-Min Adam- [m/f] >Del 16< |
Herregud ÄNTLIGEN kommer ett nytt kapitel :D Tack för att ni inte lackat sönder ... men skrivtorka ni vet ;/ Fast fick några söta mejl om serierna, uppskattar att ni läser dem och gillar dem så mycket :D Jaa, första delen efter torkan .. Skriv mycket fina kommentarer nu så jag inte torkar igen! Haha, lääs finisar :) Och jaaa, ni är finisar (L)
”Hallå, vakna nu” Jag kände hur någon ruskade mig med ett ganska så hårt grepp och axlarna, men jag ville inte vakna. Jag hade haft en sån fin dröm; jag och Adam låg på stranden och solade oss. Solen stekte oss nästan men vattnet var svalkande. Han berättade hur mycket han älskade mig. Även om han sa det i verkliga livet var det något speciellt med drömmen. En liten detalj, hans ögon. De hade inte varit grön-blå-grå melerade som de i vanliga fall var, utan bruna.
”Men vakna då!” Jag hade inget annat val än att öppna ögonen och mötte Carros ansikte.
”Vad?” mumlade jag trött.
”Klockan är halv nio, vi ska gå och lägga oss snart” flinade Carro och försvann ut genom min dörr.
”Men vafan då hade du ju inte behövt väcka mig!” tjöt jag efter Carro och suckade ilsket, jag var inte alls trött nu. Jag undrade var Adam var och sträckte mig efter mobilen på nattygsbordet, slog Adams nummer och signalerna gick fram.
”Hej, du har kommit till Adams mobil. Jag kan tyvärr inte ta ditt samtal just nu, men om du lämnar namn eller telefonnummer, eller smsar kan jag ringa upp dig senare. Tack, hej” ekade Adams röst i telefonen. Jag la på innan det pep till, hade ingen lust att fråga var han var. Så jag gick och la mig istället, efter att ha tvättat bort smink, borstat tänderna och klätt om. Jag var så trött att jag somnade direkt.
När jag vaknade nästa morgon och såg att klockan bara var 06.32 låg jag kvar i sängen. Jag var inte ett dugg trött och mamma skulle inte väcka mig för ens om en halvtimme. Jag såg detta som ett ypperligt tillfälle att göra absolut ingenting. Hade ett vagt minne av att jag drömt, och undrade om det var om Adam igen. Men bruna ögon. Det var så konstigt, Adam hade inte alls bruna ögon? Jag kanske tänkte på Dogge för mycket. Han var så jobbig. Varför hade han stört festen? Hade jag drömt någonting inatt? Ingenting jag kom ihåg i alla fall.
Nästa gång jag slängde ett öga på klockan var den 07.14 och jag fick med ens bråttom, varför hade inte mamma väckt mig?
Jag tog en otroligt snabb dusch, bytte om och la på lite smink. Klockan var 07.44 när jag var klar, och jag förstod att jag blev tvungen att skippa frukosten idag.
”Pappa!” skrek jag från hallen. ”Kan du skjutsa mig till skolan!?” Bussen hade redan gått, den gick 07.37 utanför mig varje morgon. Och gå skulle jag aldrig hinna. Pappa kom ut ur köket och gav mig den typiska vad-har-du-nu-gjort blicken, men jag ignorerade den och höjde lite på ögonbrynen.
”Jaja, men då åker vi NU”
”Jaa” svarade jag, och satte på mig gympadojorna och jackan. Vi gick ut till bilen och pappa satte sig ovanligt stelt i bilen. Han kastade en orolig blick mot mig när jag lämnade bilen med ett snabbt leende och började gå mot skoltrappan.
Jag undrade om Fia redan var i skolan. Vi hade inte träffats i söndags som vi bestämt, jag hade tryckt upptaget när hon ringt och bara låtsas glömma. Hon hade inte blivit sur, och jag hoppades det skulle vara som vanligt nu. Det var snart en vecka sen vi började ”bråket”. Skyndade på stegen lite, trängde mig förbi den ovanligt trånga hallkorridoren och blev besviken när jag såg att hon inte stod vi skåpet och väntade som vanligt.
”Men tja!”
En hand lades på min axel och tvingade mig snurra runt, och jag tappade böckerna precis tagit ut ur skåpet innan jag mötte Rasmus blick.
”Men … hej” fick jag fram, lite chockad. Han böjde sig ner och plockade upp mina böcker, log gulligt och tryckte dem i mina händer.
”Adam sa nog att jag skulle stöta på dig”
”Jaha” sa jag bara, jag visste inte vad jag skulle säga. Han glodde lite läskigt på mig och släppte mig inte med blicken, så jag började flacka runt med min lite panikigt.
”Jaa, meh hur måru råh?” frågade Rasmus.
”Det är, eh, bra. Själv?”
”Fan vilken bakis!” Rasmus svarade så snabbt att jag hoppade till lite, och han pratade ganska högt också. ”Ojdå” log han, som såg att jag flämtade till.
”Du drack ju typ inge” flinade han och om jag inte misstog mig, tog ett steg närmre. Kände hur kinderna genast blossade upp, typiskt mig.
”Gör jag dig nervös?” sa Rasmus, helt seriöst och såg mig i ögonen.
”Nej” svarade jag alltför snabbt.
”Du blir inte nervös när jag gör så här?” Hans hand letade sig upp till min kind och smekte den försiktigt.
”Nej” mumlade jag och vred bort huvudet.
”Haha, gulligt. Jag gillar småtjejer” Det verkade som om han vägrade ta bort sin blick från mig och jag kände mig ganska så obekväm med honom bara knappa trettio centimeter från mig. Men till min lycka la han till:
”Men du, ska kila, lektion. Vi ses” han nickade till när han sa vi ses, och la en klapp på min kind innan han försvann bort. Jag stod som frusen i marken kvar med böckerna tryckta mot bröstkorgen och försökte bara sortera allt i huvudet.
På den tredje lektionen den tisdagen satt jag faktiskt med Fia, och vi pratade som förut. Det kändes jätte skönt att ha rett ut det med henne, och jag berättade om Dogge på festen.
”Du skojar?” sa hon bara, med händerna mot knäna för att stödja överkroppen som nyfiket lutade mot mig, och bar stora blåa ögon som prydde huvudet.
”Neej! Han betedde sig helt sjukt, han var så jobbig. Jag fattar inte varför han gjorde så, det är bara … inte han liksom”
”Han kanske gillar dig” log Fia, och lutade sig tillbaka. Vår seriöst helt mentalt störda lärare Bernt skyndade sig fram till vår bänk någonstans i mitten av det beiga klassrummet och plågade oss med sin röst ”Jobba pååå nuuu, annnaars hiinneer nii iiinteee”. Och ja, han låter så.
Vi hann inte prata något mer om festen på den lektionen men tog upp ämnet så fort vi kunde på lunchen, men oturligt nog satte sig Dogge vid vårat bort och vi var tvungna att slå bort det för stunden. Men det var absolut någonting vi bara var tvungna att fortsätta diskutera. Det var speciellt en fråga jag ville ställa. Men det var inte Fia jag ville fråga, utan Adam. Men jag visste inte om jag vågade.
*
Nu mååste ni lägga en sööt kommentar så blir Mimz gladis :D Puss! <3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Enrosablomma - 2 feb 10 - 11:51- Betyg:  | | ååh gud vah spännande den här delen blev. Mejla gärna nästa!:D<3 | | Frizzelover95 - 1 feb 10 - 16:10- Betyg: | Meeen :( Så kort? DU har nog torkat ut helt din lilla blomma :P
Ta ett bad och skriiiiiiiv!!!!!!!!! Maila nästa :D | | Poem-lover - 31 jan 10 - 22:21- Betyg: | | Kiiing! Som vanligt skitbra! ^ ^ Maila? | | LisaHoglund - 31 jan 10 - 17:35- Betyg: | Mer tack! :D <3 Maila nästa?
Och hahaha, jag dog när Bernt kom x''D | | XTokigITokioX - 30 jan 10 - 22:19 | | Ge mig mer kvinna! :D Lika fantastisktunderbartskrivet som alltid :)<3 | | Twilighthyper - 30 jan 10 - 22:00- Betyg: | | Meeeeeeeeer!!!!!!!! | | Eme_96 - 30 jan 10 - 20:28- Betyg: | | Mejla? Jättebra! :D | | gbg_95 - 30 jan 10 - 20:03 | Kunde du inte ha skrivit några tusen sidor mer?
Brabrabra och ännu mer bra skrivet!<3
Och sedan kan man inte låta bli att undra hur det egentligen ligger till med Adam, och vad det är hon ska fråga. :P |
|
|
|
