sommarkärlek:kapitel 6 |
Jag vet inte hur jag ska ta mig till. Jag mår dåligt och bra på samma gång. Min mage fylls av ett slags pirr och magont samtidigt. Mitt huvud bombarderas av Isak. Hans lukt, hans röst hans leende. Men jag har ju faktiskt varit kär förut och det känns inte såhär! Det här är bara jobbigt, och jag har bara hört att det är underbart att vara kär. Så kärlek kan det inte vara. Men ändå längtar min kropp efter honom. Jag vill dra mina fingrar genom hans tjocka, mörkbruna hår, känna hans läppar emot mina och bara vara nära honom.
Jag lägger min högra hand över huvudet som värker och rynkar pannan, det är för mycket just nu.
”Emma?”
Jag blir så rädd av det plötsliga ljudet att jag rycker till, även fast mamma sa det med hennes mjuka och varma röst. Hon kliver in i rummet och ser på mig, en aning bekymrad. Hon är nyduschad, det ser man. Hon har en vit handduk virad runt hennes kropp och det blonda, axellånga, krusiga håret är ny fönat och faller fint runt hennes smala ansikte.
”Jag bara undrade om du ville följa med över till Linn och äta lite lunch?”Frågar hon.
”Nej, tack, jag är inte hungrig.” Mumlar jag.
”Nehe, nej okej, är du säker?”
”Ja.”Övertygar jag henne.
”Okej, ja, du gör som du vill, du kan ju alltid värma något som finns nere i kylen när du blir hungrig.”
Innan hon går ger hon mig en orolig blick och jag ser att hon vill fråga hur jag mår.
”Jag har lite ont i huvudet.” Säger jag för att hon ska slippa fråga.
”Oj, vill du ha en huvudvärkstablett?”
Jag nickar och hon skyndar snabbt iväg efter en. När hon kommer tillbaka sträcker hon mig ett vattenglas och en Alvedon.
Jag tar emot dem och sväljer snabbt huvudvärkstabletten.
”Tack.”Mumlar jag och dricker upp vattnet.
”Ingen orsak, hoppas du blir bättre.”Säger hon och smeker mig mjukt över kinden innan hon lämnar rummet.
En timme senare är huvudet betydligt bättre och jag orkar kravla mig ner i köket för att göra i ordning mig något att äta. Jag öppnar kylen och ser vad som finns. Där inne ligger det inte så mycket, men i frysen hittar jag nerfryst köttfärssås som jag kokar spagetti till.
Jag lägger ner extra mycket möda på maten eftersom jag ändå inte har något att göra, och det får mig att tänka på annat. Jag dukar fint ute på verandan, hyvlar ost över köttfärssåsen och hämtar lite persilja från mormors söta växthus ute i trädgården som jag lägger på tallriken. Jag pressar till och med egen apelsin juice och häller i några isbitar. När det är klart är jag faktiskt rejält hungrig och äter upp alltihopa i ett nafs. Men sen orkar jag verkligen inte röra mig. Jag sitter lite ihopsjunken på min stol och njuter av sommarvärmen och alla skratt från stranden. Längtar lire efter att få hoppa i vattnet igen, men just nu orkar jag inte ens röra mig. Det får vänta en stund.
Medan jag sitter där och solar ansiktet knackar det på dörren och jag prioriterar över om jag orkar resa mig och öppna, men efter ett antal knackningar blir jag tvungen. Jag reser mig upp och går ut i hallen.
När dörren öppnas möter jag Isaks gråa ögon. Han ler och jag blir såklart knäsvag.
”Hej.”Säger han.”Jag bara undrade eller, om du mådde bra, din mamma sa att du hade ont i huvudet.”
”Ja, men det är bättre nu…”
Han nickar och jag släpper in honom.
”Dem pratar bara om jobb där borta, kan man få stanna här en stund?”
Jag nickar stelt och går ut i köket med Isak hack i hälarna.
”Vill du ha något?”Frågar jag.”Lite juice? Jag har faktiskt gjort den själv.”
”Då måste jag ju smaka!”Säger han och skrattar.
Jag ler lite, häller upp det sista i två glas och slår mig ner vid bordet. Isak slår sig ner mitt emot mig och tar några klunkar av juicen. Han kisar bort mot dem stora glasdörrarna och solen lägger sig vacker på hans ansikte. Det mörka håret glänser och ögonen glittrar. Jag får verkligen behärska mig när jag sitter där. När som helst skulle jag kunna sträcka mig över bordet och bara lägga mina händer runt den där nacken och kyssa honom. Det är verkligen svårt att stå emot.
”Din moster är grym.” Säger han plötsligt och ler lite.
”Jag vet.”Säger jag och ler tillbaka mot honom.
”Ni är lika på något sätt.”
Jag rynkar pannan och kan inte hålla mig för skratt.
”Va? Vi är så olika man kan bli!”
Det är vi verkligen! Vi är inte lika någonstans, speciellt på utseendet, hon har kort, lockigt brunt hår, gröna ögon och är lite småmullig, inte tjock men lite mullig sådär, medans jag är ganska vältränad och har blåa ögon och blont hår. Så där kan inte likheten ligga i alla fall.
”Hur då?” Frågar jag.
Han rycker på axlarna.
”Ni är liksom lite hemlighetsfulla båda två.”
”Hemlighetsfulla?”
Han nickar.
”Ja, man vet inte riktigt vad ni tänker, för bara ett par dagar sedan trodde jag du hatade mig.”
”Men det gör jag inte.”
”Vad tycker du om mig då?” Mumlar han.
Jag reser mig upp, lämnar mitt glas i diskhon och han gör detsamma.
”Du är självsäker…”
”Självsäker?”Avbryter han lite stött men skrattar.
”Ja, och så är du lite hemlighetsfull…”
Han tar ett steg närmare mig och är nu bara en meter ifrån mig. Hjärtat bankar hårt och jag hoppas han inte hör det.
”Jaså? Hur?”
”Ja, jag vet inte direkt vad du tycker om mig? Kanske tycker du att jag är en sur, ful, tyst, töntig tjej som du måste stå ut med? Vad vet jag?”
Han skrattar igen och skakar på huvudet.
”Nej, tvärt om, du är en glad, vacker, härlig tjej som jag längtar ihjäl mig efter hela tiden, som gör mig knäsvag, som får mitt hjärta att banka, även fast jag inte känner ens känner dig.”
Jag kan knappt andas, sa han nyss det där? Han ser in i mina ögon och jag lutar mig framåt mot honom, blundar, kan inte stå emot längre.
”Hallå?” Jag rycker till och öppnar ögonen, ser att Isak också blundar, men sakta öppnar ögonen igen. Jag tittar generat ner i golvet och ropar hallå tillbaka. Rebecca, mamma, mormor, morfar och pappa kommer in i köket och jag tar fort ett steg bakåt från Isak.
”Isak, du skulle börja ta dig hemåt sa din pappa, din träning börjar tydligen om en halvtimme.”
”Okej, tack.”
Han ger mig en kort blick och jag följer med honom ut i hallen.
”Kan jag få träffa dig snart igen?”Viskar han ömt i mitt öra.
Jag nickar och möter hans gråa intensiva blick.
”Ja, det kan du.”
Han ler svagt och håller kvar hans blick in i mina blå ögon.
”Bra, kom till stranden halv tio ikväll…”
Jag nickar svagt igen och när han gått kan jag verkligen inte förstå att det som har hänt verkligen har hänt. Är det här verkligen på riktigt?
inte jättenöjd med den här delen, få hoppas att nösta blir bättre, men vad tycker ni ska jag fortsätta? :)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Mathilda1 - 7 jun 11 - 09:45- Betyg:  | | Den är ju jättebra! Och den är verligen spännande! | | Secret - 31 jan 10 - 21:23 | | Fortsätt :) | | smilebeaty - 30 jan 10 - 16:27 | | as bra:D mejla nästa (A ) | | LisaHoglund - 30 jan 10 - 16:02- Betyg: | | Hur bra som helst! Du måste maila :D <3 | | Niz0 - 30 jan 10 - 09:24- Betyg: | | SJUUKT Bra =) Mejla nästa =) |
|
|
|
