sommarkärlek:kapitel 7 |
21:00
Jag vankar av och an i mitt och Rebeccas rum. Blundar, andas, blundar, andas. Tiden segar sig fram. En minut känns som en timme. Jag granskar mig själv i spegeln och överväger om jag ska sminka mig eller inte. Ska jag det? Eller är det för mycket?
Jag har på mig en lila bomullsklänning med smala axelband. Mitt hår är nyduschat och fortfarande lite fuktigt, men det ser otroligt livfullt ut. Lite småvågigt. Mina ögon ser dessvärre inte så livfulla ut, mest trötta. Kanske lite mascara inte skulle sitta helt fel? Men ändå, är det här mötet verkligen något att göra sig fin för? Vi ska väl bara prata eller?
Jo lite mascara ska väl inte skada någon? Bara lite?
Jag går in i badrummet och drar mascaraborsten genom mina blonda ögonfransar som nu blir svarta och tjockare. Ögonen framhävs mer, speciellt dem isblåa irisarna. Jag blinkar lite och ser att resultatet blev bra, även fast mina händer skakar.
”Oj, vart ska du?” Frågar Rebecca som kommer in i badrummet iförd ett par mjukisbyxor och ett tajt svart linne.
”Ta en promenad.”Mumlar jag till svar, utan att titta på henne.
”Jaså, och då behöver man sminka sig, herregud, inte visste jag att du brydde dig så mycket om ditt utseende?”
Jag biter mig i läppen, rycker på axlarna och går förbi henne ut ur badrummet. Tio över nio. Tjugo minuter kvar. Suck. Vad ska jag göra medans jag väntar? Jag måste sysselsätta mig med någonting!
Jag kilar ner i vardagsrummet och slår mig ner bredvid mormor som sitter och lagar ett par jeansshorts med hög midja i soffan samtidigt som tv:n står på med låg volym i bakgrunden. Hon syr fina, små stygn och man kan knappt se var hon börjat sy någonstans för hon gör det så identiskt likt originalet.
”Så, nu är det snart klart.” Säger hon med tungan utanför munnen på vänstra sida och ser koncentrerad ut.”Det är en gammal trasa jag hittade sen jag var ung, jag tänkte att om jag kanske fixar och trixar med den kanske jag kan ha den igen, vad tror du? Den vore ju perfekt att ha nere vid stranden.”
Jag nickar.
”Ja, dem är jättefina.”
”Tycker du? Jag var rädd att dem kanske var lite för omoderna…”
Jag skakar på huvudet.
”Nej, dem är verkligen jättefina! Det börjar bli modernt igen faktiskt.”
”Jaså?” Hon tittar upp på mig.”Du kanske kan ha dem?”
Jag tittar på jeansshortsen och inser att jag verkligen älskar dem. Men kan verkligen inte ta emot dem.
”Nej, ta dem du.”Säger jag.
”Säker, för dem skulle passa hundra gånger bättre på dig med din vackra figur.”
Jag drar en djup suck och känner på jeanstyget.
”Nej, du har gjort ett sådant bra jobb, jag behöver inte…”
”Men jag vill ge dem till dig, så om du vill ha dem, så får du gärna ta dem, jag har massor med kläder förstår du.”
Jag lyfter upp dem framför mig och granskar dem noga. Dem är slitna, men inte fult slitna, utan snyggt slitna och är inte stela som jeanstyg kan vara i början när man köpt dem utan dem här är stretchiga och lena.
Jag håller dem mot mitt bröst och ler mot mormor.
”Jag älskar dem.”Säger jag.”Men, är du säker?”
”Ja, såklart, det glädjer mig mer att du har dem!”
Jag kramar och tackar henne. Hon kramar mig hårt tillbaka och klappar mig över ryggen.
”Jag köpte faktiskt dem här i din ålder, eller möjligtvis lite äldre.”Börjar hon.”Jag hade på mig dem första dejten med din morfar!” Hon skrattar och det är något drömmande i hennes ögon. ”Ja det var tider det, inte hade jag någon aning om att jag skulle sitta här femtio år senare gift med samma man!”
Jag kan inte låta bli att le, vissa är verkligen tillsammans hela livet. Jag räcker henne shortsen och hon fäster tråden.
”Så, prova dem du.”
Jag drar på mig dem och kliver ut i hallen där en helfigursspegel står på det kalla stengolvet. Dem sitter faktiskt perfekt. Jag har aldrig satt på mig något första gången och känt att dem verkligen är som gjorda för mig.
”Dem var ju jättefina!” Utropar mormor som kommer efter in i hallen.
”Ja! tack!”Jag kramar henne ännu en gång och springer upp på mitt och Rebeccas rum. Där byter jag fort om från den lila tunikan till en svart trekvartsärmad tröja som jag har till shortsen. Så nu känns allt rätt.
Jag kastar en blick mot klockan och konstaterar att det är dags att gå. Tre minuter kvar.
Det är skymning utomhus. Vid stranden luktar det salt och tång. Vågorna skvalpar in mot land och borta vid horisonten sträcker sig en orange himmel. Det är otroligt vackert.
Jag går sakta genom sanden, ser mig omkring och försöker hitta Isak, men han är ingenstans. Han kommer, intalar jag mig själv, han måste komma. Men jag är ändå inte säker. Jag har vandrat fram och tillbaka längs vattnet i tiominuter snart, mitt hopp börjar ta slut.
Precis när jag vänder mig om för att gå hemåt hör jag Isaks röst. Jag snurrar runt och ser honom komma springandes emot mig. Han springer med hans lätta, smidiga steg och har ett par shorts och en vit T-shirt på sig som framhäver hans gyllenbruna färg. Jag kan inte låta bli att le.
Mina ben ökar takten till lätt jogging men när jag ser att han ökar farten till max mot mig gör jag detsamma. Mitt hår flyger in över ansiktet och jag trampar hela tiden på småstenar och kvistar i den vita sanden, men jag noterar det knappt. Min blick är riktad rakt mot Isak.
Vi säger inget när vi möter varandra. Vi står stilla i en bråkdels sekund och kollar in i varandras ögon sedan lägger han sina händer runt min midja och jag mina händer runt hans otroliga nacke.
Jag söker upp hans varma läppar och kysser honom, drar mina fingrar genom hans tjocka, mörkbruna hår och känner att jag verkligen längtat efter honom. Jag har kysst andra killar förut men det har aldrig känts såhär. Jag har aldrig blivit helt till mig som jag blir nu.
Jag känner att mitt och hans hjärta dunkar hårt innanför våra bröstkorgar och jag kan inte låta bli att trycka mig ännu hårdare intill honom. Våra läppar lämnar varandra en stund och jag känner hans andetag mot min panna. Han ger mig en lätt puss och ler lite finurligt.
”Det är ju ett sätt att säga hej på.”
Jag skrattar och lägger mitt huvud mot hans bröstkorg, lyssnar på hans hjärta som slår i samma takt som mitt. Kärlek? Kanske det…
Ja, den här vart lite bättre än den förra :) hoppas ni fortsätter att läsa o kommentera!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Mathilda1 - 7 jun 11 - 09:51- Betyg:  | | JÄTTEBRA! | | Mizz_andersson - 1 feb 10 - 09:27 | | Har nu sträckt läst novellen och tycker den är jättte bra. Maila gärna fortsättningen | | LisaHoglund - 31 jan 10 - 22:54 | | Iiiiiiiiih :D Åh, vad gulligt, jag vill verkligen ha mer nu! <3 Maila nästa! | | Niz0 - 30 jan 10 - 21:56- Betyg: | | Helt underbart :) Mejla nästa tack <3 | | sweetiie-mii - 30 jan 10 - 19:40- Betyg: | | jättebra;o snälla skriv fort (aa) |
|
|
|
