sommarkärlek:kapitel 4 |
Den där pirrande känslan i kroppen tycks aldrig vilja försvinna. Den pirrar i magen hela tiden. Men allvarligt, kärlek kan det va det? Nej det kan jag ju inte vara, jag känner honom inte ens ju! Nej jag är helt dum i huvudet! Men vad kan det annars vara? Jag har aldrig känt såhär förut, så jag vet inte. Det enda jag vet är att jag inte kan få ur bilden av honom ur mitt huvud. Hans utmanande gråa blick som stirrade in i mina blå ögon. Jag ryser till av tanken på att våra blickar möttes. Bara i en bråkdels sekund, men det kändes som en evighet. Hjälp, jag måste träffa honom en gång till! Min kropp liksom ställer sig upp automatiskt helt plötsligt och mamma, mormor och Rebecca som ligger på solstolarna bredvid mig tittar frågande på mig.
”Jag, jag måste nog bada.”Säger jag hastigt och springer upp på mitt och Rebeccas rum där jag hämtar min handduk.
”Vi ses sen.”Mumlar jag och springer förbi dem på vägen ut. Varför jag gjorde så har jag ingen aning om. Vad är min plan egentligen? Gå runt, runt på stranden tills jag ser honom, och vad händer sen när jag ser honom? Jag kan ju inte bara gå fram och säga ”Hej, det är mig du krockade med igår, kommer du ihåg det? Jag nobbade dig när du ville bjuda på glass, men står erbjudandet fortfarande kvar?…”
Nej. Det är inte ens en reservplan. Så kan man ju inte göra? Lika bra att bara ta ett dopp och sen gå tillbaka.
Jag håller upp min högra hand över mina ögon så att inte den starka solen ska blända mig och springer ner till stranden som det inte är långt till alls. Det ligger bara två hus framför mormor och morfars.
Nu är det mer folk på stranden. Småbarnsföräldrar, barn, tonåringar, pensionärer, nyförälskade par…
Även fast jag inte ska, så söker jag med blicken efter honom. Men han är ingenstans, lika bra. Lika bra att han inte dyker upp, lika bra att glömma honom. Men vad finns det att glömma? Ett kort möte? Jag vet inte ens vad han heter. Nej, jag måste sluta tänka på det där.
Min handduk lägger jag i sanden medan jag springer ner i det svalkande vattnet. Jag tar mig ner mot botten, tittar på koraller, snäckor, fiskar allt som kan finnas på botten av ett hav och tar stora tunga simtag. Ögonen svider, men det är det värt, allt är så vackert, som en tavla.
Jag låter mig flyta upp på ytan och njuter av solstrålarna som värmer mitt ansikte och mage. Låter huvudet få vila i det nu ganska varma saltvattnet medans jag hoppas på att alla tankar och förvirringar ska följa med vattnets strömmar ut, långt ut till havs. Men när jag kliver upp på land igen finns dem kvar. Han finns kvar i mitt huvud, hans ansikte, hans röst. Det kan inte vara kärlek. Jag har alltid varit så säker på att kärlek vid första ögonkastet är en myt. Jag och mina vänner har diskuterat det där, jag och Elin tror inte på kärlek vid första ögonkastet samtidigt som Hanna och Nadina tror på det. Jag och Elin måste väl ha rätt? Eller?
”Emma, mamma säger att du måste upp och duscha nu om vi ska hinna till Linn och hennes kille.”Ropar Rebecca en bit uppe på stranden.
”Har Linn skaffat kille?”
”Ja, så du kan ju ta och skynda på lite…”
Jag blir lite förvånad, varför har ingen sagt något tidigare, det är ju ganska stort ju?
Jag virar min handduk tätt intill min kropp och joggar i fatt Rebecca.
”varför har inte någon sagt något?”
”Dem trodde väl du visste?”
Jag rynkar pannan, hur ska jag kunna veta om ingen berättar något? Lite konstigt tycker jag hennes svar är men jag väljer att inte ifrågasätta det hela eftersom att jag är ganska glad just nu, jag ska äntligen få träffa min moster! Det kanske får mig att tänka på annat en stund i alla fall?
”Välkommen!”Utropar Linn glatt och kramar alla hårt.
Jag kramar tillbaka hårt och sparkar av mig mina skor.
”Det här är Andreas.”
En man med kortklippt svart hår och lite stubb kliver fram bakom henne och hälsar. Han ler och skrattar åt ett dåligt skämt pappa försöker sig på.
Linns hus är jättehärligt, väldigt modernt och luftigt med stora fönster och möbler som går i svartvitt.
”Isak!”Ropar Andreas mot vardagsrummet och några sekunder senare kommer en kille med lite vilt brunt hår, gråa ögon och en muskulös kropp in i hallen.”Det här är min son.”
Mitt hjärta både slutar slå och dunkar i 180 innanför bröstkorgen på mig. Glömmer att andas gör jag nog säkert också. I min mage blir pirret större än någonsin och kroppen känns som en geléklump, jag blir förvånad över att jag ens kan stå på benen.
Alla hälsar hjärtligt och glatt på honom men jag bara står där som ett fån och gapar.
”Hej.”Säger han och ler.
Dö, snälla bara dö Emma. Jag försöker stänga min mön som bara gapar, men det går inte. Inte ett hej fram jag fram heller. Mina läppar vägrar lyda min hjärna som ständigt skickar ut signaler om ett hej.
”Gick det bra med dig när du ramla?”Frågar han och jag känner att allt blod far upp till huvudet och bilder en pionröd färg.
”Ja.”Säger jag kort och blir imponerad av mig själv av att jag får fram ett ord.
Jag vänder mig om och försöker komma med i samtalet de vuxna har vilket inte går så bra, men till min räddning drar Rebecca iväg mig ut i vardagsrummet.
”Känner du honom?”Viskar hon och tittar på mig med hennes stora blå ögon. Nästan identiskt lika mina.
”Nja, nej det gör jag väl inte, jag sprang på honom på stranden igår.” Jag menade det bokstavligt men det fattar såklart inte Rebecca.
”Vadå, pratade ni?”
”Nej, eller samtalet var ganska kort, vi sprang faktiskt in i varandra bokstavligt, alltstå jag ramla och då ville han bjuda på glass som förlåt och jag sa nej…”
”SA DU NEJ?”
”Sch!”
”Hur kunde du säga nej till honom?”
Jag rycker på axlarna och vet faktiskt inte svaret på den frågan själv. Varför sa jag inte ja?
”Du är ju helt dum i hela huvudet!”
”Tack Rebecca.”
”Varsågod.”Säger hon och går ut i hallen igen. Jag går efter henne och försöker inte titta på Isak. Jag får inte kolla på honom, blicken fastnar där då och det får den inte göra.
”Maten är redan klar, följ med ut på verandan!” Ropar Linn glatt.
På verandan är maten uppdukad på fina fat. Kyckling med ugnsstekta grönsaker och potatis blir det och det smakar underbart. Men jag känner mig hela tiden lite obekväm. Som att jag inte får lyfta blicken från tallriken. Inte öppna munnen i onödan i fall att jag råkar säga något fel eller något sånt.
Efter en stund när skymningen faller säger jag att jag vill ta en promenad. Så jag reser mig hastigt och ger mig av emot stranden. Det känns lite oförskämt att bara resa sig sådär men vad ska man annars göra? Sitta kvar där är ju inte heller bättre?
Vågorna svalpar in mot land. Nu är det verkligen bara jag här, i alla fall vad jag ser.
”Vänta!”Hörs en röst bakom mig och jag saktar ner.
Bakom mig kommer Isak springandes. Hans hår flyger i luften och det ser så lätt ut när han springer.
”Emma? Var det så du hette?”
Jag nickar och tittar ner på mina fötter.
”Är du arg för att jag sprang in i dig fortfarande?”
Jag skakar på huvudet och känner mig dum, varför öppnar jag bara inte munnen istället för att skaka på huvudet och nicka hela jävla tiden?
”Varför gillar du mig inte då?”
Jag tittar förvånat på honom. Hans ansikte är förvirrat och ledset.
”Jag ogillar dig inte!”Svarar jag.
”Men du pratar inte med mig! Men din syster däremot…”
Jag ler lite, trots att hon har pojkvän hemma kan hon inte låta bli att stöta på killar.
”Jag ogillar dig i alla fall inte, det kom som en chock bara, att du va här ikväll…”
Han skrattar.
”Jag visst är det lite roligt?”
”Ja!”Skrattar jag.
Det blir tyst. Bara syrsornas sång och dem skvalpande vågorna fyller tystnaden.
”Du är speciell.”Mumlar han efter en stund.”Inte som andra tjejer.”
Jag tittar generat ner i marken och försöker andas normalt.
”Hur?”
”Alla tjejer brukar, förlåt, inte för att skryta eller så, men typ slåss om mig, fattar du? Men du, du ja, du är annorlunda.”
Det förstår jag. Att alla tjejer slåss om honom alltså. Inte konstigt, han ser ju hur bra ut som helst!
”Är det bra att jag är annorlunda?”Frågar jag med en aning mer självförtroende i rösten än vad jag egentligen har.
Han rynkar pannan och biter ihop, ser lite fundersam ut.
”Det vet jag inte än.”
bra? fortsättning?
tack för att ni läser!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Mathilda1 - 7 jun 11 - 09:32- Betyg:  | | Jättebra! :) | | sweetiie-mii - 26 jan 10 - 18:38- Betyg: | omg ja ;o
ja blev lite kär i den , förlåt att ja inte har
kommentrat förut men ja stäckläsen den här nu ;)) | | Niz0 - 22 jan 10 - 00:56- Betyg: | | SUPER =) Mejla nästa?:) | | smilebeaty - 21 jan 10 - 18:36 | | sjukt bra<3 forsätt mejla (A) | | LisaHoglund - 20 jan 10 - 22:10- Betyg: | | Åååh, hur bra som helst! Maila :D <3 | | Fiiiaaas - 20 jan 10 - 21:32- Betyg: | ahhhhhhh *lyckodamp*
mejla | | Twilighthyper - 20 jan 10 - 21:22- Betyg: | | fortsättning! |
|
|
|
