Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

"Inte ens Cancern kunde göra dig ful"

innan ni läser detta läs "Du har cancer" och "Du har fortfarande cancer"
Ni får tycka att dessa brev är hur löjliga som helst, och att han låter som en desperat jävel. Men kan ni tänka er hur bra jag mådde av dessa brev? Samtidigt som det fick mig att må dåligt att veta hur dåligt han mådde. Skratta inte åt breven, då kan ni hålla inne med era kommentarer. Jag vill inte läsa något elakt om denna människa! Imorgon kommer vad hände sen inlägget. Eller i övermorgon, beror lite på. Sov så gott nu alla underbara. Jag börjar med ett citat från ett av de personligaste breven som inte kommer att publiceras, men frasen kommer nu

... Inte ens Cancern kan göra dig ful mitt hjärta, för mig är du alltid vackrast i världen

Jag börjar bli orolig mitt hjärta. Jag har inte sett dig tillsammans med dina klasskompisar på en hel vecka. Vart är du? Har det hänt igen? Får jag ringa? Åh, jag hatar det här, leva i ovisshet. Och jag vet att jag får skylla mig själv. Men jag vet inte vad som tog åt mig, och nu är det försent, jag har förlorat.

Du anar inte hur det värker av att veta att du kanske ligger där i en sjukhussäng och tynar bort medan jag sitter hemma och tycker synd om mig själv. Jag har slutat med gymmet och med fotbollen, kunde inte koncentrera mig, det ända jag gör är att plugga. Det gör jag nog för att kunna få bra betyg för att sedan få en bra utbildning som leder till ett bra jobb som gör att jag kan försörja dig. Drömma kan man ju i alla fall.

Åh snälla rara Amanda, var inte sjuk igen. Jag klarar mig inte utan dig, jag måste åtminstone få se dig. Få se dig skratta och le med dina vänner. Amanda, jag älskar dig
/Din Filip

Nu är det bekräftat, du är inskriven igen. Går igenom behandlingarna som gör att ditt vackra bruna hår återigen kommer att ramla av, som gör att du spyr upp galla och nästan inte kan röra på dig. Jag önskar att jag kunde vara där och hålla dig sällskap, tala om för dig att du klarar av det. Men det kan jag inte. Jag vet att jag betett mig illa, och det vore själviskt att gå till dig nu. Din mamma och bror är säkert också väldigt besvikna på mig, och du, är säkert rasande.

Jag tror att mitt hjärta är borta, för jag känner det inte längre. Jag känner bara det stora hålet ifrån där det brukade vara. Jag vet att blodet fortfarande pumpar i mina ådror, men hjärtat är inte längre helt, inte längre befintligt. Allt är pågrund av mig, jag vet det. Jag tänkte göra ett försök till att förklara mig i alla fall.

Jag satt där med dig varje dag mitt hjärta, jag satt där och höll dig i handen och smekte din kind. Förklarade för dig hur mycket jag tycker om dig (hoppas du inte glömt orden jag yttrade, för de stämmer fortfarande) Du tynade sakta men säkert bort i din säng, och det blev för mycket för mig. Jag fick skäll av lärarna och mina betyg skönt då jag inte gjorde några läxor. Så jag kom mer sällan eftersom jag var tvungen att plugga. Jag ville ju ha bra betyg så att jag så småningom kunde försörja oss. Pluggandet blev som ett sjukligtbeteende för mig och snart var det de ända jag gjorde. Jag orkade inte gå till sjukhuset och möta ditt besvikna ansiktsuttryck, och jag ville inte ringa, för det skulle betraktas som fegt. Jag vet att det jag gjorde var fegt, och jag vet att jag borde ringa dig. Men jag vet att allt är förlorat nu och att du kommit över en ynkrygg som mig. Jag ska försöka komma över dig min vackra. Men jag måste få veta att du lever. För om du dör, dör jag också

Jag älskar dig
/Din Filip

Min underbara Amanda, eller snarare underbara Amanda. Jag älskar dig, jag kan inte förneka det. Och jag känner mig grymt löjlig för att jag fortfarande inte kommit över dig. Jag har inte kommit över ditt underbara skratt, dina löjliga skämt, dina mjuka bruna djupa ögon och din lagom stora hand. Jag saknar till och med våra tjaffs, och när du kittlade mig (du vet hur mycket jag hatar att bli kittlad).

Idag har jag inte gjort någonting mitt hjärta. Det var ingen skola idag så jag gick inte dit, istället satt jag i mitt rum på min säng och pluggade. Pluggade på sådant jag redan kan. Jag har också skrivit en låt, men den blev inte alls något bra. Min inspiration har försvunnit. Mamma kom hem runt fem tiden och då åt vi tillsammans, den där grytan med svamp i som vi åt första gången du åt här, kommer du ihåg? Jag kommer ihåg, du satt och petade bort all svamp du kunde hitta i grytan och puttade sedan över det på min. Mat har aldrig varit din starka sida mitt hjärta, men det gör inget, jag älskar dig ändå.

Det finns inte så mycket mer att berätta om min dag, eller jo, mamma börjar undra vad det är för fel på mig. Hon undrade om jag var sjuk, och jag ljög och sa att jag hade ont i huvudet. Hon påpekade också att jag borde höra av mig till dig, och jag ljög ännu en gång och sa att jag hade gjort det.
Jag vet att jag är världens fegaste pojke min kära Amanda. Och jag vet också att du inte längre är min. Men jag kan inte låta bli att tänka på dig, tänka på vad som var.

Jag skriver imorgon igen, tänkte ta en dusch och sedan sova. Jag älskar dig mer än själva livet. Du och ingen annan.
/Din Filip

Kommer du ihåg när vi åkte till Varberg? Inget speciellt ställe precis. Men med dig där var det allt jag ville ha. De där söta husen på stranden som du bestämde att vi skulle bo i. Vårt nattliga dopp i havet blandat med ditt sjukt söta skratt. Jag kommer ihåg hur du tog min hand i vattnet när vi näckade och kollade mig djupt in i ögonen och sa ”du är allt jag någonsin önskat, du är allt jag någonsin drömt” Sedan skvätte du vatten på mig och jag hoppade på dig, kittlade dig så att du skrattade så att du fick kippa efter andan. Orden du sa värmde ända ner i tårna, jag har aldrig känt mig mer hel, eller levande än när du sa de där orden. Jag kommer ihåg hur det kändes de första månaderna tillsammans, du hade verkligen infekterat mitt hjärta med kärlek, en kärlek som än idag är min.

Jag har inte sett ditt ansikte på två månader Amanda. Jag blir snart galen!
Jag älskar dig
/Din Filip

Jag ska fortsätta leva, för din skull Amanda. Idag ska jag vara med Henke, han sa till mig att det var dags att ta tag i livet. Börja se ut som en människa igen, vad han nu menar med det. Jag vill se bra ut så att du ser mig, eller i alla fall slänger en blick på mig. Jag ska försöka ha roligt, och träna hårt, för din skulle Amanda

Jag älskar dig mer än någonting annat. Du och jag är äkta kärlek i mina ögon.
/Din Filip
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Fiiiaaas - 7 dec 09 - 19:21- Betyg:
:'(
kiww - 7 dec 09 - 15:23- Betyg:
Aw, så söta.
Mylifeisamess - 7 dec 09 - 15:22- Betyg:
Åh, jag blir smått avundsjuk på dessa brev.
men du, du förtjänar dem.

Väldigt vackert, äkta
ifIenduphappy - 6 dec 09 - 23:43- Betyg:
Jag håller med, så otroligt och underbart fint.
FELICIIIIIIA - 6 dec 09 - 23:24- Betyg:
så otroligt fint.
Jag lider av samma sak som du gjorde/gör ?(inte samma sort).
Jag önskar jag hade någon som brydde sig så mkt.

Skriven av
Sickness
6 dec 09 - 22:39
(Har blivit läst 426 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord





Äkta Kärlek