[M/M] Basements, källare -> del 6 |
Eeh. Kände att jag inte hade uppdaterat något på ett tag. *känner sig effektiv*
Inte speciellt händelserikt och säkerligen inte speciellt mästerligt skrivet, meeen wth.
”Koooom hiiiit,” halvjöng Samuel med ett fåraktigt leende, och sträckte sig efter sin blonda pojkvän.
Liam lät sig bli nerdragen i hans knä med en spelad motsträvighet.
”Du är fin,” konstaterade Samuel, och krokade en förrymd blond slinga bakom Liams öra.
”Och det har du kommit på först nu?”
”Ja-a.”
Liam fnös till.
”Du är så packad.”
”Ja-a,” repeterade Samuel glatt.
Hans händer letade sig ner till Liams skrev, och innan pojken visste ordet av det var hans gylf halvvägs nere.
”Samuel,” varnade han, ett oundvikligt leende på läpparna.
Men Samuel placerade bara en blöt och något osmidig puss på sidan av hans ansikte och smekte hans platta mage under tröjan innan han återgick till att fippla med dragkedjan.
Liam himlade med ögonen, pussade sin berusade pojkväns panna och lät honom fortsätta.
+
Klockan ringde vid sju nästa morgon.
Inte för att det var skola - inte än, terminen skulle inte börja förrän om en vecka - utan för att en av de två utslagna pojkarna som låg i sängen i rum 822 på Phoenix University campus hade ärenden att uträtta.
Liam stönade högt när den diskanta ringsignalen ljöd genom rummet. Hade ingen lust att gå upp.
Han var bakis, han var slutkörd och hans bakdel kändes som om någon hade kört upp något av onämnbar storlek där kvällen innan.
Grymtandes och stönandes tog han sig i alla fall upp från där han låg, med ena benet draperat över Samuels muskulösa midja och det andra, av någon anledning, bortdomnat under honom. Samtidigt som han satte sig upp, balanserandes sin vikt med båda handflatorna mot madrassen, rörde sig Samuel i sömnen; den lilla bit av täcke som fortfarande låg över honom hasade ner ännu längre ner över hans höfter.
Liam ville inget hellre än att stanna kvar med honom. Ville inte lämna den varma, bekväma sängen bakom sig. Men med en utdragen suck och ett till lidande stön tog han sig upp i en stående position och sträckte sig efter ett par rena kalsonger från den översta byrålådan. Trädde på sig närmaste par jeans, vilket råkade vara ett par av Samuels fabriksslitna Forest Stars.
Efter en harrang av diverse olyckliga ljud hade han klätt på sig till fullo, rivit fram ouppackade Cheerios och sprungit halva lägenheten runt i jakt på sina nycklar. Klockan hade hunnit bli åtta och han började känna sig stressad, för anledningen till hans tidiga uppgång - ett informationsmöte för de kurser han hade skrivit upp sig för som var obligatoriskt för alla studenter med drama som spetsutbildning - skulle sätta igång om en halvtimme.
Liam checkade allt en sista gång innan han satte av i riktning mot collegets aula, sin rödrutiga gamla messenger bag kastad över ena axeln, och en mapp full av oorganiserade, lösa papper i händerna.
Samuel sov fortfarande lika djupt.
När klockan hade passerat tolv och sensommarsolen stod högt på himlen återvände Liam äntligen till lägenheten, konkandes på ännu fler lösa, oorganiserade papper och en nu ännu tyngre rödrutig messenger bag. Han fann Samuel ute på terrassen på andra sidan huset, den som vette mot campusbyggnadens innegård. Samuel satt på det vitmålade räcket precis utanför dörren med en cigarett mellan fingrarna. Liam dumpade väskan och resterande på sängen i sovrummet och gick sedan ut till honom.
”Hej,” log han, och fick en nickning och ett halvt leende till svars.
Samuel tog ett djupt bloss och exhalerade innan han talade.
”Du är tillbaka.”
Liam nickade. Rynkade på näsan lite när röken nådde honom.
”Hur gick det?”
Liam suckade och lät båda armarna omsluta Samuel bakifrån medan han också lutade sig mot det vita räcket.
”Det verkar vara en bra linje. Trevliga människor. Bra lärare.”
Samuel nickade långsamt och fimpade sedan det lilla som resterade av cigaretten i hans hand. Grävde runt lite i bakfickan och fiskade upp en ny. Tände på.
”Så bra.”
Liam såg på när den lilla gula flamman från hans pojkväns tändare nådde änden på hans cigarett. Den blonde pojken gjorde en min och lät höra ett lidande ljud.
”Du vet att du kommer dö i förtid om du fortsätter som du gör nu.”
Samuel fnös till. Liam släppte taget om hans midja med sina händer och gick runt så han kunde stå framför honom.
”Du borde sluta.”
”Jag vet.”
”För jag vill inte att du ska dö.”
”Jag vet.”
Liams axlar sjönk och han suckade igen. Samuel var omöjlig när det gällde hans cigaretter. Liam hade gjort det mesta för att få honom att sluta, åtminstone ta en paus i sitt ständiga kedjerökande, men allt hade hittills varit förgäves. Så han tog ett steg framåt, lät båda sina händer omsluta Samuels handleder och sänkte dem innan han hann låta filtret vidröra hans läppar, och placerade sedan sin mun över Samuels.
”Jag hatar lukten av cigarettrök,” viskade han lågt mot hans läppar.
Ett snett leende lekte över Samuels läppar innan han ryckte loss sina armar och förde cigaretten tillbaka till sin mun. Lät rökmolnet från sin första utandning slå mot Liams ansikte. Röken fick hans ögon att vattnas och hans näsa att klia.
Röken. Självklart var det röken som fick hans ögon att vattnas. Inget annat.
Samuel gled ner från där han suttit uppflugen på det vita räcket, och belönade Liam med ett hårt smack på bakdelen med hans handflata innan han försvann in i lägenheten igen, cigarettröken i ett spår efter honom.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fiiiaaas - 27 jan 10 - 19:30- Betyg:  | Riktigt bra :) Det känns lite som om jag står där i rummet och bevakar :)
Mejla :) | | NeMriA - 27 jan 10 - 11:43 | men åhå o.o jag blir töntigt glad när jag ser att det är en ny del uppe -.-
jag vill fortsätta läsa om dem, helst nu med en gång xD | | ilenna - 27 jan 10 - 09:05- Betyg: | det var visst mästerligt skrivet, som vanligt :D jag tvivlar på att du Kan skriva dåligt ;)
jätte bra del :D du skriver så himla levande, man ser verkligen allting framför sig :) |
|
|
|
