.. and the pink cloud burst (m/m) - del 3 |
hoppas ni gillar delen :) kommentera gärna.
och nu har berättelsen fått en titel också ;)
Vi hoppade av bussen vid stan och började gå längs den folkfyllda huvudgatan. Vi gick in i en av dom första klädaffärerna och började kolla efter någon passande tröja åt Shawn. Och det var aldrig särskikt enkelt. Antingen var det fel färg, fel material eller fel mönster. Och ibland kunde det vara för många knappar, och ibland för få. Det värsta hade ändå varit en gång för länge sen då han faktiskt hade hittat en jätte snygg tröja, den hade suttit jätte bra, det var snygg färg och inget klagande på mönster eller material - och så upptäckte han att det var en tjejtröja.
”Den här då?” frågade Shawn och höll upp en tröja.
Jag såg på den och nickade.
”Den var snygg.”
Han såg på den igen och suckade sen.
”Inte särskilt”, sa han och hängde tillbaks den.
Jag skrattade lite och såg på honom.
”Du är värre att shoppa med än en tjej!”
Han gav mig en lite irriterad blick och fortsatte leta. Men han kunde sen inte låta bli att flina tillbaks.
”Hjälp till att leta istället.”
Efter två timmar satt vi vid ett av alla små cafèer i gallerian och drack en varsin latte. När man shoppade med Shawn förtjänade man en fikapaus då och då. Jag blickade ner på den skinande glasdisken vi satt vid och möttes av min egen spegelbild. Mitt hår var blont och en aning rufsigt efter duschen. Folk brukade kalla mig snygg snarare än söt, men jag tyckte inte att jag var något utav det.
Bruna ögon var fina och gröna ögon var lite mystiska, till och med blå ögon kunde vara fina om dom hade någon fin nyans, typ isblå, men mina var bara blåa och tråkiga.
När jag log så kunde man se en jämn tandrad och när jag drog tungpiercingen mellan dom vita tänderna så rörde metallstaven vid dom ganska fylliga läpparna.
Jag vände bort blicken ifrån glasdisken då Shawn började prata.
”Jag tror jag tar den där första tröjan vi tittade på ändå.”
Jag flinade och såg på honom.
”Precis som vanligt alltså.”
Vi drack ur det sista ur våra muggar och reste sen på oss. Vi hade faktiskt inte tjafsat någonting alls sen imorse och jag började sakta men säkert tro att kvällen faktiskt skulle bli bra.
”Det här måste vara rekord, det tog bara tre timmar, och då har vi ändå hunnit fika”, flinade Shawn.
Jag såg på honom och fiskade samtidigt upp nyckeln ur fickan.
”Det är verkligen rekord. Synd att vi inte bad guiness rekordbok komma och filma”, flinade jag tillbaks.
Vi gick in i lägenheten och började gå uppför trappan.
”Vi kan väl äta någon lätt lunch bara, för jag fixar middagen ikväll”, sa Shawn efter att han stängt dörren efter oss.
Jag blev så glad av den lilla meningen och nickade snabbt.
”Det blir jätte bra.”
Klockan halv 7 var Shawn i full gång med matlagandet. Jag fick göra honom sällskap i köket medans han lagade mat, men när han skulle duka var jag tvungen att gå ut hade han noga talat om för mig. Men eftersom han inte var klar med maten än så satt jag vid köksbordet. Jag hade ett slitet ritblock framför mig och en blyertspenna i handen. Jag hade alltid tyckt att det var kul att rita. Jag kunde inte spela något instrument och min sångröst dög bara till karaoke, men jag var duktig på att rita, det visste jag om.
Shawn fortsatte skramla runt med kastrullerna och jag fortsatte skissa på min taggiga ros. Rosor var så fina i sig, men stjälkarna var alltid vassa. Kanske var det så med kärleken med, ibland i alla fall. När man läser om den eller ser den på film verkar den så fin, men när man upplever den så skaver dom där taggarna dom rosa molnen.
En mobilsignal ryckte mig ur mina tankar och jag såg snabbt mot Shawn. Om det var Alexander igen skulle jag personligen kasta mobilen ut genom fönstret. Han borde omöjligt kunna pricka in våra middagar två dagar i rad. Jag ville få ha den här kvällen med Shawn.
Han tog upp mobilen och satte den mot örat. Han upptäckte sen min min och mimade ’Micke’. Det kändes genast mer lugnt. Micke var schysst men jag trodde inte han skulle be Shawn komma ut.
Jag fortsatte rita medans Shawn pratade men såg sen upp på honom igen. Han lät så glad, fastän dom inte verkade prata om något särskilt. Han lyste liksom upp. Det var länge sen jag sett honom så glad när han pratade med mig. Jag återgick till min teckning igen medans Shawn fortsatte prata och började steka något.
Det verkade som att vi båda var populära idag för bara en stund senare plingade det på dörren för andra gången idag, och då Shawn pratade i telefon gick jag för att öppna.
Och där stog Micke.
”Hej”, flinade jag lite förvånat. ”Pratar inte du med Shawn just nu?”
Men det var klart han inte gjorde. Ifall han inte hade någon slags nano-mobil inuti örat som jag inte kunde se.
”Nej.. jag har inte pratat med honom på ett tag”, sa han och såg lite frågande på mig innan han log. ”Men jag skulle lämna dom här skivorna till honom”, sa han och räckte mig en hög. ”Tacka för lånet från mig.”
Jag log och nickade samtidigt som den välbekanta klumpen var på väg upp i halsen igen. ”Okej det ska jag göra. Du kanske vill prata med honom föressten?”
Han log och nickade.
”Jaa visst, jag trodde inte han var hemma.”
Jag vände mig om och gick ut i köket där Shawn fortfarande pratade med sitt leende på läpparna.
”Micke är här”, sa jag så lugnt jag kunde och släppte honom inte med blicken.
Han såg plötsligt nervös ut men försökte le.
”Du jag måste sluta nu, visst, okej. Hejdå.”
Han la på och gav mig en snabb blick innan han gled förbi mig och ut i hallen.
”Tjena Micke.”
Jag satt mig ner i köket och försökte komma på en förklaring till varför Shawn helt plötsligt hade börjat ljuga också. För jag visste att han inte kände någon mer Micke än den Micke som stog i vår hall. Jag hörde hur dom pratade en stund och sen hur dörren stängdes. När Shawn kom in i köket hade jag fortfarande inte kommit på någon förklaring och han undvek först att se på mig.
”Du får gärna förklara”, sa jag så lugnt jag förmådde. ”Varför ljuger du om att du pratar med Micke för?”
Han såg på mig och suckade tungt.
”Okej flippa inte ut nu men jag pratade med Alexander. Jag visste att du skulle bli sur om jag sa det..”
”Jag blir sur när du ljuger!” avbröt jag.
Sen tog min hjärna sakta in vad han sagt. Alexander. Igen. Dom hade varit kompisar länge, han och Shawn, jag hade bara träffat han ett par gånger. Och det var länge sen jag hört Shawn prata om honom, tills igår då. Jag visste att jag inte hade någon anledning till att vara svartsjuk på hans kompis. Men jag blev sur över att han ljög för mig.
”Jaa men.. hur jag än gör blir du sur ju!”
Jag hatade att han skulle få det till att det var mitt fel. Det var han som gjort fel och inte jag.
”fan vad omogen du är. Du ska liksom skylla allt på mig!”
”Det gör jag väl inte! Jag sa inte att det var Alexander av omtanke. Det är allt!”
Jag såg irriterat på honom.
”Är det något mer du ljuger om också eller? Av omtanke”, sa jag.
Han bara suckade och började ställa fram maten.
”Kan du inte bara lägga av? Jag har ju sagt som det var. Och nej jag ljuger inte om något mer”, sa han lika irriterat och ställde sen fram två tallrikar, två glas och bestick. Någon speciell dukning, som han först tänkt, blev det inte.
”Varsågod.”
Efter dom orden åt vi bara tyst utan att säga någonting till varandra. Den spända stämningen gick nästan att ta på.
”Jag ställde in en vinflaska i kylen tidigare. Ska jag öppna den?” frågade jag efter en stund och bröt tystnaden.
”Mm.”
Jag reste mig upp och hämtade flaskan för att sen gå tillbaks till bordet och hälla upp i våra glas. Jag fattade inte varför det hade börjat bli så här mycket tjafs.
Lögner, gräl, småtjafs, irriterade blickar. Det hade varit så bra så länge ju.
Ett halvår tidigare
”Ligg alldeles still..”
Jag gjorde som Shawn sa men slog snabbt upp ögonen när jag kände hur något kittlade mig i ansiktet. Ett grässtrå. Jag flinade och mötte Shawns blick.
”Du är fin”, log han.
”Du är ganska så fin du med”, svarade jag och tryckte sen mina läppar mot hans när han lutat sig ner mot mig.
Jag hade inte någon riktig koll på hur länge vi hade legat där på stranden men det var ett bra tag. Och vi var alldeles ensamma.
”Vet du?” frågade jag sen varpå Shawn skakade på huvudet.
”Nej vadå?”
”Jag vill alltid vara tillsammans med dig.”
Han log mot mig och mötte mina läppar igen.
”Bra att vi vill samma sak då. Men nu börjar det bli lite väl smörigt och gayigt. Ska vi gå och bada?” flinade han.
”Hallå?”
Jag såg förvånat upp på Shawn.
”Va?”
”Jag frågade om vi skulle hyra en film”, sa han utan någon större entusiasm.
”Jaha, jaa det kan vi väl göra.”
Jag åt upp det sista på tallriken och såg sen upp på honom igen.
”Tack, det var gott.”
Han nickade och reste sig sen upp och tog med våra tomma tallrikar till diskbänken. Det här kändes inte bra alls. Det kändes som jag hade gjort något jätte stort fel och att jag borde be om ursäkt. Men jag hade faktiskt inte gjort mer än att säga till att jag inte gillade att han ljög. Jag hjälpte tyst till att plocka undan och när vi var klara vände sig Shawn om mot mig.
”Är det någon speciell film du vill se eller?”
”Nej.. men alltså jag kan följa med.”
Han nickade igen och gick ut i hallen. Jag gillade inte att han var så tystlåten.
”Shawn..”
Jag drog på mig jackan och bet mig i läppen. ”Sorry om jag lät väldigt taskig..”
Jag hade inte tänkt be om ursäkt för något jag inte gjort men jag stog inte ut med den här spända stämningen mellan oss. Jag behövde honom.
”Det är lugnt. Kom nu.”
Men det kändes inte alls särskilt lugnt när vi gick ut ifrån lägenheten och mot videoaffären.
När vi satt hemma i soffan och tittade på filmen vi hyrt så hade stämningen lättats något i alla fall och Shawn hade faktiskt lett några gånger. Men det var ett större mellanrum mellan oss än det brukade vara. Jag försökte koncentrera mig på filmen men efter en stund märkte jag hur Shawn diskret flyttade sig lite närmare mig och det fick mig att le. Efter det kändes det mycket lättare att hänga med i filmens handling.
Vi hade sett klart filmen och sen kollat på någon komediserie på teve och nu låg vi i sängen. Shawn hade flyttat sig alldeles intill mig och kysste mig sakta på halsen.
”Jag skulle inte ha ljugit”, sa han tyst och kysste mig igen. ”Jag är ledsen Marcus. Men det kommer inte hända igen, okej?”
Jag hade egentligen förlåtit honom redan när han flyttade sig närmare i soffan men jag nickade.
”Det är okej. Vi glömmer det nu”, sa jag och strök händerna över hans mage. Han suckade nöjt och fångade upp mina läppar med sina egna. Och det ena ledde till det andra..
Försoningssex var bland det bästa som fanns.
2 veckor senare
Dom senaste två veckorna hade varit lite uppåt och neråt. Ena stunden hade vi haft det jätte bra och i nästa stund hade det blivit massa tjafs. Det var flera gånger som Shawn inte kommit hem direkt efter jobbet, som han brukat förut, utan någon egentlig förklaring. Han kunde komma hem både runt 9 och 10 på kvällen. Mumlandes något om att han behövt fixa lite saker bara, att han träffat på någon gammal polare på stan.. och fastän jag gått med på dom ursäkterna så hade han fortsatt vara undvikande på något sätt. Jag hade frågat honom om det en kväll. Undrat över om det varit något som hänt. Men han hade bara suckat och sagt åt mig att sluta fråga så mycket. ’Det är inget.’ ’Ta det lugnt.’
Så jag hade tagit det lugnt och hoppats att det skulle bli bättre snart men det kändes inte så. Och det kanske var som jag inbillade mig bara, men det kändes som om han helt slutat med spontana pussar och kramar. Det hände nästan aldrig längre att vi bara hånglade lite i soffan, inga mysiga kramar i duschen, inga hejdåpussar. Och när jag väl tog initiativet till att göra något i sängen så kändes det som om han gick med på det bara för att få mig att sluta. Det var in, ut, in, ut några gånger, sen la han sig för att sova. Inget kelande efter. Jag kände mig nästan utnyttjad.
Det var som om han plötsligt glömt att jag hade känslor. Som om jag bara var en docka.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | gazettica - 22 jan 10 - 12:32- Betyg:  | *Mållös*
Jag sitter och läser del efter del, utan paus... SÅ bra är de....
*tumme upp* | | because - 21 jan 10 - 22:14- Betyg: | Jättebra skrivet! :D
mejla gärna nästa? (a) | | Ismolnet - 20 jan 10 - 19:06- Betyg: | | Wow, du är jättebra O_O Seriöst. Har inte sett någon med så fina beskrivningar. Man förstår verkligen, utan att behöva vara med om det. Mejla nästa! :D | | missnameless - 20 jan 10 - 15:38- Betyg: | | Men åååeh vad braa :D Och jag gillar namnet, "And the pink cloud burst" - skitfint :) Spec. på en gayserie :D Gillar att du kan hoppa lite i tiden, det blir så trögt om man läser vad som händer varje dag liksom, men du lyckas ändå alltid få in allt du behöver :) Skitbra, as usual ;) Men aja, mejla gärna :):) <3 | | SoGetLost - 20 jan 10 - 09:29- Betyg: | oooh jätte bra:D:D:D sorligt kmr det sluta som alltid :'((A)
jäättte bra skrivt:D mejla:D | | Poem-lover - 19 jan 10 - 22:31- Betyg: | | Jättebra mejla gärna nästa :D |
|
|
|
