- Min Adam - [m/f] >Del 7< |
1. Jag ångrade mig, älskar att skriva och är beroende.
2. Jag är beroende av kommentarer.
3. Varför kommenterar ingen?
4. KOMMENTERA!
5. Lite tidshopp, hoppar över deras middag men det är lugnt. De ska käka varje dag precis som vi (hah) och kommer ha fler träffar. Jag skrev ur Adams perspektiv denna gång (VAD TYCKTE NI OM DET?)
6. KOMMENTERA!
Adam
”Är du fortfarande ihop med den där Mickis bruden?” frågade Rasmus.
”Ja, två månader i lördags” svarade jag.
Att jag och Mickis var tillsammans, det var en bön som blivit hörd.
”Hon verkar trevlig” sa André.
”Hon är mer än trevlig” log jag.
Rasmus, jag och André satt hemma hos Rasmus och spelade poker. Vi hade gått ihop sedan dagis, men vi skulle skiljas åt i gymnasiet. André och jag skulle gå Naturlinjen inne i stan tillsammans, medan Rasmus skulle gå kvar på Norrviks, han skulle gå samhällslinjen.
”Bland korten, då” nickade Rasmus mot André.
André började blanda korten och delade sedan ut dem, spelet kunde börja.
Jag fick hjärter fem och spader dam på handen och gick ur spelet. Men André och Rasmus fortsatte syna, och la fram första korten på bordet. Spader nio, spader knäckt och klöver sju.
Rasmus synade, och gav André sin speciella pokerface look. Han såg egentligen helt sjuk ut, han öppnade ögonen så mycket han kunde och blåste upp kinderna. Det var inte ett dugg pokerface liknande, men han trodde det, och jag och André lät honom hållas.
Rasmus såg egentligen ganska bra ut. Han var naturlig blond, och blev lätt brun på somrarna. Dessvärre var han ”player” och utnyttjade sin look. André och jag bad honom ibland att inte bli ihop med tjejer han inte gillar, seriöst gillar. Men då började han alltid tjabbla om
”Jag gillar dem ju visst, men kanske inte seriöst!”
Av erfarenhet lät vi honom hållas, också på den punkten.
Omgången slutade med att Rasmus vann, hans pokerface funkar faktiskt. Han var faktiskt riktigt bra på poker, han vann säker 4/5 omgångar.
”Ta upp korten, filosofen”
Jag lyfte upp huvudet och mötte Rasmus flinande. Filosofen var ett smeknamn han hade gett mig när en gång i femman när vi hade Svenska timme och skulle skriva dikter. Fröken började gråta när jag läste min(så bra var den faktiskt inte, men, men).
”Höh. Det var ett tag sen det, va?”
”Fan vad tiden går snabbt asså!” skrattade André och skakade på huvudet.
Jag tog upp korten, jag fick ruter ess och hjärter kung. Detta kunde leda någon vart, och jag synade.
”Ska ni flytta ihop, du och den där Mickis sen eller?” frågade Rasmus, och synade.
”Vi har inte planerat så långt. Hon ska ju precis börja nian”
”Hm. Kan du inte bjuda hit henne så man får se på henne?”
Jag såg upp och mötte åter igen hans Rasmus leende.
”Lägg av” sa André.
Ingen av oss höjde och de tre första korten lades upp. Spader kung, ruter tio och hjärter sju. Jag höjde med femtio, och André synade. Rasmus som satt till höger om mig gav mig sin konstiga pokerface look och höjde femtio till. Jag behövde två kort till; dam och knäckt för att få en stege.
Till min förvåning var det fjärde kortet ruter dam och mitt pokerface sprack en aning, men bara för en sekund.
”Ahmen Krille ska ju ha fest. Typ nu på lördag, sommarlovet är över typ, woho” sa Rasmus, inte alls lika entusiastisk som han kunde ha varit, han var alldeles för koncentrerad på spelet.
”Juste. Vem fixar dricka?” sa Andre, lite chockad med glad på rösten.
”I’ll take care of that, brothers” svarade Rasmus i ett leende och fortsatte;
“Men seriöst, bring tha chic”
“Vi får väll se. Jag tror inte hon vill. Jag funderar på att stanna hemma …”
”Men sluta!” avbröt Rasmus. ”Det är vår SISTA fest tillsammans!”
André skrattade till och la till;
”Tror du vi slipper undan dig så lätt, jävla mongo. Fast anyway. Vore ju kul om den lilla damen kom”
André la upp det sista kortet på bordet, och till min lycka var det klöver knäckt. Vi satsade en sista gång; jag satsade 150 till, och sedan la vi upp korten.
”Haha, jag vann!” skrattade jag. Jag som aldrig vann.
”Pffs, första gången eller?” log André och samlade in korten, gav dem till Rasmus.
”Tur i kort betyder otur i kärlek, jävla mongo haha” asgarvade Rasmus.
Både jag och André kollade lite konstigt på varandra men himlade sedan med ögonen och skrattade till.
”Jag har nog haft tur” log jag för mig själv.
Det tog en sekund för Rasmus att reagera på vad jag sagt men sedan, likt Kevin på julafton när han ser alla klapparna under granen, ställde han sig upp och pekade på mig med öppen mun och skrek halvt skrattandes;
”NI HAR KNULLAT!! HAHAHAHAHA”
Jag kunde inte låta bli att le för mig själv, minnet var underbart, fortfarande, när jag bad Rasmus dela ut korten. Man kunde ha tur i både och.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | myandersson - 5 jan 10 - 23:01 | jag glömde skriva dit att från denhär sidan så verkar han
vara en player. men från den andra så verkar han vara den
killen som alla drömmer om. men man vet ju inte. han kanske
är en player ^^ | Poem-lover - 5 jan 10 - 21:33- Betyg:  | | Skitbra, roligt få höra ur adams synvinkel också XD | | XTokigITokioX - 5 jan 10 - 19:17 | haha så otroligt bra! Roligt att läsa ur Adams synvinkel :*
Förlåt att jag inte kommenterat förr men har inte kunnat :/ | | LisaHoglund - 5 jan 10 - 15:06- Betyg: | Jag tycker att det gick jättebra det här också :D Intressant att läsa lite ur hans synvinkel :D
Och jag älskar den här berättelsen <33 | | myandersson - 5 jan 10 - 01:08 | tycker att det va bättre när du skriver från hennes sida
eller vad man ska kalla det. fast det kan ju vara för att
man e så van med att du skriver så och inte såhär.
men jag tycker fortfarande om den fast man måste tänka lite
mera^^ , men mejla näsata :d |
|
|
|
