- Morden i Kustis del 1 |
Här är första delen, jag är inte säker på om novellen ska heta sådär eller inte..Men i alla fall, hoppas ni gillar denna novell!
OBS!kommentera gärna!
Jag kunde höra hans fotsteg närma sig bakom mig. Mörkret omringade mig och jag kunde inte se var jag var och var jag satte fötterna.
Gestaltens andetag var höga av ilska och hat och hans fotsteg kom närmare och närmare.
- Mary, sa han med en låg och hes röst. Jag försökte springa men det gick inte. Fötterna var som förlamade, jag försökte ropa men ingen skulle ändå höra.
Jag var ute i mörkret, mitt ute i ingenstans, med kanske en galen mördare efter mig. Plötsligt kände jag hans hårda grepp om min arm...
Jag vaknade med ett ryck, min rygg var våt av svetten som rann och det var varmt i rummet. Rummet var tyst och mörkt, ända belysningen var från en gatlykta utomhus.
Jag drog efter andan, varför hade jag den samma mardrömmen hela tiden? Vem var gestalten som jag varje natt tvingades drömma om?
Mitt hjärta slog hårt av rädsla i bröstet, jag försökte lugna ner mig men det gick inte. Fast jag skulle försöka somna om nu så skulle jag inte få tillbaka sömnen. Halsen kändes torr så jag bestämde mig för att smyga ner till köket.
Nere i köket fyllde jag ett glas med vatten, drack några klunkar och lät den iskalla vätskan rinna ner i halsen och vidare till magen. Plötsligt hörde jag smygande steg bakom mig, jag ryckte skrämt om och såg pappa stå bakom mig.
- Oj förlåt, skrämde jag dig? Jag tyckte bara att jag hörde någon som var i köket, sa han ursäktande. Jag log. Med pappa i köket så kändes allt som vanligt och väldigt tryggt. Fast det var mörkt utomhus och vem som helst kunde stå och kika in.
Vi satte oss ner vid matbordet, jag tittade på pappa. Han hade kort mörkbrunt hår som hade blivit lite grått i topparna. Hans ansikte var smalt och näsan lång och rak. Pappa hette Leon och jobbade som advokat.
Jag sneglade på klockan som hängde på väggen, den visade 4 på natten. Ingen vits att försöka somna om, det var ändå sommarlov så jag kunde stanna uppe hur länge jag ville och sova när som helst.
- Är du advokat till någon just nu, pappa? frågade jag med en låg röst så inte mamma skulle vakna. Pappa log men det syntes i hans ögon att han inte ville prata om det.
- Det är pappas jobb, inget roligt att prata om, svarade han. Jag nickade förstående.
Vi satt kvar en lång stund i tystnad och bara lyssnade på klockans tickande.
- Hur länge har du sommarlov? frågade pappa. Jag himlade glatt med ögonen, han hade väldigt dåligt minne när det gällde såna saker.
- Jag har ännu lov i 2 månader, svarade jag. Pappa gjorde tummen upp, reste sig upp från bordet och smög sig till dörr öppningen.
- Godnatt gumman, försök somna om, viskade han och gick tillbaka till sovrummet. Jag suckade. Somna om. Det var något som jag var väldigt dålig på. Åtminstone efter en mardröm som gjorde mig alldeles skakig och svettig.
Hjärtat hade lugnat ner sig till sina normala slag och mina ben skakade inte av rädsla längre. Jag reste mig upp från stolen, lade undan glaset och tassade tillbaka mot mitt rum. Jag stängde dörren och den gav ifrån sig ett knarrande läte.
Precis som gamla dörrar i skräck filmer. Golvet kändes kall under fötterna och jag huttrade till, nu plötsligt kändes det lite kyligt i rummet. Men jag hade ju druckit det kalla vattnet och hade bara på mig ett nattlinne som inte ens räckte ända ner till knäna.
Jag kröp snabbt ner under täcket, slog lite på kuddarna så de skulle kännas bekvämare och la mig helt ner i sängen. På väggarna syntes skuggor av grenarna utifrån, det var lite otäckt. I alla fall när de rördes av vinden så såg de ut som långa armar som ville ta tag i en.
Jag låg och stirrade på väggen, ögonlocken började kännas tyngre och det tog inte länge förrän jag somnade.
- Vad?! Har det skett ett mord, här i staden?! Var då någonstans?...Jaså, ja, ja, jag kommer direkt!
Jag hörde pappas stressade röst ut i hallen. Hans höga röst hade väckt mig, sömnigt gnuggade jag mig i ögonen och solens sken bländade mig. När jag hörde ordet " mord" blev jag nyfiken och en aning piggare.
Snabbt reste jag mig upp ur sängen och skyndade mig till hallen där pappa stod och försökte få någon ordning på sin slips.
- Vad har hänt? frågade jag och tittade på pappa med stora ögon. Han suckade åt slipsen, lät den hänga slarvigt kvar och tog sin bruna portfölj.
- Gumman jag har inte tid att berätta just nu, men fråga mamma eller lyssna på radion. Vi ses sen! sa han och skyndade sig ut ur huset. Jag suckade och tittade när ytterdörren stängdes med en smäll.
Långsamt vände jag mig om och gick till köket där mamma var i full gång att steka ägg och skinka. Hon lyste upp när hon så mig och skyndade sig för att ge mig en lång kram.
- God morgon mitt solsken! hälsade hon och gav mig en blöt puss på kinden. Man kände sig väldigt välkommen och älskad i denhär familjen, tänkte jag och log mot mamma.
Hon ställde fram en tallrik och ett glas på bordet åt mig, jag satte mig ner och bara väntade på att frukosten skulle serveras. På matbordet låg en gul plast duk med olika motiv på. Allt från kycklings ägg till kycklingar, höns, katter och kor.
Egentligen skulle den duken passa åt en bonde och inte åt oss som bodde mitt i staden.
- Har du sovit gott? frågade mamma och drog handen genom sitt korta tjocka blonda hår.
- Nja, inte första gången som jag sov, men sen efter 4 tiden tills nu så har jag sovit helt okej, mumlade jag som svar. Mamma satte sig ner med en kopp kaffe och dagens tidning. Hon visslade till någon melodi, fast vi inte hade på någon musik.
Hon var lite små mullig och liknade en typisk gammal mamma. Hon skulle säkert bli en typisk gammal gumma, när hon blev äldre, tänkte jag.
När det började dofta gott av ägg och skinka så reste sig mamma upp, serverade mig skinkan och äggen, tillsammans med lite apelsin saft i glaset. Sedan satte hon sig ner igen och läste något i tidningen.
Hon hette Elaine och var arbetslös just nu. Men det gjorde inget, för vi hade gott om pengar ändå. Jag började äta av skinkan och tuggade långsamt.
- Har du hört något om mordet som pappa pratade om? undrade jag. Mamma höjde blicken från tidningen och tittade på mig.
- Nej, men kanske det kommer något om det på radion, sa hon fundersamt och la på den gamla bruna radion.
Det var nyheter på radion, de pratade om krig i andra länder. Jag suckade, kunde de inte prata om mordet i stället? Jag var så nyfiken på vad som hade hänt.
- Kanske det redan har varit om, började mamma men tystnade när de slutade prata om krig. Radio berättaren harklade sig, så som han alltid gör när han ska börja berätta om något annat.
" Klockan 6 mot morgonen hittade en fiskare ett lik i vattnet. Liket var en flicka i 13-15 års åldern och hade trasiga kläder med blå märken på hela kroppen. Polisen genomsöker nu stället och vi hoppas på att hitta mera information om flickan och gärningsmannen."
Mitt hjärta började bulta i bröstet, den flickan hade kunnat vara jag istället, tänkte jag. Och stirrade på radion som om den när som helst skulle sticka en kniv i mig.
- Usch! Jag hoppas de hittar mördaren så fort som möjligt, sa mamma och la av radion. Jag nickade sakta på huvudet och bet mig i läppen.
- Det hoppas jag också, sa jag.
|
| Kommentarer | | Bruden - 18 jan 10 - 19:46 | bra skrivet
mkt intressant
vill läsa mer:) | | LittleHoney - 27 dec 09 - 20:53 | | tack ^^ | | sandruskapuska - 27 dec 09 - 20:32 | | intressant | | LittleHoney - 27 dec 09 - 13:17 | | kommentarer tack! |
|
|
|
