porträtt av emelie |
när vi första gången möttes var du fortfarande som ett barn
17 år gammal
med röda stuprörsjeans
converse
och randiga munkjackor.
du vågade fortfarande vara med på skolkortet
och trots att du gömde dig bakom den där pojkjäveln visste jag att det fanns något fint
att det fanns något fint inom dig
sen kom svepande somrar med fina sms
du var ledsen och sa att du behövde
sa att du behövde mig
att jag var det som fick dig att orka med skolan
jag är så svag för smicker
jag blev så genast din
och jag tänkte att det hade varit fint om jag hade blivit kär
om jag hade blivit kär i dig
skulle vi inte ha blivit ett fint par?
men jag tappade bort dig
eller om du gick vilse med flit
du slutade vara ett vilset knytt
blev en (till synes) säker dam
och damer passar inte med skrutt som jag
inte så som knytt gör
bortom din långa hästsvans
jag ser den där lilla flickan
och jag tänker att förändring
tänker att förändring-
måste det alltid vara bra?
uddevallas svarta vatten
rinner långsamt under västerbron
det stirrar på mig
med dina stora ögon
viskar
"hej smulan..."
|
|
|
|
