ifrån toalettskåpet hejdade jag mig lite. Jag flyttade några olika flaskor, sen på min deodorant, Marcus ansiktsrengöring, den tomma tandkrämstuben som ingen av oss slängt än. Jag böjde mig ner och kollade under toalettskåpet.
Den var borta. Marcus måste ha tagit den.
Jag rätade på mig igen och började borsta tänderna. Det var bra att den var borta. Nog för att jag lika väl hade kunnat ta en kniv från kökslådan men..
Sluta Shawn. Du ska inte göra något igen. Inga mer skärsår.
Det var också då jag insåg att det var rent i badrummet. Det hade det inte varit igår. Även om jag varit ganska borta i huvudet så visste jag att det hade varit blod på golvet. Mycket. Marcus måste ha städat upp det med. Han var alldeles för snäll mot mig.
Jag satt i soffan och kollade på något tråkigt teveprogram. Och jag var patetisk men jag kollade på mobilen varannan minut ifall jag skulle ha missat något sms från Marcus.
5 dar hade aldrig känts så länge. Jag saknade honom.
Så plötsligt ringde det och jag slet tag i telefonen.
”Shawn?”
”Hej, det är jag.”
Åh, din röst får det att bildas tårar i mina ögon.
”Hej..”, sa jag och log fånigt.
”Jag tänkte komma hem. Om det är okej med dig?”
Hur skulle det inte kunna vara okej Marcus?
”Det är klart det är!” sa jag glatt.
Det måste väl ändå vara ett gott tecken att han vill komma hem?
”Okej bra. Jag är där om 20 minuter.”
Direkt när vi hade avslutat samtalet for jag upp på fötterna och började panikstäda i lägenheten. Marcus skulle bli ledsen om det fortfarande såg likadant ut som sist.
Jag hade kommit fram till att jag inte kunde vara utan Shawn. Det gick inte. Jag ville hem på en gång.
Jag ville ha han.
Jag ville kyssa honom hårt.
Så hårt att han skulle tappa andan.
Jag satt mig på bussen och kände mig helt nervös. Det var fånigt men jag gjorde det.
Jag tittade otåligt ut genom fönstret och väntad på att bussen skulle börja åka.
Jag ville hem nu.
Bussen svängde ut från busshållplatsen och jag försökte sitta still på sätet.
gud, jag var som en ivrig 7årig skolpojke som skulle på utflykt.
När jag såg den välbekanta gatan jag skulle av vid tryckte jag på stoppknappen. Det var bara några meter kvar nu.
Hallå, sakta ner då. En halvmeter kvar.
Och så var vi förbi.
”Hallå jag ska av!” ropade jag och reste mig upp.
”Va?!” hojtade busschauffören. ”Du måste ju plinga om du ska av!”
Jag stannade till vid dörrarna och såg mot chauffören. Drev han med mig?
”Jag plingade ju!” suckade jag.
”Jaha då missade jag det. Men jag kan inte stanna här.”
Jävla skit. Inte ens ett ursäkta! Ett av kraven för att få bli busschaufför måste vara att man ska vara sur och grinig. Typ:
1. Le inte. (Då kan du göra någon glad.)
2. Var så sur du bara kan. (Du får lön ändå.)
3. Åk gärna förbi hållplatser bara för att jävlas. (Och be inte om ursäkt efteråt.)
När bussen äntligen stannade hoppade jag av och började gå tillbaks mot lägenheten. Och när jag såg den rann all irritation av. Shawn.
Jag var fortfarande ledsen över vad han gjort, men alla kunde göra fel och han hade verkligen ångrat sig och insett hur fel han betett sig. Och jag ville vara med honom. Så jag fick helt enkelt släppa det. Allt skulle bli bättre den här gången.
Jag drog upp dörren till lägenheten och rusade uppför trapporna. Hjärtat slog i 190 och jag kände mig alldeles uppspelt.
Men vår återförening blev inte riktigt som bilden jag hade haft i mitt huvud.
Hur vi skulle omfamna varandra och hur små hjärtan skulle virvla runt om oss.
Jag hade stormat in genom dörren och kastat mig över Shawn som befunnit sig i hallen. Han hade i sin tur snubblat till, tappat balansen och fallit ner på golvet med mig över sig.
Men det var ganska okej det med.
Och jag hungrade efter honom.
Så som en vampyr törstar efter blod.
Så som en fisk på torra land törstar efter vatten.
Så som.. en Marcus hungrar efter en Shawn.
Jag kysste honom så häftigt att jag nästan tappade andan själv. Mina fingrar for genom hans hår, ner över kroppen.
Min tunga dansade med hans och mina tänder bet i hans underläpp.
Vi andades häftigt båda två men sa inget. Det var omöjligt mellan dom näst intill desperata kyssarna.
Shawns händer letade sig ivrigt fram över min kropp, precis som om det var första gången. Och hans kyssar blev hårdare. Jag tryckte mig ner mot honom och fortsatte kyssa honom.
”Marcus..”
Jag drog mig andfått ifrån honom och log.
”Jaa.”
Han log mot mig men såg också ganska osäker ut.
”Jag tar det där som att du fortfarande gillar mig men..”, sa han och skrattade till lite. ”.. vill du verkligen försöka igen? Med oss två?”
Jag flinade och såg på honom och nickade sen.
”Jaa det vill jag.. jag..” Jag log mot honom innan jag fortsatte. ”.. älskar dig.”
Shawns lycka gick inte att ta miste på. Hans ögon lyste.
”Jag älskar dig med.”
Vi såg in i varandras ögon en stund och bara log.
Den som sen bröt ögonblicket var Shawn som la handen runt min nacke och drog ner huvudet mot sitt eget. Han tryckte sen sina läppar mot mina igen.
Jag hade fortfarande den där ’vampyr som törstar efter blod’- känslan. En riktig törstig vampyr skulle bara bli uppretad om han fick endast några droppar blod.
Och jag törstade också efter mer. Även om jag var väldigt nöjd med kyssar. Men Shawns ivriga händer som frustrerat försökte knäppa upp knappen till mina jeans skvallrade om att han också delade samma känsla.
Jag slet av honom tröjan samtidigt som han fick ner mina jeans och jag kysste honom häftigt igen.
Shawn andades fort och jag kände hans varma andedräkt som vindpustar.
”Jag ska bara..”, mumlade han och drog sig motvilligt ifrån mig.
Jag låg utmattad kvar på mattan i hallgolvet medans Shawn gick in i sovrummet.
Det kändes som en evighet innan han kom tillbaks med den vita tuben.
Så fort han sjunkit ner på golvet igen drog jag honom intill mig.
Mina händer smekte honom mjukt över bröstkorgen.
Shawns händer smekte mina lår.
Shawns byxor åkte av.
Mer kyssar.
Lite av innehållet från tuben sprutades ut på två fingrar.
En hand fördes ner mellan Marcus ben.
”Skynda dig”, stönade jag och drog honom hårt intill mig igen.
Shawn skrattade lite hest till och kysste mina ömma läppar.
”I’m on my way baby.”
Ett finger blev två fingrar.
Mer kyssar.
När jag kände Marcus läppar sluta sig om min bröstvårta kunde jag inte hålla tillbaka ett stön och jag drog den lediga handen genom hans hår.
”Jag älskar dig så jävla mycket”, mumlade jag.
Sen kunde varken jag eller Marcus dra ut på det längre.
Och just då gjorde det inget att vi låg på en sträv matta på golvet i hallen.
När vi väl blev ett med varandra var det bara ren njutning.
När vi väl blev ett med varandra kunde jag nästan se dom där små hjärtana virvla runt om oss.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| Mp3 - 24 feb 10 - 08:36 |
Jag ler som ett fån och vet inte vad jag ska säga.
Mina klasskompisar måste tro jag är dum i huvudet -.-' But du skriver väldigt, väldigt bra.
<3 |
Sannathefail - 17 feb 10 - 13:59- Betyg:  |
| Äntligen<333 |
| SoGetLost - 8 feb 10 - 15:25- Betyg: |
yäääh:D:D:D det blir kanske lyckligt slut:D:D:D super bra och dom är ju hur gulliga som helst:D
mejla nästa:D |
| asfolk - 3 feb 10 - 22:19 |
Ehehe, jag gillade den här delen. För det första är dom sjukt söta båda två, för det andra skriver du verkligen helt awesome, och för det treje... well... make-up sex. Need I say more.
Älskar den här, ih. |
| Poem-lover - 3 feb 10 - 22:08- Betyg: |
| Jaaaaaa äntligen får dom varandra!! Såååå söta <3 |
| NeMriA - 3 feb 10 - 21:19 |
1. jag känner igen det där med busschauffören. jag har bara stött på en som är trevlig, faktiskt.
2. det fanns två sätt man hade kunnat skriva det här kapitlet på, och du valde det jag föredrog o.o MÄÄHÄHÄLHHLÄLÄ jag blir knäpp i huvudet 8D
ihu. jag får nog inte ur mig något mer vettigt idag -.- <3 |
| thakiwi - 3 feb 10 - 21:03- Betyg: |
Ihh.. gud vad gulligt.
Jag tror jag träffat den där busschaffören. Fast alla är likadana så det är lite svårt att veta.. men ändå :D |
| because - 3 feb 10 - 20:24- Betyg: |
haha aw, så sött att han blev nervös!
mejla nästa! :D |
