(M/M) I varje andetag - kapitel 33 |
Ser ni? Jag sade ju att det inte skulle ta en månad. Och jag blev nöjd med det här kapitlet, så ja, läs.
Kapitel 33
”Hos familjen Jidberg, det är Susanne”
”Är Alex hemma?”
”Det vet jag inte”
”Kan du inte se efter? Jag vill prata med honom?”
”Om du vill prata med honom, varför ringer du då hit?”
”Vad menar du?”
”Vet du inte om det?”
”Vet om vad, Susanne?”
”Att Alex har skaffat sig en lägenhet tillsammans med Hugo”
”…”
”Av din tystnad att döma antar jag att du ingenting visste”
”Nej, jag gjorde ju inte det”
”Får jag be dig om en sak?”
”Vad då?”
”Ring inte och stör dem”
”Du bestämmer inte vad jag ska göra”
”Nej, jag vet det, men jag kan ändå be dig om det”
”Visst”
”Så du ringer inte och stör dem?”
”Det sade jag aldrig”
”Jag tror inte riktigt att du förstår”
”Vad förstår jag inte?”
”Att du sårar Alex ännu mer än vad du redan gjort genom att hela tiden ta kontakt med honom”
”På vilket sätt skulle det såra honom?”
”Han vill inte han något med mig att göra. Han försöker glömma vad du gjorde mot honom, men du gör så att han inte kan det. Varje gång du ringer blir han påmind om det”
”Du vet fortfarande inte om vad jag gjorde, va?”
”Nej, jag gör ju inte det”
”Jag antar att jag är tacksam honom för det”
”Det låter som om du borde vara det”
”Jo, men jag är faktiskt väldigt tacksam över det”
”Bra, men nu måste jag gå”
”Visst, hej då”
”Hej då”
*
”Jag sa ju att de skulle älska dig.”
”Pfft, de vågade väl inte göra något annat eftersom då hade väl du misshandlat dem eller något likande.”
”Exakt och är inte det kärlek då?”
”Du är ju sjuk”, mumlar Christoffer, men för att motbevisa sina ord slingrar han sina armar kring silverögonpojkens midja och gömmer sitt ansikte i hans hår. Njuter av att ligga nära honom i den bekväma sängen.
”Nej, men allvarlig. De gillade dig”, säger Alex och smeker sin hand upp och ner längst hans rygg. Ilningar går genom Christoffers kropp och han undrar för sig själv hur det kommer sig att det skulle ta en sådan fruktansvärd lång tid innan han fann modet inom sig för att tillåta sig att vara riktigt nära silverögonpojken.
”De verkade som det, ja”, säger han lågt, orkar inte höja rösten mer än nödvändigt.
”Är du trött?”, undrar Alex och flinar.
”Något, ja.”
”Sov här i natt då?” Först tänker Christoffer direkt säga att nej, han måste hem, men sedan låter han tankarna vandra ytterligare ett steg och han inser att han inte har någonting som måste göras hemma. Hans mamma blir väl bara glad över att han faktiskt blir borta en natt, för då vet hon ju om att han gör något. Inte det att han inte har umgåtts med Alex, men det är skillnad på att spendera tid under dagar och kväll än att sova över hos någon. För på nätterna vet man aldrig vad som kan hända.
”Då gör jag det. Fast du ska väl till skolan imorgon?”
”Trevligt, mycket trevligt och ja, jag ska dit, men du behöver ju inte kliva upp då om du inte vill”, konstaterar den ljushåriga människan och ler mot honom.
”Sant”, svarar han och borrar åter igen ner sitt ansikte i Alex blonda hår.
”Tycker du om mitt hår på något sätt eller?”, skrattar han fram då han känner Christoffers andetag kittlandes mot sitt öra.
”Ungefär lika mycket som jag tycker om dig.”
”Och varför då, om jag får fråga?”
”Det är mjukt och luktar gott”, mumlar han till svar och för att förstärka det han just sade drar han in ett djupt andetag och riktigt känner hur doften av vanilj slår emot honom. För det är vanilj hans silverögonpojke luktar. Vanilj och något annat. Något som enbart är Alex.
”Vad heter du i efternamn förresten?”, frågar Christoffer i samma ögonblick han inser att han inte har en endaste aning om vad sin pojkväns efternamn är.
”Jidberg, hurså?”
”Det är fint, passar dig och nej, jag kom bara på att jag inte visste vad det var, vilket kändes lite skumt”, förklarar han och vrider på sig så att han kan komma åt att placera en lätt kyss på den blonda varelsens mjuka läppar. Alex Jidberg, ja, det klär verkligen pojken att heta det. Det är en vacker kombination och silverögonpojken är ett vackert ting.
”Får jag fråga hur det kommer sig att du inte visste det?”, undrar den person som heter Jidberg i efternamn.
”Jag antar att jag bara inte har fått reda på det”, säger han till svar. ”Och vaddå, vet du vad jag heter i efternamn?”
”Japp, jag gör ju det. Stjärnström, visst?” Christoffer nickar och får samtidigt lite dåligt samvete över att Alex faktiskt visste om vad han hette i efternamn och att han inte gjorde det. Eller ja, han visste ju givetvis om vad han själv hette, men inte vad ljustotten hette alltså.
”Är du jättetrött nu eller ska vi titta på någon film först?”
”Jag är inte jättetrött, men jag vill heller inte se någon film.”
”Nähä?” Det märks tydligt att Alex blir smått förvirrad, att hans tankar redan sticker iväg i uppdrag att finna något annat att pyssla med såhär vid övergången mellan kväll och natt.
”Nej, jag vill göra något annat”, flinar Christoffer och flyttar sig ännu närmre sin pojkvän, utan att den sistnämnda märker av det dock.
”Vad vill du göra då?”
”Jag vill att du bevisar för mig att det där du sa då vi gick hit är sant”, viskar han fram med läpparna endast några få millimeter från Alex öra. Det går några sekunder innan silverögonpojken förstår vad han menar, men då han väl gör det vrider han på sig så att han hamnar under Christoffer, ser djupt in i hans ögon. Silverglans möter skogsgrön och hela världen tycks fatta eld. Den mörkhåriga pojken pressar sig så nära han bara kan den ljushåriga. Vill vara nära.
Utan att byta ett enda ord och utan att bryta ögonkontakten kryper fyra stycken händer in i två par tröjor, lossar dem från kropparna och kastar iväg tygstyckena till någon obetydlig plats. De fingerprydda kroppsdelarna fortsätter med avklädningen i form av att lirka upp byxknappar, dra ner gylfar och trassla ur ben så att dem blir fria. Några hundradelar senare ryker även strumporna och kalsongerna bort.
Alldeles stilla ligger de tätt intill varandra, känner hur den andres nakenhet påverkar vissa speciella partier av kroppen. Men de gör ingenting åt det. Saker och ting får växa i lugn och ro, utan några hjälpande händer.
Så långsamt det enbart går styr Christoffer sitt huvud närmre Alex, suddar ut det minimala avståndet mellan deras läppar, låter sin tunga slinka in i den andre pojkens mun och den handlingen får startskottet att gå. Genast börjar de utforska varandras kroppar med ivriga, smekande fingrar. Christoffer överger Alex läppar för att istället placera fjäderlätta kyssar längst hans hals. Ger sin tunga tillåtelse att svepa över den tunna huden vid hans nyckelben och tillståndet innefattar även att tänderna nafsar lite lätt.
Ett dovt stön sipprar ut ur den ryggliggande människans mun och ljudet av det får Christoffers kropp att skälva till. Alex händer smyger sig osynligt runt längst hans kropp, upp över nacken och ner längst ryggen i en upprepande rörelse. En rörelse som ibland sätts ur balans för att fingrarna inte kan hålla sig på rätt bana, utan de måste även känna efter hur framsidan känns och tillråga på allt lämnar fingrarnas naglar efter sig små, smala och röda ränder.
Inombords känner Christoffer hur det är nära att han exploderar av känslor. Aldrig någonsin har han varit så säker på att det verkligen är rätt att vara tillsammans med silverögonpojken, för det kan inte vara annat än rätt. Inte just nu, för så perfekt som de passar upp varandra, så felfritt de lyckas beröra varandras känsligaste punkter. Christoffer kan Alex och Alex kan Christoffer. Därför kan det omöjligt vara fel att vara tillsammans med honom, att röra vid honom, att kyssa hans läppar och pojken som tidigare inte kunde bli fri från sina självhatstankar känner äntligen hur de inaktiveras och försvinner långt bort där ingen kan finna dem.
”Christoffer…”, stönar Alex mumlandes fram och placerar sina händer mot hans bringa, trycker till lite lätt och viskar lågt att han ska flytta på sig.
Först förstår den nyss tilltalade varelsen ingenting, men han gör ändå vad sin pojkvän säger, trots att det tar emot att avlägsna sig från den varma kroppen. När han sedan ser att Alex hasar sig fram till sängkanten för att komma åt att hämta upp något ur sängbordslådan slappnar han av, fattar att silverögonpojken inte ville bort från honom och då han möter hans blick förstår han att det är precis tvärt om mot vad pojken vill göra.
Tidigare skulle han aldrig förstått vad han skulle göra, hur han skulle göra, men nu är det som om alla frågor har blivit besvarade och han tar emot de två tingen som Alex sträcker fram mot honom. Innan han ägnar dem någon tid pressar han sig mot kroppen han tycker så mycket om. Kysser läpparna hetsigt och blir alldeles snurrig av upphetsning.
”Christoffer”, piper den ena pojken fram otåligt, vill att han ska låta några sekunder gå åt till att inspektera de föremål han fick i sina händer och det är precis det han gör efter det att han mött sin pojkväns kärleksdimmiga blick. Han låter tummen klicka upp det lilla locket på tuben och trycker ögonblicket senare ut lite av innehållet i sin hand, värmer med sina fingrar upp det så att hans silverögonpojke inte ska få en chock av kylan.
När han själv anser att han är klar med det, lutar han sig fram och möter upp Alex läppar, kysser honom girigt samtidigt som han för ner sin hand mellan hans ben. Han tar ett djupt andetag för att samla tankarna och låter glidmedlet och fingrarna förbereda Alex inför nästkommande händelse.
”Christoffer.” Högt ekar den stönande rösten och det gör att han knappt orkar vänta längre. Så när Alex river upp förpackningen han tidigare gav till den mörkhåriga personen, men nu fått tillbaka, och trär på honom kondomen, har han redan dragit ut sina fingrar ur sin pojkvän. Ett klickande läte från tuben vars glidmedel nu appliceras på hans gummibeklädda kön och långsamt förenas Christoffer Stjärnström och Alex Jidberg till ett.
Eheheheh. Jag känner mig pervers, men det är Kajsa/Gud/Haleys fel att kapitlet slutade som det slutade. Hon fick ta beslutet. Så skyll på henne ifall ni fått bestående skador för livet.
Och kommentera nu tack
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Andastyst - 13 jan 10 - 16:24 | Har ett par saker att säga.
1. Me like this kapitel..
2. Du skriver bäst
3. Alex och Christoffer är underbara
4. Hugo kan gå och dö nånstans
5. Stackars Christoffers telefonräkningar | Jurrie - 11 jan 10 - 21:51- Betyg:  | | hihihi ^^ Dom är gulliga C8 | | idantica - 10 jan 10 - 20:44 | | Åh, herregud. Du tar mig med storm med precis varenda ord. | | MoRoTpOwEr - 10 jan 10 - 19:20 | | Haley är fan bäst ;o ! | | addictedXO - 10 jan 10 - 18:59- Betyg: | | NeMriA you said it!! *droolz* skriv mer:o mejla mer! fort :o :D | | NeMriA - 10 jan 10 - 18:38 | ÄRA VARE GUD I HÖJDEN *bugar och dör*
nejmen herrejösses, jag tror jag ska gå och andas lite -.-
Jesus, ge mig talang? Eller åtminstone fler sånahär kapitel? *dåligt försök*
lshglkf <3 | | WalkingTheDemon - 10 jan 10 - 16:59- Betyg: | flkrgerkjlklksflskle
hej
*___*
<3 | | EMORAiNBOW - 10 jan 10 - 13:30 | | ........ *error* Vill du gifta dig med mig, kvinna!!??? *falla ner på knä* Du gav mig just nu det slut jag i hemlighet suttit och önskat mig. AAAAAH! Kärlek!!! Ihihihi... ohoho... ehehehe.... <333 | | YouWillBeAMemory - 10 jan 10 - 12:55 | iiih ^^
skriv mer (A) |
|
|
|
