Tror du på kärlek vid första ögonkastet? [prolog] |
Jag gick fram i korridoren i tåget, mina klackar förhindrade mig för att klara av skakningarna i tåget. Såklart, jag var inte bäst på att gå i klackar inte bra på något alls faktiskt.
jag räckte mig efter handtaget till toaletten. Nu hade jag inte snubblat över någon på vägen dit i alla fall. jag gick in, stängde dörren efter mig och mötte min spegelbild. Mitt hår såg perfekt ut, enligt mig. Mina naturliga, små svarta lockar sträckte sig ner till mitten av mitt bröst. Ett svart diadem med en rosett avbröt mina lockar och där fanns det en snelugg. Plattat. min hy var blek, som vanligt. Vilket jag älskade hos mig själv. Mina ögon var mörkbruna nästan svarta, inte speciellt stora heller. Ganska små egentligen, men min eyeliner lurade dem flesta med att de i alla fall inte var så små. Dessutom hade jag på ett tunt lager svart ögonskugga på ögonlocken. Min näsa väl okej, antar jag. Ganska smal, lite lång också. halv bred också. En randomnäsa, inte fan vet jag . Men om man nu letade efter en komplimang att ge mig skulle man varken ge det till mina ögon eller min näsa. Snarare till mina läppar. De var stora och fylliga, snygga läppar. Som helhet såg jag väl okej eller kanske ganska bra ut. Men för de flesta var jag väl något jävla ”emo” som drogar musik.
Jag drog fram min mini-plattång från Clas Ohlson ur min handväska och försökte hitta en kontakt. Min lugg hade blivit lockig, vilket jag inte gillade. Under det minimala handfatet hittade jag en. Jag satte in den väntade på att den skulle värmas upp, trettio sekunder. Under tiden studerade jag mig själv i spegeln. När det började lysa rött började jag platta håret, snabbt gick det också.
Jag gick och satt mig igen, suckade och tog på mig hörlurarna. En timme kvar, men vad gör man för att träffa sin käre bror, William. Det här var bara en helt vanlig kväll
Tåget stannade, människor gick av och människor gick på.
Men mitt hjärta stannade och jag tappade andan, när jag såg vem som gick på. Inte fan visste jag vem personen var, men hur i helvete kände jag igen just den personen? Det var en kille i sjuttonårsåldern, hans bruna ögon och läppar log mot mig. Han hade på sig en random t-shirt och en skinnjacka. ett par svarta jeans som var lite tajta och ett par svarta converse som var väldigt slitna. Han hade svart rakt hår som var stylat, lite åt alla håll. Hans ansikte var perfekt. Jag trodde jag hade sett en ängel, han var vacker. Han stannade upp ett ögonblick och satte sig mittemot mig. Även fast det nästan var tomt runt omkring oss.
Han andades lugnt och tungt, innan han öppnade munnen och sa det jag aldrig trodde han skulle säga.
”Tror du på kärlek vid första ögonkastet?”
©
_____________________________ __________________________________________________ ____________
den är ganska kort, tråkig och så (det är inte speciellt mycket som händer). men jag hoppas ni ger den här en chans. för jag vill jätte gärna fortsätta med den, med kritiska kommentarer. enjoy :D och KOMMENTERA tack!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5) | poetensvilkor - 15 jan 10 - 20:13- Betyg:  | | ohlala tror jag kommer följa den här :'D | | alliiis - 15 jan 10 - 16:36- Betyg: | | Jag gillar den^^ | | nilla99 - 15 jan 10 - 16:06 | | Älskar!!! :P | | JeScHkE - 15 jan 10 - 14:56 | | otroligt bra! :) | Niz0 - 15 jan 10 - 13:04- Betyg:  | | Underbar :) Mejla nästa?:) | | JessicaKarlsson - 14 jan 10 - 22:19- Betyg: | åh va bra den verkar.. :D
mejla |
|
|
|
